Familjen Sandwall på Kullebo och Solhem

Peter Magnus Sandwall, född 30/6 1817 i Norra Sandsjö, kom till Näshult 1851 från Rudö i Norra Sandsjö, där han ägde gården Rudö Lillegård. Peter Magnus blev inspektor och arrendator till Kullebo, till 1855 då han köpte Kullebo av löjtnant Otto Bengt Albrekt Lagercrantz, son till den Axel Lagercrantz som slogs för Napoleon i Karibien (se artikel). Enligt husförhörsboken för Norra Sandsjö bytte Peter Magnus och Otto Bengt Albrekt gårdar sinsemellan. OBA köpte Rudö Lillegård av PM och flyttade dit med hela sin familj.

1899 ägde Peter Magnus Sandwall fortfarande Kullebo och bodde där med sin hustru, sina söner Frans Oskar Wilhelm, f 19/11 1851, Johan Axel Fredrik, f 7/8 1854, och fyra döttrar, Josefina född 1/1 1850, Beda Maria Charlotta född 11/8 1853, Hulda Agnes Inez född 22/4 1857, Kristina född 19/7 1859.

PMs hustru Stina Lisa Dofver född 18/11 1817 var dotter till en soldat i Ekeberga socken, dvs Kosta. Hon födde 10 barn, praktiskt taget ett om året. Katrina dog på 70-talet, Anton Walfrid försvann också, Ellen Christina dog 1858.

Sandwall familj
Peter Magnus Sandvall		1817-06-30
Stina Lisa Dofver		1825-11-18
Katrina Amalia		1846-07-19
Anton Walfrid		1848-02-18
Josefina		1850-01-01
Frans Oscar Wilhelm		1851-11-19
Beda Maria Charlotta		1853-08-11
Johan Axel Fredrik		1854-08-07
Evelina Mathilda		1855-09-14
Hulda Agnes Ines		1857-04-22
Ellen Christina		1858-05-17
Christina		1859-07-19

Peter Magnus var nog som ägare till säteriet Kullebo en betydande man i byn. Han var vice ordförande i Näshults kommun, men har eljest inte gjort mycket väsen av sig. Han anlade ett brännvinsbränneri på Kullebo, som höll på att inte bli av, eftersom han hade lämnat in sin ansökan om tillstånd till Länsstyrelsen 45 minuter för sent. Han överklagade och fick rätt.

Peter Magnus var också en av undertecknarna på ett brev till Länsstyrelsen om erhållande av rätt till torgdagar på Näshults säteris mark.

Peter Magnus råkade också snava över en nedgrävd skatt: Så här skriver ”Hwad Nytt?”:

Myntfynd. Eksjötidn. ”Hwad Nytt?” berättar: Patron P. M. Sandwall på Kullebo i Näshult socken fann nyligen vid gräfning i jorden, då han skulle lägga grund till en nybyggnad, 10 silfvermynt, som buro prägeln från konungarne Johan den tredjes och Sigismunds tid. Det yngsta av mynten, hwilka alla hade wår storlek av nuvarande 1-krona, men mycket tunnare, war slaget år 1600. Man tager för gifvet att dessa mynt blifwit nedgräfda år 1611, då danskarna under anförande av Rantzau här i orten gjorde sina ströftåg. (Christinehamns allehanda 1877)

Patron Sandwall dog 24/3 1903. Hans hustru dog 16/9 1910.

Sonen Johan Axel Fredrik gifte sig 16/10 1910 med Hildegard Uebel och flyttade i samband därmed till Hillhult Lilla, nr 2. Johan Axel Fredrik och hustru lämnade Hillhult 1920, gjorde en kort sejour i Götestorp och flyttade 7/10 1921 till Ekebo. De hade såvitt syns i kyrkoboken inga barn. Johan Axel Fredrik dog 20/5 1929. Hans gravsten är bortplockad från graven men står lutad mot kyrkogårdsmuren. Hans hustru flyttade till Åseda 1933. Därefter köptes Ekebo av Albin Sjöberg.

Den andre överlevande sonen gjorde karriär. CV för Frans Oskar Wilhelm Sandwall lyder så här: inskriven som elev 243 vid Tekniska Elementarskolan i Borås. Examen 1872. Ritare Choizie Örebro 1872, Maskinritare Kil, Edsvalla 1873, Jönköping 1874, Ingenjör Nynäs fabrik och Hallrida 1878-81, Bolinderska verkstaden Stockholm 1882. Disponent Bobinfabriken Forserum 1883-1910. Avled 4/10 1910 i Jönköping (Sofia).

Stackars Frans dog av kallbrand, bara några veckor efter modern och nästan samtidigt som familjen bröt upp från Kullebo i samband med sonen Axels giftermål. Frans var den ende av de sex syskonen som fick barn. Men han fick desto fler, nämligen 10 stycken.

Peter Magnus och Stina Lisas överlevande döttrar stannade i Näshult och bodde tillsammans tills de dog.

De fyra systrarna flyttade i samband med moderns död och broderns giftermål till Emmaboda, som är ett hus i Näshults by. 1/10 1911 flyttade systrarna till ”Solhem Lägenhet med hus+ Osatorp”. I församlingsboken finns ingen boende antecknad före systrarna. Jag misstänker därför att huset byggdes 1910-1911. Systrarna verkar ha bott i Solhem tills de dog.

Vad levde de av? Och hur hade de råd att bo i denna flotta villa? Köpeskillingen för Kullebo skulle ju delas på sex personer, så det kan inte ha blivit mycket till var och en. Även om de hade en gris och en ko måste det ha varit svårt att få det att gå ihop. Bröderna kunde nog inte heller hjälpa till. Riksdagen beslöt om en allmän pensionsförsäkring 21 maj 1913, men det kan inte ha varit några stora pengar.

Det finns en ögonvittnesskildring av systrarna Sandwall från 1938. ”Der borta i kröken kommer de fyra fjädrarna fyra gamla systrar som äro 333 år tillsammans och alltid går i gåsmarsch till boa den äldsta med kararigul baskermössa på skullten.” (Småländsk pastoral)

Ett fotografi visar fyra äldre kvinnor i varma kappor, tre av dem med armarna i kors över bröstet som skydd för angrepp från omgivningen. Den fjärde är den enda som ler, hon ser yngre ut än de andra, hon har händerna på ryggen och har en riktigt stilig dräkt.

Systrarnas hus kallades ibland Tuskebo, systrarna kallades de fyra fjädrarna (varför?), de var förmodligen varken vackra, rika eller begåvade. Det var lätt att göra sig lustig över dem, där de kom gående i gåsmarsch.

De levde sina liv på Solhem och när den sista dog blev det auktion som varade i två dagar. Det fanns säckvis med handarbeten, bland annat. Man ser de fyra kvinnorna sittande i varsin stol, alla broderande och/eller virkande, medan åren går. Men ibland plockade de fram den kanariegula baskern och gick till ”boa”, femtio meter bort från Tuskebo. I gåsmarsch.

Systrarna är begravda tillsammans på Näshults kyrkogård. Beda Maria Charlotta dog 1939-03-14.. Josefina dog 1941-10-19. Kristina dog 1950-09-21. Hulda Agnes Inez dog 1956-02-04.

SOLHEMS HISTORIA

Solhem som beteckning på en lägenhet i Näshult dyker först upp i arkiven 1911. Då anges systrarna Sandwall som boende på lägenheten Solhem, så då bör det ha funnits ett hus, förmodligen ägt av systrarna. (Husförhör)

Tomten, själva markbiten som huset stod på och omgivande trädgård, ägdes av syskonen Serell, som en del av deras gård Serarp Norrgård och Serarp Sörgård. Tomten var inte avstyckad och utgjorde således ingen separat legal enhet. Systrarna Sandwall hade säkert ett arrendekontrakt på marken men det var en ganska osäker tillvaro. Arrendekontrakt kan sägas upp! De flesta husen i Näshults by hade liknande arrangemang.

1917 kom Ensittarlagen, som gav boende på ofria tomter rätt att köpa den jordbit deras hus stod på och därmed skapa en legal enhet av jordbiten och byggnaderna. Halva Näshults by kastade sig över möjligheten och köpte sina tomter. Och lantmätarna fick mycket att göra. Det var inte så lätt att genomföra operationen för den vanlige Näshultsbon, utan man tog till hjälp av mer kunniga personer. Här i Näshult var Per Claesson aktiv. Systrarna Sandwall anlitade en man i Lemnhult, nämligen J.G. Johansson på Lindholmen. ”Denne J.G. Johansson var mycket betrodd i Lemnhult och bland övriga uppdrag kan nämnas förmyndare, vattenrättsnämndeman och huvudman vid Östra Härads sparbank.”(Lemnhultsboken).

Hundra år senare är det inte så lätt att följa turerna, men vi gör ett försök.

J.G. Johansson köpte enligt köpebrev 24 oktober 1917 lägenheten Solhem av familjen Serell. Köpet avsåg ”Lägenheten Solhem No 1 om 0,3080 har, avsöndras från 3/4 mtl och 1/8 mtl Serarp Sörgården No 1.” (Lagfartregister) (Kommentar: Solhem avsöndrades från både Norrgården och Sörgården, men kanske notarien på tingsrätten glömde en av dem). Det saknas uppgift om köpeskilling. Sannolikt avsåg köpet bara marken. Systrarna Sandwall ägde troligen huset, eftersom det verkar osannolikt att syskonen Serell byggt ett hus för uthyrning.

Säljare är Claes August Serell, för egen del och för Edvard Serell, Josua Pettersson, Karl Emil Serell, Johan Algot Serell, Otto Wilhelm Serell, Amanda Kristina Karlsson jämte hennes make Charles Karlsson, Gustaf Edvard Serell och h.h. A.E. Serell.

Samma dag, den 24 oktober 1917, överlät J.G. Johansson köpebrevet på Solhem till Claes Serell. Köpet ”transporterades”. Vitsen med denna omgång är att Johansson bara fick en säljare att komma överens med, nämligen Claes. Familjen Serell var talrik och flera bodde dessutom i Amerika, så att försöka få samtligas underskrift på flera handlingar var tidsödande och besvärligt.

1918 skedde avsöndring av lägenheten Solhem från Serarp Norrgården och Sörgården. Se bifogad karta.

Systrarna Sandwall förvärvade den avsöndrade markbiten från Claes Serell genom Länsstyrelsens utslag 21 mars 1927 (anteckning i fastighetsregistret för ägarna, utan en antydan om vad utslaget rörde), lagfart beviljad den 2 juni 1927. Det är okänt varför det tog så lång tid mellan beslutet om avsöndring och lagfartens beviljande. Andra som köpte loss sina tomter fick lagfart beviljad redan samma år som avsöndringen fick laga kraft.

SENARE ÄGARE

Mellan 1955 och 2002 ägdes Solhem av åkeriägare Alvar Karlsson (1926-1992) och hans hustru Margareta Karlsson.

Under Alvars och Margaretas tid fick huset en ny fasad av eternit. Numera har eternit en dålig klang men när det först började användas var materialet mycket uppskattat och populärt. Det höll i evighet och var praktiskt taget underhållsfritt.

2002 köptes Solhem av Anders och Malin Lennartsson. De bor i huset tillsammans med sina barn Filip och Lina.

Anders och Malin har renoverat huset. Eterniten på fasaden är borta. Huset har fått ny vitmålad fasad, större burspråk och nytt plåttak. Senaste tillskottet är ett växthus.

Om systrarna Sandwall hade sett huset som det ser ut idag är jag övertygad om att de skulle blivit förtjusta. Det är ett mycket vackert hus!

Och så här ser huset ut idag

*********************

Eva Kornby, Haddarp, Näshult, maj 2020