Av professor Gunnar Hedström.
(från Forna tiders Näshult, en sockenbok, 1975. Obs att de fonetiska tecknen i denna webb version örensstämmer ej helt med se som finns i den ursprungla artikeln)
Åtskilliga lokaliteter med namnet Näshult finnas i vårt land. Postortförteckningen 1909 upptar 5 st. Det Näshult som nedan behandlas hänför sig endast till Östra härad i Jönköpings län och är där namnet på en socken i häradets sydöstra hörn och tillika på ett nära kyrkan i denna socken beläget säteri. Framställningen gäller sålunda i c k e Näshult såsom namn på andra orter.
Det kan tyckas, att härledningen av Näshult skulle vara självklar och såsom sådan icke värd att spilla ord på. Vad kan ortnamnet vara annat än en sammansättning av näs och hult ’skog (sdunge)’, frågar nog mången, helst när han vet att folkmålsformen näselt (næsəlt) står i bästa överensstämmelse med denna härledning. Frågan rörande ett gammalt ortnamns härledning kan emellertid icke diskuteras innan man gjort sig förtrogen med ortens topografiska förhållanden och lärt känna ortnamnets äldre skrivformer.
De topografiska förhållandena stå i dålig överensstämmelse med den till synes självklara härledningen ovan. Ty Näshults säteri och Näshults kyrka ligga ej på eller omedelbart invid något näs. Vid Serarpssjön, som sträcker sig fram till grannskapet av Näshults kyrka och Näshults säteri, finner man visserligen ett flertal näs, men alla på ett sådant avstånd från nämnda lokaliteter, att man svårligen kan förbinda dem med ortnamnet i fråga. På dessa näs, som ligga i Lemnhults socken, finna vi säteriet Nässja næɧa (mellan Serarpssjön, Lillesjön och Vigotten)1 och den därtill hörande beteshagen Näset næsət (på andra sidan sjön}, vidare torpet Lövenös løvənæs, och gården Djupanäs jypanæs2.
Rubba de topografiska förhållandena i väsentlig grad tilliten till det ovan löst framkastade härledningsförslaget, så ådagalägga sockennamnet Nashults fornformer till fullo, att det är oriktigt. Från medeltida urkunder kunna följande belägg anföras: år 1209 nesyohult (SD 2: 88); 1326 nessiohult (SD 4: 42); 1337, 1393, 1411 Næssiohult, Næessiohult sokn (SD 4: 581, Styffe Unionstiden, s. 169, SDns 2: 400, 401); 1393 Nesiohult, Nesiohulta socken (SRP 2: 250); 1408 Næssulta sokn (SDns 2: 63), 1443 Næshult (Styffe Unionstiden., s. 169). Av dessa former är självfallet næssiohult den ursprungliga. Formen är en sammansättning med næessio, i modern språkdräkt Nässjö, och betydelsen av næssiohult är sålunda ’hultet (skogen) vid Nässjön’. Vilken sjö har då avsetts med namnet Næssio? Den enda sjö i närheten av Näshults kyrka och Näshults säteri, som detta namn passar in på, är nuvarande Serarpssjön, vilken är rik på näs och vikar. Helt visst är Næssio det forna namnet på denna sjö. Detta har emellertid sedermera ersatts av namn hänförande sig till gårdar belägna vid sjön och så råkat i glömska. På en lantmäterikarta från år 1767 kallas sjön Nässjasjön efter det ovan nämnda säteriet Nässja, och enda numera förekommande namnet på sjön är Serarpssjön efter den vid nordöstra stranden belägna byn Serarp.
Samma öde som vederfarits namnet Nässjö(n) hade utan tvivel drabbat sjönamnen Vigotten och Säljen, vilka bäras av tvenne sjöar i grannskapet av Serarpssjön, om icke lantmäterikartor och generalstabens karta bevarat dem. De skulle säkerligen nu ha varit helt utträngda av Smedjenässjasjön resp. Kullebosjön efter de i folkmålet oftast eller utestandede använda namnen, vilka hänföra sig till de invid ifrågavarande sjöar belägna gårdarna Smedjenässja resp. Kullebo.
De ovan anförda formerna næssulta sokn (1408) och Næshult (1443), vilken senare form regelbundet motsvaras av folkmålets næsəlt, visa, att reduktionen av första sammansättningsleden är relativt tidig. En dylik reduktion, vilken ju har sin förutsättning däri att första sammansättningededens andra stavelse helt saknat tryck, finna vi i folkmålsformen av några gårdnamn i Näshults södra grannsocken Åseda i Uppvidinge härad: gårdnamnen Furusjömåla och Mösjöhult, vilka skrivas år 1404 (SDns 1: 367) Fyrisiomala resp. Myoasiohult; ha folkmålsformerna fᴓsmàula – men t. ex. fᴓsmàula kván, Furusjömåla kvarn, fᴓsmàula, folket i el. från Furusjömåla (med ᴓ av y) – resp. møsúlt.
Det är möjligt och troligast att utvecklingen næssiohult > næs(h)ult försiggått med huvudtonen på senare sammansättningsleden liksom i de ovan från Åseda anförda gårdnamnen, Man hade nämligen i annat fall snarast väntat en folkmålsform næɧəlt (el. möjligen næɧəlt) i stället för næsəlt (jfr i folkmålet næɧa Nässja, bøɧa, halmläger för svin, møɧa, täta timmerväggar med mossa). Om utvecklingen försiggått under nämnda förhållanden, så förskriver sig formen med tillbakadragen accent (och i folkmålet med försvagning av u till ə) från uttryck som Näs(h)ulta socken (jfr medeltidsbeläggen ovan), Näs(h)ulta kyrka, Näs(h)ulta kvarn, näs(h)ultaboe. Associationen med appellativet näs får icke underskattas som understödjande faktor härvidlag.
Den språkliga företeelse jag här endast flyktigt kunnat beröra, kommer jag att upptaga till utförlig behandling på annat ställe.
Särtryck 1939, ur Sydsvenska ortnamnssällskapets årsskrift 1937 – 1939.
1. År 1006 skrivet Næsia (SttP 2; 303); gammal, silsom ortnamn förekommande plur. av näs.
2. År 1401 skrivet Hiwpanæs (SDns 1: 21); jfr fsv. hiupon, nypon.