Jag bor i ett gammalt soldattorp. Det betyder inte att jag bor i en stuga med ett rum, förstuga och ett minimalt kök med en rykande öppen härd. Vårt hus är på 160 m2, vi har två badrum, bredband, torktumlare, elvärme och alla moderniteter. Men trots snart fem utbyggnader är det gamla soldattorpet i sitt ursprungliga skick klart urskiljbart inne i huset. Kammaren har behållit sina väggar, härden är kvar på sin plats. Det krävs inte alltför mycket fantasi för att dra upp linjerna för det gamla torpets ytterväggar och för att se en dunkel skymt av de människor som har bott innanför dessa väggar under de hundratals år som gått sedan de först timrades.
Mitt hus var bostad för soldaten för no 81 Haddarp, Näshults socken, Östra Härads kompani av Kalmar Regemente (i fortsättningen kallas huset Torpet).
Karl XI instiftade Indelningsverket 1684. Det fanns ett gammalt indelningsverk, men det hade inte fungerat särskilt väl. Nu delades gårdarna upp i rotar, där varje rote skulle försörja en soldat, med utrustning och ett torp med åker, äng och en ko för hans försörjning. Rotarna hade namn, byanamnet plus ett nummer. Byråkratin var redan då väl utvecklad och mycket snabbt kom systemet igång. Det är väl tveksamt om bönderna rådde med eller kunde övertalas att bygga torpen i den takt som myndigheterna önskade, men i husförhören från Näshult ser det ut som om Torpet fanns omkring 1690. Då låg Torpet på samfälld mark för Haddarp Västergård och Haddarp Södergård.
 |
 Ursprunglig plats |
Torpet flyttades till sin nuvarande plats 1864 eller 1865, men på den ursprungliga platsen kan man fortfarande se spåren efter byggnaden. Fälten och ängarna ser likadana ut som på kartan från 1863.
Bor jag i samma hus som detta Torp? Det ser ju verkligen annorlunda ut. Det har till och med flyttats en gång.
Eftersom timret i väggarna i kammaren, farstun och delvis i det gamla köket är det samma och ligger i samma ordning som när huset byggdes, så menar jag att jag bor i samma hus som den förste soldaten Per Hemmingsson flyttade in i omkring 1690.
Ända till år 1900 såg förmodligen Torpet no 81 Haddarp ungefär likadant ut, genom seklerna.
Vi har tillgång till bouppteckningar från slutet av 1700-talet från Torpet, så vi kan till och med göra oss en föreställning om hur det var inrett på den tiden. I Petter Hadders Torp fanns (förmodligen vävda) tapetter, ett gammalt wäguhr, kista med lås och gångjern, ytterligare en kista. Familjen hade dynor och täcken och till och med en söndrig rya, som antagligen användes som täcke. De hade sten och pressjern, kar och ämbar, ullsax och sisare samt en vävstol.
Det fanns 1 gryta med grep, en stekpanna på fötter, ett stenfat med skål och 1 tallrik, 1 glas samt 1 flaska. Britta och Lisa hade en duk och 3 handdukar. Möbler anges inte, så jag misstänker att de var byggda på plats. Kulturen fick sitt, i form av två psalmböcker.
Fram till år 1900 såg Torpet förmodligen likadant ut. Det började byggas ut år 1900 eller 1901, då min farfar och farmor flyttade hit. Det har sammanlagt byggts ut fem gånger.
Men i berättelserna om de tidiga åborna får man föreställa sig dem i det lilla ursprungliga Torpet.
Omkring 80 personer har under århundradena kallat Torpet sitt hem. Det är dessa människors liv som jag vill veta mer om. De bodde innanför mina väggar, eldade på min härd, satt ute vid söderväggen på sommarkvällarna och tittade ut över en likadan granskog som jag gör. Många barn föddes och växte upp här för att senare flytta ut i världen och leva vanliga eller spännande liv. Vilka var de? Hur levde de? Vad kände och tyckte de?
Det finns inte så mycket information om dem, men jag har försökt sätta ihop det som finns.
För enkelhetens skull kommer jag att sortera familjerna efter pater familias, det vill säga den man som vid tillfället var soldat under no 81 Haddarp i Näshults socken, Östra Härads kompani, Kalmar Regemente. Människorna har ingen röst, de har inte lämnat efter sig brev och ingen har skrivit ned vad de sade. Man får tänka sig deras känslor inför det som hände dem. För att ge lite mer kött på benen har jag gett länkar till tidigare artiklar på hemsidan som handlar om den tid just den soldatfamiljen levde i.
Ca 1690 – 1697 Per Hemmingsson
Den förste kände soldaten på no 81 Haddarp hette Per Hemmingsson. Han tjänade i kapten Anders Leijonhielms Companie (om dennes öden, se artikeln Anders Leijonhielm). I 1691 års husförhör är Per och hans familj antecknade under Haddarp Södergård. Haddarp Västergård och Haddarp Södergård delade på bördan av soldaten.
Per var gift med Kerstin Persdotter och hade två döttrar, Elisabeth och Maria.
I GMR 1686 anges Per Hemmingsson vara antagen som soldat för Haddarp redan 1675 (GMR 1686 s 277), alltså före införandet av nya indelningsverket. I husförhören 1691 lägger man märke till flera Hemmingssöner och Hemmingsdöttrar i Haddarps Västergård. Kan det vara Pers syskon? Kanske var Per född i Haddarp, kanske flyttade han hit någon annanstans ifrån. Det går inte att reda ut vem hustrun Kerstin var.
Per bör ha varit med om följande krigshandlingar.
Kalmar regemente ingick i den armé som våren 1676 samlades i Skåne för att möta danskarna. Ena bataljonen lades i garnison i Kristianstad medan den andra följde huvudhären över Småland till Halland och deltog där i slaget vid Halmstad den 17 augusti 1676. Den första bataljonen blev tillfångatagna då danskarna stormade Kristianstad den 15 augusti. Den andra bataljonen deltar i belägringen av Helsingborg i slutet av 1676.
Under 1677 deltog regementet i slaget vid Landskrona den 14 juli där bataljonen fanns i mitten av andra träffen.
Per fick avsked 1697, antagligen av ålderskäl. Jag kan inte följa hans och familjens vidare öden.
1698 – 1703 Johan (utan efternamn)
Johan tjänade i 5 år och sedan dog han. Husförhören och GMR saknas för tiden och mantalslängderna tar inte upp någon Johan under Haddarp. Han är bara ett förnamn.
Han bör ha varit med om följande krigshandlingar under Karl XIIs krig. Kanske dog han under belägringen av Thorn.
Våren 1700 gick regitet till Carlskrona, hvarest det i medlet af Juni inskeppades på örlogsflottan. Följde derefter med densamma till Sundet och deltog i landstigningen på Seland vid Humlebäck d. 25 Juli. Återfördes efter freden i Traventhal till Sverige och hemorten, der det vistades till hösten 1701, då det öfverfördes till Curland och d. 3 Nov. landsattes vid Libau, hvarest det tillsvidare förordnades att ligga i garnison. Samma år blef Gustaf Ranck regrtets chef. I Jan. -1702 sändes det jemte några andra reg:ter till grannskapet af Kowno, för att der intaga vinterqvarter. Följde i April och Maj med Carl XII:s hufvudhär till Warschau. Bevistade derpå slaget vid Clissow d. 9 Juli, der dess båda bataljoner, anförda af öfversten och Öfv.-Löjtn. Silfversparre, stodo ungefär midt i andra treffen.
Reg:tet deltog sedermera i Carl XII:s marsch till och från Krakau under sednare hälften af år 1702 samt öfver Zawichost, Lublin och Nowydwor i början af 1703 till belägringen af Thorn, som varade från medlet af Maj till början af Oct. sistn. år, och hvarunder reg:tet gjorde tjenst på de bestyckade pråmar; som höllo fästningen innesluten på Weichsel-sidan. De i Thorn tagna fångarne och troféerna togos sedan ombord på pråmarne och affördes till Dantzig, der de aflemnades på flottan för att öfverföras till Sverige.
1704 – 1710 Ödetorp
Under denna tid låg Torpet öde. Där bodde i vart fall ingen soldat.
Soldaten Börge 1704-1708 fick samma öde som Johan, han dog 1708. Han försörjdes tydligen av gården, vilket också gäller hans efterträdare Daniel, som också dog 1708.
Börge och Daniel fick erfarenhet av marscher.
Regitet medföljde derefter Carl XII på alla hans marscher 1707, 1708 och 1709 samt bevistade således förstnämnde år tåget från Sachsen till Stor-Polen (i Aug. och Sept) och qvarteren kring Brzesc-Cujawski (Oct.—Dec.) samt sedermera vintermarschen öfver Grodno till Smorgonie (Jan.—Febr. 1708), äf-vensom qvarteren derstädes och vid Radoszkowice. Medföljde derefter (i Juni, Juli och Aug.) på tåget öfver Minsk, Mohilew och Czerykow till Tartschin vid gamla ryska gränsen; och då tåget till Moskau blifvit uppgifvet, deltog det i marschen söderut öfver Kryczew, genom de stora skogarne vid Severiens norra gräns till Mglin (i Sept.) samt derefter genom sistnämnde landskap till Romny (i Oct. och Dec.). Utgjorde i slutet af 1708 och början af 1709 arméns avantgarde och eröfrade såsom sådant städerna Senkow d. 30 Dec. och Oposznia d. 29 Jan.
1710 – 1717 Måns Persson Haddgren
Alla soldaterna i Kalmar regemente antingen dog eller blev fångna vid Poltava 1709. Regementet fick sättas upp igen och den nye soldaten i no 81 Haddarp hette Måns Persson (GMR 1711 sid 95). Enligt GMR 1712, som tacknämligt nog berättar lite mer, är Måns född i Näshult, antagen 1710, han är 23 år och tjänat i 2 år. Det skulle betyda att han var född 1689.
Men den ende Måns Persson jag kan hitta i födelselängden är Per i Haddarps son Måns, som föddes 1687. I mantalslängderna finns två, ibland tre ”Per i Haddarp” varav den ene förmodligen är Per Hemmingsson. Måns måste vara son till en annan Per i Haddarp, eftersom Måns inte är upptagen i Per Hemmingssons familj i husförhöret 1691. Han var bara fyra år då, så han kan inte gärna flyttat hemifrån. De andra Per i Haddarp hade försvunnit i det äldsta husförhöret 1691.
Under våren 1710 tjänstgjorde Kalmar Regemente ombord på örlogsflottan och därefter i garnison på Karlskrona skansar fram till 1716. För mer information om örlogsbasen Karlskrona som då fortfarande var under uppbyggnad, se http://sv.wikipedia.org/wiki/Karlskrona_örlogsbas
1717 blev Måns Persson Haddgren corpral i corpralsroten no 24, Horshaga, Östra Härads companie.
Horshaga ligger i Nottebäck, så Måns med hustru Anna och dottern Kerstin flyttade från Torpet i Haddarp till korpralstorpet i Horshaga.
1725/1728? – 1733 Måns Andersson Trogen
I GMR 1728 anges Måns Andersson Trogen som soldat på no 81. Enligt husförhör 1727 var han 35 år. Tyvärr saknas både husförhör och GMR för åren 1718-1727, men det verkar som om han antogs 1725.
Måns var gift med Sara, 40 år 1727, och de hade en son Anders, född 1728 eller 1729, som jag inte hittar i födelseregistren.
Enligt Kalmar regementes historia kan Måns inte ha varit ute i egentliga krig. Han övades på Staby ängar utanför Oskarshamn men fick nog ingen erfarenhet av allvaret.
På hemmaplan var den stora händelsen kyrkobygget. Måns och Sara måste ha varit med om invigningen 1732, Måns klädd i uniform, stilig tillsammans med de andra soldaterna. Se även artikel om Margareta Osander
Måns fick sitt avsked på grund av sjukdom, nämligen ett benbrott.
1734 -1744 Anders Zachrisson Spetsberg
Anders var född omkring 1705, som son till murarmäster Zachris Andersson och hans hustru Ingegärd Jonsdotter i Råsa. Han gifte sig 1730 med Karin Månsdotter från Rösjönäs, dotter till Måns Svensson och hans hustru Elisabeth. Anders blev soldat, bosatte sig på Haddarps torp och fick mellan 1732 och 1739 fyra barn med sin Karin.
Så bröt Hattarnas krig mot Ryssland ut 1741. Sverige anföll Ryssland vid östra gräsnen i Finland och tvingades kapitulera dra sig tillbaka. Året därpå återvände man och lyckades då flytta fram positionerna till de förra linjerna. Kalmar Regemente deltog i aktionen med totalt ¾ av manskapet, alla verksamma på flottans fartyg. Verksamheten var hela tiden förlagd till Finska viken. Tjugo knektar från Näshult deltog. Förhållandena ombord var mycket svåra med dysenteri och undermålig sanitet. Inte mindre än elva av Näshults knektar dog. Dysenteri eller vattusot var oftast dödlig. (Jungenfelt)
Enligt all sannolikhet tjänstgjorde regementet även de följande båda krigsåren på flottan eller i Carlskrona. Freden slöts 1743.
Men Anders kom hem. Han dog här på torpet 1749, av okänd orsak. 1749 var ett dystert år för familjen. Både Anders och hans far Zachris dog. Och Karin och barnen fick lämna torpet och ta vägen, vart?
Minst en av Anders söner blev soldat/ryttare. Petter Andersson Kiellberg föddes i Haddarps soldattorp 1736-04-07. Han blev ryttare för Näsby ryttaretorp i Dädesjö, vid Växjö kompani av Smålands kavalleri. Han deltog som husar i striderna vid Pommern 1757-1762, där han blev tillfångatagen under 1759, men återkom 1761.
Petters första hustru dog under hans frånvaro och han gifte om sig efter återkomst från Pommern. Petter dog hemma i Näsby 1793.
1746 -1775 Daniel Sigfridsson Spetzberg
Daniel var född född 1727. Han gifte sig med Maja Håkansdotter, som inte förekommer i födelselängderna för Näshult. Vi vet heller inget om Daniels bakgrund. Paret fick två döttrar, varom mer nedan. Han var nog inte släkt med Anders Spetsberg. Det var ganska vanligt att soldaten övertog namnet från företrädaren.
Utom att han faktiskt inte dog, gick kriget hårt åt Daniel.
Så här står det i anmärkningskolumnen i GMR 1778 sid 176: ”gjorde hela Pomerska kriget, förkylt fötterna i Malchim, fingrarna på vänstra handen krossades wid fästnings arbetet i Christianstad, fången i Demin. Ransonerat sig själf . anmäles till underhåll”.
Att ransonera någon betyder att betala lösensumma för honom. Det var lönsamt att ta fångar under krig. Demmin var en fästning som redan Gustaf II Adolf försökt inta.
Fångna i Demmin 18 januari 1759 blev Corp Daniel Sigfridsson Spetzberg i Haddarp, Lars Krisberg i Pukarp, Jacob Stenwall i Beskvarn, Per Öfwerström i Råsa, Anders Klint i Serarp, det ser ut som varenda soldat från Näshult antingen dog eller blev fången i Demmin. (Pommerska kriget: GMR 1761 (sid 37)). I Demmin hade de f.ö. sällskap av Jacob Johan Anckarström, far till kungamördaren Anckarström. Han fick permission från fångenskapen för att åka hem och ta hand om arvet efter sin far. Man tänkte annorlunda på den tiden.
De flesta fångarna i Demmin ransonerades 31 maj 1760. De hade då varit fångar i 16 månader i ett krigshärjat land.
”erhållit afsked wid sidsta Generalmönstringen den 14 september 1775. Roten Wacant.” Roten förblev vakant tills Petter Hadder tillträdde.
Daniel kom hem och fick lite familjeliv.
Hans dotter Catharina Danielsdotter, f 1750, hade gift sig 1767 med Jonas Nilsson, f 1740, och flyttat till Serarp Norregård. Paret fick två döttrar Lisa, f 1775, och Stina, f 1780.
1781 återfinns Jonas och Catharina som huvudägare till Haddarps Westregård. Daniel Spetsberg med hustru Maja Håkansdotter och dotter Annika bodde i Haddarp hos svärsonen, men inte i Torpet.
1790-1795 ströks Jonas och Catharina med sina sex eller sju barn ur husförhörsboken. Daniels hustru Maja Håkansdotter var då änka. Min farmors mormors far Eric med hustru Eva köpte då gården.
1783-1789 Petter Hadder
Petter Andersson Hadder var 29 år 1783, då han antogs som soldat för Haddarp 81 (GMR 1783 s 178). Då hade platsen varit vakant sedan 1775 (se föregående).
Soldaten i Beskvarn Carl Andersson Besk och Petter Hadder var bröder. Petter var född 26 nov 1754 och Carl 15 dec 1758. De var söner till Anders Andersson och hans hustru Catharina Sunesson i Stenberga, som 1754 bodde i Önneryd och 1758 i Chronoslätt.
Petter gifte sig med Britta Jonsdotter född 1753 och fick sonen Johannes, född 22/12 1777, och dottern Lisa, född 1780. Britta dog 6/12 1782, av lungsot, 29 år gammal. Petter gifte om sig 30/11 1783 med Lisa Gabrielsdotter, född 1759. De fick tillsammans barnen Lars, född 1784, och Britta, född 1789. Britta och Lisa kom varken från Näshult eller Stenberga, så jag vet inget mer om dem.
Britta dog som sagt 1783, Petter dog 1789 och Lisa 1791. Lisa bodde då kvar i soldattorpet. Hon dog den 25 augusti av hastig feber. Det året var det ett utbrott av kopporna i byn, många dog.
Vart tog barnen vägen? Farbror Carl Besk i Östergårdens soldattorp hade många egna barn, så där återfinns de inte. De bara försvann.
Bouppteckningarna efter Petter, Britta och Lisa finns kvar, så det går att göra sig en uppfattning om hur stugan var inredd i slutet på 1700-talet. Se ovan.
Under Gustav III:s ryska krig tjänstgjorde Kalmar regemente ombord på örlogsflottan och deltog i slaget vid Hogland den 17 juli 1788, vid Ölands södra udde den 26 juli 1789 och Reval den 13 maj 1789, Viborgska gatloppet den 3 juli 1790 och i Svensksund några dagar senare.
Befälhavare var Hertig Karl, sedermera Karl XIII. Vid sjöslaget vid Ölands södra udde 26 juli, gick segern hertigen ur händerna till följd av att Per Lilliehorns eskader ej ingrep i striden. De svenska och ryska flottorna seglade på linje inom skotthåll, men hindrade att växla skott på grund av sjöhävningen.
Det måste ha varit en skrämmande och obehaglig upplevelse för en landkrabba som Petter, vad med sjögången och skräcken för att utsättas för beskjutning. Men Petter överlevde.
Till min förvåning hittade jag faktiskt Petter i skeppsrullorna (1789 Flottans arkiv, bundna, SE/KrA/0500-0503/0503/035 A/16 s 63.) Han verkar ha tjänstgjort ombord på skeppet Kong Adolf Fredrik sommaren 1789. Sista mönstringen var 3/8, ”spisningen” upphörde 27/8. Noteringen är ”Till Carlscrona”.
Man får dra slutsatsen att Petter överlevde slaget vid Öland, skickades till Carlscrona 27 augusti och dog 11 oktober, enligt notering i GMR.
På Anbytarforum finns en annan soldat på Kong Adolf Fredrik från Kalmar regemente, Daniel Leander, som antas ha dött av tyfus i Carlscrona. Leanders ”spisning” upphörde samma dag som Petters. Det är väl sannolikt att Petter delade Leanders öde.
Petter fick i alla fall tjänstgöra på ett präktigt skepp. Konung Adolf Fredrik (70 kanoner) var ett svenskt linjeskepp, byggt 1775 på Karlskrona Örlogsvarv efter Fredrik Henrik af Chapmans ritningar. Sjösatt den 6 juli 1775.Skeppet deltog i 1788–1790, 1807–1809 års samt i 1812–1814 års sjötåg. Hon var flaggskepp i Ratansexpeditionen 1809 varunder det som första linjeskepp passerade Norra Kvarken. Blockskepp vid Karlskrona 1810–11. Togs ur tjänst 1825.
GMR 1793. ”Petter Andersson Hadder död under sjöexpedition den 11 oktober 1789, ersatt den 7 januari 1790 med Jonas Nilsson Blixt, 22 år gammal, 5 fot 10 tum, gift”
1790 – 1813 Jonas Nilsson Blixt.
Johan eller Jonas Blixt var född i Ryd i Stenberga 7/12 1771.
Han gifte sig med Lisa Jonsdotter, född 26/11 1771 i Åseda. De fick döttrarna Stina, född 1792 och död 1810, Eva, född 28/7 1795, Greta, född 1799, sonen Jonas, född 30/3 1805, och dottern Anna Lisa, född 3/8 1808.
I husförhörsboken 1805-1809 står det i kanten ”kommenderad”. Jonas gick ut i krig.
Pommerska kriget, 1805 – 1807:
Hösten 1805 skeppas regementets ena bataljon över till Pommern där den ingår i arméns 3:e brigad under överste Tavast. Bataljonen följde armén till Lauenburg där de gick i vinterkvarter. Sommaren 1806 tågade de tillbaka till Pommern. Under början av 1807 skeppades bataljonen tillbaka till Sverige.
Ryska kriget, 1808 – 1809:
Tidigt på våren 1808 beordrades regementet till Skåne för att där ingå i den armé som under fältmarskalk Toll samlades mot Danmark. Då ryssarna i slutet av april besatte Gotland fick en bataljon i regementet tillsammans med övriga trupper ta sig i ilmarsch till Karlskrona där de inskeppades på den örlogseskader under konteramiral Cederströms befäl skulle ta tillbaka ön. Den 11 maj lämnade eskadern Karlskrona och landsteg därefter på Gotland varvid de ryska trupperna kapitulerade och lämnade ön. En bataljon ur Jönköpings regemente lämnades kvar som bevakning. Den 20 maj var styrkan tillbaka i Karlskrona och Kalmarbataljonen återvände till armén i Skåne.
Jonas måste ha varit hemma ett tag 1807, med tanke på att Anna Lisa föddes i augusti 1808. Men Lisa var nog ensam med alla barnen under flera år. Änkan Ingrid Johansdotter från Virserum bodde också i Torpet.
De sista året Jonas och Lisa bodde på Torpet hade de inneboende, soldaten Dauns hustru Stina Johansdotter, med dotter Anna Stina och sonen Jonas Peter.
Hur fick de rum? Som framgår av ritningen av Torpet ovan så har jag dragit slutsatsen att min rymliga finfarstu från början var en kammare. Det är enda möjligheten för att tio personer skulle kunna få rum i Torpet.
Jonas dog i januari 1813 av förkylning, i torpet Säfvelund under Ödmundetorp, dit han flyttat samma år tillsammans med familjen och Ingrid. Hans företrädare Daniel Spetsberg ”förkylde fötterna” under sin aktiva tid. ”Förkylning” måste ha varit vad vi kallar förfrysning. Jonas frös helt enkelt ihjäl.
1813 – 1829 Sven Jonasson Blixt
född 7/10 1798 i Alseda. Han var gift med Britta Catharina Jonsdotter, född 21/12 1787 i Solberga. De hade 6 barn. 1829 flyttade familjen till Salshult i Stenberga.
För några år sedan fick jag ett mail från en av Svens ättlingar.
Svens dotter Johanna Svensdotter föddes 1828 i Torpet. ”Hon gifter sig med Carl Petter Jonasson Sjösten och de flyttar till Gotland 1852. Hon Johanna är lite av min idol för hon föder tio barn som alla lever tills de blir gamla. Nio av dem gifter sig och får barn.” (Lars Olsvenne).
Sven Blixt fick vara med om kriget mot Napoleon.
Kriget mot Napoleon, 1813 – 1814:
I mars 1813 tågade tågade regementet till Karlskrona tillsammans med många andra trupper för att under generallöjtnant Sandels befäl skeppas den 24 mars till Pommern. Under våren och sommaren 1813 låg regementet i kvarter i Meckelenburg och tilldelades senare arméns 3:e division under gm Boye och 5:e brigaden under överste Hedenstjerna. Regementet var formerade på 3 bataljoner. Regementet deltog i den svenska härens fälttåg och bevistade slagen vid Grossbeeren den 23 augusti, Dennewitz den 6 augusti och Leipzig den 18 oktober. Regementet deltog dock inte aktivt i slagen. Mellan den 18 december 1813 och 5 januari 1814 deltog regementet i den mödosamma belägringen av Glückstadt. Regementet ingick i de styrkor som inneslöt fästningen på södra och östra sidan. 200 man ur regementet deltog den 19 december 1813 i strider vid Iwensfleth nära Störflodens mynning. Efter Glückstadt marscherade regementet med sin division till Belgien.
Norska fälttåget, 1814:
I början av juni 1814 skeppades regementet från Rostock till Ystad och marscherade därifrån till den norska gränsen. Där ryckte de in i Norge den 30 juli med 2:a divisionen över Bärby. Den 31 juli var de i Fredrikshall där de tilldelades de trupper som under generallöjtnant Vegesacks befäl skulle blockera Fredrikshall. Den 1 augusti deltog regementets jägare under gm Brändströms befäl i striderna vid Tistedalsälven.
På kvällen 3 augusti fick regementet tillsammans med 8 bataljoner och 1 skvadron rytteri och artilleri i Vegesacks trupper tåga norrut för att anfalla norrmännen vid Rakkestad. Den 6 augusti var de framme och efter en längre strid fick norrmännen dra sig tillbaka. Några officerare i Kalmar regemente simmade över älven vid norrmännens front och lyckades skaffa material för att slå en bro över älven som sen svenska trupperna ryckte fram på.
Regementet ryckte därefter fram med Vegesacks styrkor till Askim vid Glommen där de var kvar då stilleståndet vid Moss slöts den 14 augusti.
1829 –1847 Jonas Aron Danielsson Frost
Nästan det enda jag vet om Jonas eller Johan Aron är att han var 5 fot, 8,5 tum lång. En så exakt längdangivelse och så lite annan information.
Frost var född 1/2 1804 i Åseda, enligt Näshults husförhör 1829, men han återfinns inte i födelseboken för Åseda. Han var sedan 1826 dräng på Farstorps gård och flyttade till Näshult i oktober 1829 (Nye I/6 s 3).
Hans hustru Anna Greta Jönsdotter var född 28/9 1798 i Stenberga. Hon föddes ”om morgonen” och döptes den 30 september ”uti Guds h Tempel”. Hon var dotter till en torpare i Oxhagen. Anna Greta hade en oäkta dotter Anna Catharina, född 28/10 1828 i Virserum. Fadern var ”oangiven”.
Jonas Aron och Anna Greta gifte sig 27 december 1829. Då bodde de i Haddarp och Jonas Aron hade den 20 januari 1829 blivit antagen som soldat. De fick så småningom dottern Stina Sophia, född 1831, sonen Johan Alfred, född 1836, dottern Anna Maria, född 1839, och dottern Johanna Gustava, född 1846. Anna Gretas dotter Anna Catharina dog som 2-åring.
Jonas Aron blev avskedad 11 januari 1847, efter drygt 18 år som soldat. I husförhöret ser det ut som om hela familjen Frost, 6 personer, bodde kvar i soldattorpet ända till i mars 1850, trots att efterträdaren Frid, med hustru och son, hade flyttat in 1847.
Familjen Frost flyttade till en backstuga på Stora Holm i Åseda. Jonas fick frejdebetyg till Öland 1850, återvände 1857 och efter några dagar gav han sig iväg tillbaka till Öland. Sonen Johan Alfred fick 1857 frejdebrev av följa med sin far till Borgholm. Anna Greta stannade kvar och fick fattigunderstöd.
Detta är allt jag vet om Jonas och Anna Greta. Utom en sak. Jonas hade nog den bästa tjänstgöringstiden av alla soldater som bott i mitt Torp. Inga krig, bara övningar i Hultsfred där han träffade gamla kompisar och säkert hade riktigt trevligt. Och sedan gick han hem igen till sitt lilla torp och sin familj och hade massor att berätta.
Däremot var livet efter soldattiden nog ingen dans på rosor.
1847 – 1871 Nils Magnus Adamsson Frid och flytten av Torpet
Nils Magnus Adamsson, född 12/10 1821, flyttade till Torpet 1847 från Nye. Han var född i Kållebo Skattegård, Nye socken, som äldste son till en bonde Adam Nilsson. Familjen flyttade 1840 till Skurebo Östergård.
När Nils Magnus flyttade till soldattorpet Haddarp 81 låg det fortfarande på sin ursprungliga plats, mellan Haddarps Västergårds och Södergårds ägor. Där hade det legat sedan omkring 1690, åkern och ängarna var väl brukade, som de fortfarande är. Nils Magnus skördade frukterna av de många soldaternas och framför allt soldathustrurnas arbete.
1863 företogs ett laga skifte av Haddarps Västergård.
Soldattorpet låg så till att en uppdelning Haddarp Västergårds marker mellan dess båda ägare blev besvärlig. Utan att Nils Magnus tillfrågades fattades beslut att flytta soldattorpet till dess nuvarande plats, i västra kanten av Västergårds marker, mot gränsen till Serarp. Nuvarande tomt var täckt av lövskog.
Soldattorpets dåvarande plats värderades så här i skiftesprotokollet: ”Åkren å gamla Soldattorpet N:o 149, taxerad till en grad, N.O 150 till en och en half, N:o 137 till två och N:o 139 till två och en half grader, bestående av svartmylla på grusblandad alf, war af temligen god beskaffenhet, hvaremot åkren N:o 151 och 140 i tre grader, samt N:o 152 och 138 i två och en half grader war dels bergbunden och dels belägen på lösare alfbotten. Gamla torpets äng N:o 144, 146 och 147, taxerad till en och en fjerdedels grad, bestod av en bördig dalgång, hvaremot N:o 141, 142, 143, 145 och 148 var af mera torr högländ och stenbunden beskaffenhet.”
Den nya platsen, uppe vid Serarp, värderades. Ur skiftesprotokollet:
”Slutligen granskades ägorna till det utlagda nya Soldattorpet, hvarest åkerfigurerna n:o 44, taxerad till två grader, N:o 46 till två och en half och N:o 48 till två grader, woro de enda, som egentligen kunde anses utgöra medelmåttig åker, hvaremot all den öfriga, såväl åker som äng till ifrågavarande lägenhet, såsom dels nyodlad och dels mycket alfblandad, war av särdeles svag och dålig beskaffenhet.”
Den nya platsen omfattade vår nuvarande tomt, halva granntomten, platsen där Nyströms fabrik ligger samt åkern mellan fabriken och Danielssons stuga.
Även om man inte begriper detta med en åkermarks grader, så framgår det att Nils Magnus skulle få byta ner sig. Det är inte att undra på att han bävade inför uppdraget att odla upp det nya Torpet. Han började ju också bli till åren, 42 år.
Nils Magnus stod ut i sex år, sedan rymde han ur tjänsten 1871 och flyttade till Amerika, tillsammans med hela sin familj. En son, Johan Peter, hade redan emigrerat och nu följde resten av familjen efter. (sätt in bild från GMR 1872)
Utdrag från GMR 1872
Jag kände till Nils Magnus historia och hade många gånger suckat över omöjligheten att få reda på vad som sedan hade hänt. Men undrens tid är inte förbi! 2011 kom ett e-mail från Nils Magnus ättling Bill Lewis, som undrade om han och hans fru Pat fick komma och hälsa på. I själva verket ville de bara besöka byn och de blev häpna när de förstod att detta var det Torp Nils Magnus hade bott i. Jag tappade också hakan när jag fick höra att Nils Magnus hade flyttat till den lilla staden Jamestown, NY, där mina egna farsmostrar, kusiner och farbror och fastrar också hade bott och där jag varit på besök. Bills farfars far Johan Peter, son till Nils Magnus, blev skräddare, en blev präst. Tyvärr verkar våra amerikanska familjer inte ha känt till varandra.
Bill gav mig ett foto på Johan Peter, som kanske är det enda foto som finns på någon som bott i Torpet före 1900. Johan Peters son Theodore blev också skräddare och var politiskt aktiv för demokraterna. Han var mycket aktiv när det gällde att bevara Chautauqua Lake som rekreationsområde för Jamestowns invånare. När jag vid mitt besök i Jamestown satt på verandan till värdshuset och njöt av utsikten över den idylliska Chautauqua visste jag inte att jag hade att tacka ett barnbarn från samma stuga i Småland där jag själv är barnbarn! Så vävs det ihop.
1871 -1875 verkar Torpet ha stått öde
1876 – 1877 bodde här i Torpet en skräddare Johan Peter Danielsson Lindholm, född 9/7 1851 här i Näshult, och hans hustru Wendela Karolina Nilsdotter, född 7/6 1853 i Åseda. De hade flyttat från Stockholm 1876 och återvände dit 1877. Johan Peter var son till skräddaren Daniel Pahn, Näshults första hundraåring. Roy Johansson skriver om honom: ”Daniel Pahn gick omkring i byarna och sydde kläder åt bönderna. Under nödåret 1868 hade ingen råd att låta sy nya kläder så då blev det för honom och hans son (Johan Peter) att gå ut på nödhjälpsarbete. Vid ett vägbygge i trakten av Salvaryd förtjänade de 25 öre om dagen.” Det var hårda tider.
1877 – 1880 Otto Melcher Abrahamsson
Otto Melcher, en annan skräddare, född 1/11 1850, kom 1879 från Fagerhult och återvände dit 1880.
1881 – 1886 Karl August Jonasson
Karl August var också skräddare. Han var född 10/12 1858 i Stenberga. Han gifte sig med Emma Christina Nilsdotter från Virserum och de fick 1882 en dotter med de vackra namnen Signe Hedvig Emilia, och 1884 ytterligare en dotter Hulda Christina Elisabeth. Han lämnade Torpet 1886 och flyttade till Årnäs, där han och familjen blev inneboende hos min farfars far. 1887 flyttade familjen till backstugan Lundal, som låg ungefär där idrottsföreningens nya lokal ligger. Där föddes sonen Gunnar 1890 och dottern Gerda 1895. 1901 flyttade familjen till skjutsstationen, fd Gästgiveriet, uppe i Serarp. Sonen Gunnar blev också skräddare och övertog föräldrahemmet. Han gifte sig med Gunhild och många här i byn, inklusive jag själv, minns detta vänliga och rara par.
Den siste soldaten på roten bodde aldrig i Torpet och får bara vara med för fullständighetens skull.
1871 – 1886 Sven Gustaf Nicolausson Gylfe, sedermera Lager, född 19/10 1849 i Ekeberga socken, Kronobergs län, antagen som soldat 25 augusti 1871. Han var 1886 fortfarande soldat för no 81 Haddarp vilket är den sista GMR före indelningsverkets upplösning. Han verkar aldrig ha bott på Torpet, enligt folkräkningen 1880 var han soldat och brukare på gården Gräntö i Virserum.
1888- 1893 Stina Lisa Jonasdotter
Stina Lisa Jonasdotter, f 20/4 1843 i Vetlanda, flyttade till Näshult 1881, då hon blev änka. Ännu 1886 var hon och hennes fyra döttrar, födda mellan år 1870 och 1881 antecknade som ”I socknen men utan stadig bostad”. Hon var fattighjon. Hur levde de? Var bodde de?
Stina Lisa var änka efter Johan Alfred Nilsson, mjölnare på Götestorps kvarn. Familjen flyttade till Stenberga 1880. Vid sin död 1881 var Johan Alfred mjölnare på torpet Hammarshult under Salshult. Ingen antydan av vad han dog av. Då, när paret bodde på Hammarshult, var min farmors mor Eva mjölkerska på Salshult. Kände de varandra? Antagligen.
Mellan 1888 och 1893 bodde i Torpet inhyses änkan och fattighjonet Stina Lisa Johansdotter, och hennes hemmavarande dotter Alfrida Emilia Ottania Johansdotter, född 16/7 1881 i Stenberga. 1893 flyttade de till backstugan Kristinelund, som är den stuga som revs för att ge plats åt Åke och Elisabeth Danielssons stuga. Den gamla stugan kallades Axis i byn.
Stina Lisa bodde kvar i Axis till sin död 7/5 1929. Då hade hon varit änka i nästan ett halvt sekel.
På Stina Lisas tid brukades Torpets jord av f handlanden J Johansson i Lindeslund och Serarp, pappan till Charlotte Johansson.
1893 – 1898 måste Torpet ha stått öde. Det var nog ganska förfallet.
1898 – 1899 Karl August Karlberg
Karl August, född 1/1 1876 i Stenberga, var soldat för Saxhult no 122 i Lemnhult och flyttade till Näshult 1898 för att bli dräng på Kullebo. Han flyttade till Torpet 1899, men måste ha flyttat ut igen senast 1900. 1902 fick han avsked ur tjänsten och flyttade hem till mamma och pappa i torpet Ekeslätt, under Ekholm nr 2 i Stenberga. 1904 emigrerade han till Amerika.
1900 – 1967 Smeden Axel Wilhelm Fabian Lindgren och hans hustru Maria Gustava Collin, mina farföräldrar, övertog Torpet 1900 i samband med att de gifte sig. Som jag anmärkt ovan måste Torpet ha varit i ett bedrövligt skick och de fick det antagligen billigt. De köpte bara själva stugan och arrenderade en del av det gamla Torpets marker, dvs den nuvarande tomten. Inte förrän 1917 kunde de friköpa tomten.
När farmor och farfar köpte Torpet upphörde det att vara soldattorp och fick beteckningen Lindeberg.
Farmor och farfar byggde ut huset med ett vardagsrum, eller ”sal”, fast rummet var nog för litet för att kallas sal. Finrum, kanske. Det eldades inte, utom vid stora födelsedagar och stod där mest som prydnad. Vid vår senaste utbyggnad såg vi att farmor och farfar måste ha köpt delar av en annan gammal stuga och använt timret vid bygget av finrummet.
Vid tillbygget blev det ett litet aber, då golvet i finrummet blev någon decimeter högre än den ursprungliga stugans golv. Farmor grät när hon fick se det och klagade på snickaren som då fällde en replik som blivit klassisk i familjen: ”Vem rår för olöckan?”
Rummet är nu vårt arbetsrum och vi snavar aldrig över trappsteget. Det sitter i ryggmärgen.
Så farmor och farfar och deras 4 barn levde ungefär som Hemmingsson, utom att farfar inte behövde rycka ut i krig.
1918 fick Torpet elektricitet och den enkla skomakarlampan som då hängde över det lilla matbordet finns fortfarande. Den andra utbyggnaden skedde 1929. Köket utvidgades bakåt och Kökssoffan, detta sociala centrum, fick sin rätta plats, strax innanför farstudörren. Vi har hittat dagstidningar från 1929 i väggarna och bevis för att stockarna använts på annat håll innan de hamnade här. Det fanns inte så mycket pengar att man kunde kosta på sig nytt material.
Farmor och farfar levde sina liv här. Axel var född i Årnäs, Näshult, son och sonson och sonsons son till smeder. Han var utbildad i Stockholm i alla aspekter av smedsyrket så när han kom hem köpte han Torpet och byggde en smedja. Strax bredvid smedjan växte en lind och där bands hästarna på somrarna när de skulle skos. På baksidan odlade Maria potatis och de satte fruktträd i prydliga rader.
Farfar skodde hästar, han smidde grindar och jag tror att han har smitt stämverktyget till min pianoharpa. Han lagade också böndernas maskiner. En vanlig bysmed med andra ord. Ibland kom hans kompis över och spelade schack på kökssoffan. Jag har kvar pjäserna. Farmor kallades Moster Marie, hon hade den enorma fördelen av att genom sonen i Amerika ha tillgång till obegränsade mängder kaffe under kriget, så hon var ganska populär. Barnen växte upp, två emigrerade till Amerika, en läste vidare och blev småskollärare, en stannade i trakten och blev bilmekaniker. Det var min pappa. Han hette Ebert Henning Lindgren. Så mellan den förste Hemmingsson och den siste Henning var det drygt 300 år.
1967 – 2001 Ebert och Thelma Lindgren
När farmor dog övertog mina föräldrar Torpet som sommarställe. Det blev liksom en hobby för dem. Pappa snickrade, mamma målade och tapetserade och odlade sin trädgård.
2001 – Michael och Eva Kornby
Vi har byggt ut Torpet i omgångar, först 2001 när vi byggde till ett kök och ett badrum, med ett sovrum och ytterligare ett badrum på andra våningen. Sedan byggde vi ett vardagsrum på baksidan och nu, i skrivande stund, snickrar Peter Johansson från Alvarssons Bygg på vår nya glasveranda. Så Per Hemmingsson hade nog inte känt igen sig.
Men ibland går jag in i kammaren, som är likadan som den alltid har varit, och känner närvaron av alla de människor som bott här och som jag nu försökt rädda från glömskan. Lisa Gabrielsdotter sitter vid sin vävstol, här föds Johanna som blev hundra år och fick tio barn, här tar soldaterna avsked av sina hustrur som de aldrig ska se igen, min mamma och pappa sitter och tittar på TV, den närmaste grannfrun, min farmors mormors mor Eva i Haddarp, kommer och hälsar på Jonas Blixts fru Lisa, Nils Magnus Frid läser breven från sonen i Amerika och bestämmer sig för att rymma, Måns Hadgren kommer hem och berättar stolt att han blivit befordrad, Zachris Carlsson i Östergården och Wallentin Öfwerström förrättar bouppteckningar efter dem som dött.
Och precis som alla kvinnorna före mig i Torpet sitter jag med katten i knäet och stickar framför deras brasa.
//Eva Kornby, Haddarp, Näshult december 2013
Källor;
- Uppgifterna om Johan, Börge och Daniel har jag fått från Karl Jungenfelt.
- Generalmönsterrullorna, GMR, för Kalmar Regemente
- Skeppsrullor på SVAR
- Kyrkoböcker för Näshults, Stenberga och Åseda socknar, i första hand
- Lantmäteriets historiska kartor
- Bouppteckningar på nätet för Petter Hadder och Lisa Gabrielsdotter
- Roy Johansson: Torp och backstugor i Näshult
- Kalmar regementes historia, sajter på nätet
- Karl Jungenfelt: Militärstaten i Näshult, kommer att publiceras på denna hemsida