Kvinnans uppgift i hemmet var stor i forna tider, det var ett arbetsfyllt liv. Hon skulle inte enbart sköta hemmet, vara barnuppfostrare, utan även vara mannen behjälplig i utomhusarbetet och i ladugården.
På väg till yste. Kullebo kvarn 1920-talet
 Massa i Hynebo. Torparkvinna från Hörnebo under Fåglakulla. 1860-talet |
 ”Väktarns”. 1920-talet |
Några moderniteter fanns inte på den tiden. Köksinredningen hade under åren inte förändrats nämnvärt. Köket kunde se ytterst hemtrevligt ut med sin vinkelspis, de blankskurade kopparbunkarna på väggen, och de rena trasmattorna på ett renskurat golv. Men det låg mycket arbete bakom.
Det var köket som var husmoderns arbetsplats och det skiljer mycket på våra dagars kök, med varmt och kallt vatten, elspis mm. Vatten bars in i spannar från brunnen och ved från vedboden.
Det var en stor lättnad i husmoderns arbete när separatorn kom, den skilde grädden från mjölken på ett utomordentligt sätt. Ungefär en gång i veckan, beroende på gårdens storlek och mjölkmängd, kärnades grädden till smör. Det fanns två sorters kärnor, en kallades stötkärna, där man med en speciell stöt stötte upp och ner i den i bordshöjd höga kärnan. Den andra typen av smörkärna var av rund modell och drogs med en vev, den kallades svängkärna. Det var ett tungt arbete att kärna smör, antingen man använde sig av den ena eller andra typen av smörkärnor. När det sedan blivit smör i kärnan så togs det upp, arbetades fritt från kärnmjölk i vatten i ett särskilt s.k. smörtråg av trä och formades sedan i s.k. ”smördrittlingar”. Dessa insveptes i smörpapper till försäljning, eller lades ned i trätinor av mindre format för att användas i hushållet.
På hösten när korna gingo på kraftigt klöverbete så ställde man alltid till med s.k. yste, dvs att tillverka ost. Vid den tiden fanns ej att köpa ostlöpe som nu, utan sådant gjordes i hemmet och på följande sätt: Ca två timmar innan en spädkalv slaktades, så gavs den söt mjölk. Mjölken förvandlades i kalvens löpmage till en fast massa, som efter slakten togs om hand, och rengjordes mycket noga i vatten. Sedan blandades den med kryddor och grädde och i vissa fall även med brännvin och hälldes därefter i den väl skrapade och sköljda magsäcken. Fick sedan ligga i salt i tre dagar, därefter togs den upp, syddes ihop och hängdes på ett par pinnar under spiskupan i köket för att torka. Sådant löpe gjorde osten, som man sade, mera ”amper”.
 |
 |
Bakning av såväl vetebröd som matbröd gjordes i den stora murade bakugnen som vanligtvis rymde omkring 20 runda brödkakor.
Brödbak på det gamla sättet i storugnen på Lindeslund 1981
Här ett recept på kärnmjölklimpor: 1 kanna, (2 2/3 l) kärnmjölk värmes ljum och arbetas med fint skrätt rågmjöl, i ett degtråg, till en lagom hård deg, varefter däri arbetas några skedar jäst och degen övertäckes samt får stå och jäsa i 1 tim. Under tiden kokas 1/3 1 sirap med 8 eller i tärningar finskurna pomeransskal, 2 skedblad krossad fenkol och en tesked finstött ingefära. När detta är varmt, arbetas det in i degen jämte mera mjöl så att den blir stadig, varefter den övertäckes. När den har jäst upp bakas därav limpor så stora som man vill ha dem, som sedan ställes för jäsning. Då de äro lagom jästa, överstrykes de med kokhett vatten och naggas, varefter de genast insättes i en lagom varm ugn att gräddas. Då de äro gräddade, uttagas de och överstrykes med kokhett vatten, varefter de lägges på mjuka kuddar, som äro betäckta med en ren duk och kuddar lägges även över dem. När de äro kalla förvaras de i en kittel med lock, då de hålla sig mjuka i flera dagar.
De redskap som användes vid bakning i den stora ugnen voro rakan, ”gresslan” och ugnskvasten. Ugnskvasten utgjordes av en stång på vilken man i ena ändan bundit en ”ruska” av tallris.