Steno Wikbom var Näshults kyrkoherde 1772 och 1773. Ett kortvarigt pastorat kan man tycka, men vid sin död hade Steno Wikbom bott och verkat här i 20 år, först som komminister i Näshult/Stenberga församling och därefter som kyrkoherde här, sedan hans företrädare Petrus Danielsson ramlade av hästen och dog. Det mest anmärkningsvärda med Steno är att han var en insiktsfull matematiker och på lediga stunder skrev en lärobok om den geometriske quadrantens nytta bruk och sammansättning. Boken kan beses på Universitetsbiblioteket i Lund och den kommer att presenteras på denna sida.
FAMILJEBAKGRUND
Steno Wikboms föräldrar var Olof Wikbom, organist i Gränna, och hans hustru Agatha Rothman, dotter till kyrkoherden i Lenhovda. Olof hade först varit gift med Elin Karlsdotter och därefter med Marit Jöransdotter. Agatha var hans tredje och sista hustru. Olof fick sammanlagt 13 barn med sina tre fruar, varav Agatha födde sju.
Olof och Agatha fick sonen Steno, född 30 april 1719. Han var den yngste i syskonskaran.
Olof och Agatha hade en son, Petrus, född 1713, som blev inspektor och arrendator av laxfisket i Mörrum under 40 år, där han efterträddes av sonen. (Sjöström 7 s 98). Olof och Marits dotter Britta Juliana gifte sig med mjölnaren i Röttle Nils Olofsson. Övriga barns öden är okända, åtminstone för mig och GENI.
Wikboms kvarn. Foto: Klemens Karlsson, Gränna
WIKBOMS KVARN I GRÄNNA
Organisten Olof Wikboms föräldrar hette Johan och Katarina. Olof hade en bror som hette Johan Johansson Wikbom, som var mjölnare i Röttle i Gränna i början av 1700-talet.
Mjölnaren Johan Johansson Wikbom var gift tre gånger och fick många barn, precis som bror Olof. Lille Steno hade gott om kusiner och syskon att leka med och kanske fick de vara vid den spännande kvarnen i Röttle, som fortfarande går under namnet Wikboms Kvarn.
BRAHESKOLAN PÅ WISINGSÖ
Steno sattes i skola i Braheskolan på Visingsö, sannolikt år 1731, när han var 12 år gammal. Skolan hade grundats 1636 av Per Brahe d.y., greve av Visingsö och Finland. Han var kanske den främste företrädaren för de nya tankar om sekulär utbildning som börjat cirkulera i Sverige och han var också i en position att genomdriva dem. Han var näst kungen den mäktigaste mannen i riket, och krävde rätten att i princip göra som han ville. Bara som ett exempel kan nämnas att han hade en privat armé på 200 man på Visingsö! Per Brahe grundade skolor och akademier och byggde hus. Han var en ansvarsfull förvaltare av sin ställning. Han menade att det fanns för få skolor i landet och att de låg för långt ifrån varandra, vilket senare betydde att föräldrarna tvekade att skicka iväg sin barn så långt. Därför ville han grunda en skola för att utbilda gemene mans barn. Han menade att det var till skada för landet att så få kunde läsa och skriva, för att inte tala om att utlandet ”gjorde sitt apespel över vår confusion” när det gällde adelns ceremonier, processioner, klädedräkt och uppförande i allmänhet. Så utbildning för alla och allmän uppruskning!
Per Brahe hade en poäng. Den första hälften av 1600-talet innebar en grundlig omvandling av den svenska staten. Det är nu Sverige blir en modern stat, med en byråkrati, ett sammanhållet rättsväsende och försvar. Det behövdes tjänstemän, ämbetsmän och officerare och de måste vara väl utbildade. Kyrkan var dock fortfarande stark och ingen tordes ifrågasätta att den religiösa synpunkten stod överst på undervisningsskalan. ”Först och främst till Guds ära och kyrkans förkovran.”
Per Brahes ambitioner för Braheskolan var redan från början höga, även om man anar att de fick verka i det fördolda. Det fanns t o m under 1700-talet tre kvinnliga elever på skolan, som uppenbarligen gjorde väl ifrån sig. Han insåg landets behov av utbildat folk och begrep att man fick arbeta långsiktigt. Tyvärr finns inte läroplanen från Stenos tid tillgänglig. Men i 1693 års stat för skolan finner man vilka anställda där fanns. Dr ser man också vilka ämnen som ingick i undervisningen.
Teologie lektor, undervisning i teologi, hebreiska och grekiska
Filosofie lektor, undervisning i filosofi, matematik, latinsk vältalighet,
Avlönad rektor med undervisningsskyldighet, osäkert för vad;
Konrektor, tillika komminister;
Kollega, tillika organist och klockare;
Skolfogde och rättare.
Vidare fanns organist, violonist, basist, tubanist, samt klockställare (?)
Det fanns också pengar till 12 stipendiater, som vardera erhöll 10 daler. Tyvärr verkar det som om det var ett krav att stipendiaten var född på Visingsö. Steno var som sagts född i Gränna.
Men vad skulle man med så många musiker? Stenos far, organisten, var ju medlem av en gammal Grännasläkt. Hade han också varit elev på Braheskolan?
Skolan fick genom testamenten och donationer många gårdar, så ekonomin var god. Det gör det något anmärkningsvärt att antalet elever åren 1636-1736 i medeltal bara var 10 elever om året och åren 1736-1811 var motsvarande siffra 6 elever.Det finns faktiskt en fullständig matrikel för Braheskolan från dess början till 1816. Tyvärr får jag inte tillgång till den förrän om någon månad. Jag återkommer då med mer info om Stenos kurskamrater.
Steno fick med andra ord i princip enskild undervisning i en av Sveriges mest framsynta skolor. Själv var han lagd åt det matematiska hållet, som vi ska se.
Braheskolan var från början en trivialskola. Trivialskolan motsvarar enligt Westin det moderna högstadiet eller den äldre realskolan, vilket bör betyda (med viss försiktighet) att eleverna var mellan 12 och 15 år gamla. 1692 ombildades den till trivialskola och gymnasium, vilket innebar ytterligare 3 års studier.
Här presenteras några av Stenos förmodade skolkamrater. Tyvärr ser det ut som om grundtanken bakom Braheskolan försvunnit och skolan utbildade inte längre tjänstemän, ämbetsmän, jurister och militärer. Nästan alla elever blev präster. Men, som sagt, vi återkommer med analysen!
Steno Wikbom, född i Gränna 1719, organistson, Braheskolan 1731??, student i Lund 1738, komminister Näshult/Stenberga, kyrkoherde Näshult
Olaus Thalin, född på Visingsö 1716, bondson, Braheskolan 1732, student i Lund 1739, kyrkoherde i Bringetofta
Nils Wetterlund, född 1713, bondson, Braheskolan 1722, student i Lund 1734, komminister Skirö/Nye 1748. Död 1751.
Lars Junbeck, född 1720, son till klockgjutare i Jönköping, student i Lund 1739, blev regementspräst och deltog i fälttåg i Pommern 1757-1760, kyrkoherde i Rydaholm. Även brodern Abraham gick i skola på Visingsö.
Johan Melchior Aschan, född 1716, son till postinspektör, Braheskolan 1728, kyrkoherde i Svarttorp. Både han och hustrun var klena till hälsan, men han var ”färm och flink att göra sina sysslor”, och var dessutom en ”braf predikant”.
Jonas Berggren, född i Gränna, Braheskolan 1728, pedagog och präst i Gränna. Skrev och fick tryckt ”Människans Blomsterlikhet”. Helt oemotståndligt! Citat: ”Vart och ett blomsterslag har sin besynnerliga färg och art (…) Alltså har ock var och en människa sin besynnerliga kropps- och själsegenskaper och naturliga böjelser till dygd eller odygd (…) Vi människor födoms ock med gröna hoppets färga om ett lyckeligit och långt liv, därtill önskar var och en barnet i vaggone en blomstrande lycka. Men om vi än hinna till ärones vita tron, måste vi dock änteligen genom det gula avundsvädret synden bliva den bleka döden till ett byte.” Tål att tänka på, Jonas!
Det är också att märka att av alla dem jag kunde hitta som var något så när samtida med Steno var endast Jonas Berggren son till en präst. Detta var i överensstämmelse med Per Brahes idé om skolan, att gemene man skulle utbildas. Och även gemene kvinnor, uppenbarligen. Tyvärr blev nästan alla bondpojkarna präster ändå!
Det går t o m att identifiera en av Stenos lärare. Samuel Klintin var kyrkoherde på Visingsö och rector scholae 1736. Samuel Klintins son Magnus gifte sig så småningom med Näshultsbon Anders Ehrenströms dotter Catharina Sofia och blev kyrkoherde i Korsberga.
Men vi vet fortfarande inte vem som inspirerade Stenos matematiska intresse. Det bör ha varit en av Braheskolans lärare, och därefter en professor i Lund, men det är spekulation.
Braheskolans skolsal går fortfarande att besöka. Kumlaby kyrka var ursprungligen en av två kyrkor på Visingsö, men sedan församlingarna sammanslagits fungerade Kumlaby kyrka som skolsal, från 1630 till 1811.
 |
 |
Exteriör och interiör av Kumlaby. I koret hade rektorns klass sin plats. Konrektorn undervisade i mittskeppet, en kollega i vapenhuset. Skolans boksamling, omfattande 900 band, fanns i sakristian.
STENO I LUND OCH FÖRSTA TJÄNSTEN
Tyvärr vet vi inte så mycket om Stenos tid i Lund. Han genomgick den normala utbildningsvägen för en blivande präst, han kom till Lund 1738, disputerade 1744 (de novo mundo Petrino) och 1745 (de usu salis in saeris), magister 1745, prästvigd 1748. Google klarar inte av att översätta titlarna på avhandlingarna, kan någon läsare? Någonstans har jag sett att undervisningen skedde i Carolinasalen i Kungshuset i Lundagård, som först nyligen upphört att fungera som lärosal.
Liedbecks Arithmetica
Kanske gick han också på föreläsningar hållna av matematikprofessorn Lars Liedbeck. Liedbeck hade deltagit i en expedition till Konstantinopel som slutade med skeppsbrott, han inrättade ett astronomiskt observatorium, och han skrev den första vetenskapliga avhandlingen på svenska (om skeppsbyggeri)! Romantik, spänning och en lättnad att slippa latinet! Han var nog populär bland studenterna och kanske var det han som väckte Stenos intresse för matematiken.
Liedbeck skrev ett par läroböcker Kortt och tydelig beskrifning om himmel-och jordglobernas rätta bruk, nytta och egenskap (1734; ny utgåva 1753) samt En kort och nyttig arithmetica (1737).
Steno skrev En kort beskrifning om den astronomiske och geometriske quadrantens nytta bruk och sammansättning.
Låter det lite likt?
Enligt Herdaminnen blev Steno komminister i Stenberga först 1753, men han hade bott och arbetat som adjunct i Näshult sedan (troligen) 1751. De åren/året bodde i Näshults prästgård också Carl Lund, sedermera kyrkoherde i Fröderyd och med internationella anknytningar. I Näshult titulerades han praeceptor. Vem undervisade han? Carl var född i Stenberga, kanske var han bara hemma på besök.
FAMILJELIV
Det var ju vanligt att en tillträdande präst gifte sig med företrädarens änka eller dotter. Det kallades för att ”konservera änkan” eller ”konservera huset”. Bakgrunden var att församlingen inte rådde med att understödja den avlidne prästens familj. Det blev billigare på det här viset. Stenos svärfar Jacob Stocke hade själv gift sig med företrädarens änka och med henne fått den äventyrslystne sonen Nils (se artikel). Frun dog efter något år och Jacob gifte om sig med en syster till biskopen Osander i Växjö, vilket var mycket klokt av honom. Margareta Osander var, så vitt det går att avgöra, en klok och vänlig dam och biskopen Osander var alltid mycket mån om sin släkt och familj.
Steno gifte sig med Maria Elisabeth Stocke, dotter till kyrkoherden i Näshult Jacob Stocke, som hade avlidit 1751. Vi vet ju ingenting om hurdant äktenskap Steno och hans Maria Elisabeth hade, men de fick flera barn. De gifte sig 8 januari 1752 och äldste sonen Olof föddes 16 maj 1752. Hmm…
Fyra döttrar följde, Catharina Margareta, född 1754, död 1778 i hetsig feber, Christina, född 1756, död 1762, Magdalena Birgitta, född 1758, (gm Nils Bruhner, Äskebäck, Fagerhult); Agata, född 1760, död 1762. Yngsta barnet var sonen Jacob Fredrik, född 1762.
Man märker att Steno och Maria förlorade två barn och fick en baby 1762. Bör ha varit rätt omvälvande.
Den äldste sonen Olof blev präst, först komminister i Nye 1782 och därefter i Åseda, med tillträde 1807. Han dog 1822.
Olof lär ha varit ”allmänt älskad för sin gudsfruktan och sitt okonstlade uppförande”, enligt Lagerbring. Olof kände sig dock inte särskilt älskad. Han skrev ett brev till eftervärlden, som inte dök up förrän 1925.
Sommaren 1925 skulle man flytta ett hus på komministerbostället Kulla i Nye. Då fann man i en av knutarna ett förseglat brev med påskrift:”Detta brev öppnas av varande komminister i Nye”. Inuti låg en skrivelse, vari Olof Wikbom berättar att han midsommarafton 1785 fullbordat byggnaden. Han ger även en återblick på sitt liv och omtalar att han 1781 blev nådårspredikant i Nye, där han slet mycket ont och av onda människor blev oskyldig hatad, skadad och förföljd. Eftr en 5-årig förlovning med prosten Israel Norlins i Göteryd dotter Johanna Lovisa blev han ”bedragen inne vid vigseln” och sedan gift med hennes syskonbarn. Skrivelsen slutar: ”Jag är nu här så länge Gud vill och vet intet, antingen min dödsplats blir på detta stället eller jag än vidare skall flytta omkring tills jag dör. Gud give mig en salig död och en fröjdefull uppståndelse för Jesu Kristi skulle. Amen, Kulla den 22 juni 1785.”
Han blev komminister i Åseda 1807 och dog där 1822. Han hade där och då förmånen att känna och arbeta tillsammans med den mångkunnige Samuel Heurlin, som var professor i Lund i matematik, fysik, astronomi och kemi, (dock ej samtidigt) men som lämnade allt för att bli kyrkoherde i Åseda, en post han uppehöll 1780-1835.
Olof fick fem barn med Johanna Ulrica Norlin, samtliga födda i Nye. Hans yngste son Abraham blev kyrkoherde i Myresjö och har skrivit en skojig berättelse om domens dag, när Gud skäller ut honom. Historien återfinns här nedan, under Källor, den var lite för lång att lägga här.
Herdaminnen har detta att säga om Stenos yngre son ”Jacob Fredrik, född 1762, student i Uppsala 1781, äventyrare”. Överallt där Jacob Fredrik dyker upp i källorna står det att han är äventyrare, även i Uppsala universitets matrikel. Som jag tidigare hävdat (se artikel Äventyraren som försvann) så måste detta vara en felläsning av ordet ”abituriens” dvs den som ämnar bortgå. Det franska ordet för äventyrare är ”aventurier” och ”b” och ”v” kan se mycket lika ut i 1700-tals handstilar. Jacob Fredrik hoppade av universitetsstudierna och blev vice bancosekreterare, dvs en underordnad post på Riksbanken. Knappast äventyrligt!
DÖDEN 1773
Steno dog 29 september 1773, av rödsot. 27 augusti 1773 hade Margareta Osander dött, också hon av rödsot. Hon var Stenos svärmor, Jacob Stockes änka och i andra äktenskapet gift med Linnés brutale förste praeceptor, Telander, kyrkoherde i Korsberga. Se artikel. Maria förlorade både mamma och make. 1778 skulle hon förlora även äldsta dottern Catharina Margareta i ”hetsig feber”.
Wikipedia har detta att säga om rödsot:
Dysenteri, förr rödsot eller bållsjukan är en akut tarminfektion. Den kan orsakas av bakterier eller amöbor som oftast kommer in i matspjälkningskanalen genom att man äter infekterad mat. I tarmarna uppstår då en inflammation, som allvarligt försämrar allmäntillståndet. Smittan sprids från dåligt vatten och mat, men även direkt mellan människor.
År 1773 var ett svårt år i Sverige och dödstalen var runt 53 promille för detta år. Landet var i nöd efter två svåra år för jordbruket som började med att vintern 1770-71 var mycket svår. Sedan blev våren blöt och sommaren het, det var likadant under nästföljande år framtill 1773 med dåliga skördar i nästan hela landet. (Skalman)
Rödsot krävde många människors liv vid den här tiden. Anders Ehrenström på Näshults säteri påstod sig ha hittat ett botemedel som han krävde och fick en förfärlig massa pengar för under riksdagen 1756. Botemedlet fungerade inte. Se artikeln Medicinmannen från skogarna för mer info.
Tabellverket, 1700-talets motsvarighet till Statistiska Centralbyrån, redovisar i kalla siffror rödsotens framfart under 1773. (Källa: Tabellverket och dödboken)
| År | Antal döda, alla orsaker | Varav antal döda av rödsot | Folkmängd i Näshults socken |
| 1768 | 15 | okänt | |
| 1769 | 31 | 0 | 832 |
| 1770 | 23 | 0 | |
| 1771 | 22 | 0 | |
| 1772 | 22 | 0 | 790 |
| 1773 | 78 | 53 | |
| 1774 | 7 | okänt | |
| 1775 | 21 | okänt | |
| 1776 | 20 | 0 | |
| 1777 | 11 | okänt | |
| 1778 | 34 | 0 | |
| 1779 | 34 | 0 | |
| 1780 | 16 | 0 | 697 |
ARBETET MED QUADRANTEN
Steno Wikboms lärobok om den geometriska Quadranten presenteras i en särskild artikel.
SLUTORD
Vi återkommer till Steno när Braheskolans matrikel blivit tillgänglig. Han kommer också att synas i en artikel om Frihetstiden i Näshult.
//Eva Kornby, Haddarp, Näshult, januari 2019
KÄLLOR
- Westin, Gunnar T: Braheskolan under fyra sekler, en minnesskrift
- Karlsson, Klemens: Röttle kvarnar och stampar: En 700-årig industrihistoria
- Lundin, A H : Småländska nationen i Lund, Lund 1882
- Tabellverket, på nätet
- Kyrkoböcker
- Herdaminnen, från flera stift
- GENI, slätktforskning på nätet
- http://forum.skalman.nu/viewtopic.php?t=10879
CITAT
Under arbetet med Steno har jag stött på en del kärnfulla omdömen om människor på 1700-talet. Det vore synd att inte dela med mig av dessa.
- ”gift och sedermera död”
- ”sin hustrus man och för öfrigt ingenting”
- ”Fredrika Elisabeth, född 1855-12-11. Stiftsjungfru. Död.”
- ”gift med sin farfars sysslings sonhustrus brorsdotter”
DOMEDAGSPREDIKAN I MYRESJÖ
Domedagspredikan, hållen i Myresjö av Steno Wikboms sonson Abraham Wikbom där han var kyrkoherde 1861-1869. (Herdaminnen)
” Hören nu, vad som skall ske på den yttersta dagen! Då skall alla få, eftersom de förtjänat hava, både I och jag. Det blir ett långt syndaregister, som kommer att framdragas, då alla era illgärningar skolas bringas fram i ljuset, I Myresjöbor! Då skolen I allt önska, att I haden levt, som jag lärt, men då är det försent att ångra sig. Om I då utgöten hela hav av tårar, skulle Herren inte bry sig det minsta därom, ty detta är hans straffedag.
Och I mån tro, att den dagen blir icke angenäm för mig heller. Ty då skall jag stå till svars för hur jag förvaltat mitt pund, min församling. Och I kunnen väl tänka eder, huru jag skall känna mig till mods, då jag tänker på ert andliga tillstånd.
Men jag är dock glad, att jag icke kommer först utan är en bland de yttersta. Först skola alla kejsare och konungar, påvar och biskopar redogöra för sins fögderier. Så länge är jag lugn; men så kommer turen till oss kyrkoherdar, och då börjar jag bäva. Så ropar Herren fram mina ämbetsbröder i Alseda, Korsberga, Fröderyd och Vetlanda pastorat, och då gömmer jag mig så långt undan, som jag någonsin kan. Men till sist hör jag en röst ropa: ”Wikbom, var haver du dina får?”
Jag tiger dock stilla, ty det finns flera präster än jag med namnet Wikbom.
”Abraham Wikbom, var haver du dina får?” ropar vår Herre med ännu högre röst, men likväl tiger jag stilla, ty måhända finns det någon annan än jag med namnet Abraham Wikbom.
Då ropar vår Herre med tordönsstämma: ”Abraham Wikbom, prost och kyrkoherde i Myresjö och Lannaskede församling, kom fram och gör räkenskap för dina får!”
Och då darrar jag i alla lemmar och ropar så högt jag förmår: ”Herre, Herre! Jag har inga får utan endast raggiga getabockar!”
Och så kommer det förfärliga svaret: ”Gå då till det evinnerliga mörkret med alla dina getabockar!”
Men just som vi marschera dit, förnimmes en ljuv änglaröst, som kallar mig ensam tillbaka och säger: ”Wikbom, Wikbom! Gack in i din Herres glädje, ty du haver dock gjort det bäst du kunnat med dessa myresjöbor!”
Och så går jag in uti härligheten, under det att I gån till evig fördömelse. Därför omvänden och bättren eder!
*****************************************************************