Vem här i Näshult har hört talas om Ulrica Wiesel? Inte så många, antagligen. Och ändå var hon en av de viktigaste personerna här i Näshult i slutet på 1700-talet. Hon var nämligen gift med prästen. När han dog flyttade hon till Haddarp Västergård och bodde där till början på 1790-talet. Hon bodde här i byn nästan ett kvarts sekel! Jag tillbringar mycket av min tid, grävande i Näshults 1700-tal, men jag hade aldrig hört talas om henne
Ärligt talat var kanske Ulrica inte den mest spännande av damerna här i byn på den tiden. Men det finns tillräckligt med drama och komedi i hennes liv för att man skall berätta historien.
Ulrika var född 25/1 1736. Hon hade vuxit upp i ett prästhem, i Skatelöv, där hennes far Anders Wiesel var kyrkoherde. Ingen mysgubbe direkt. Herdaminnen, som vanligt rakt på sak, sammanfattar: …en het och stortalig man, föga lärd, men hänsynslös och härsklysten”. Han var gift tre gånger och fick sex barn, Ulrica var yngst. Han dog 8 april 1779.
Ulrica gifte sig med Näshults blivande kyrkoherde Jonas Danielsson 1766, då han var komminister i Herråkra.
Jonas Danielsson var född i Idanäs i Näshult. Han tillhörde släkten Danielsson från Idanäs, som producerat många präster. Jonas hade gjort något av en karriär inom prästerskapet. Han hade studerat i Växjö, Lund och Greifswald, där han blev magister 1754. Han predikade ”med särdeles beröm vid prästmötet 1775”. Han ombads inkomma med anmärkningar över den nya bibelöversättningen. Med mera. Han blev kyrkoherde här 1774, efter Steno Wikbom, som i sin tur hade efterträtt Jonas bror Petrus Danielsson.
Vid åtminstone ett tillfälle utsattes Jonas för svärfars egendomliga temperament. Denne ålade nämligen svärsonen att författa och före svärfaderns död för honom uppläsa den likpredikan som skulle hållas vid Wiesels begravning. (Herdaminnen). Wiesel var kanske lite osäker på hurdant hans eftermäle skulle bli om han inte styrde upp saken. Man undrar om Jonas passade på att justera talet när den tiden kom.
Jonas dog 1784 av ett slaganfall och var således präst här i bara tio år. Märkligt nog finns en samling privata brev bevarade, som Jonas skrivit till komministern Carl Fredrik Forsmarck i Stenberga. Carl Danielsson, som skrivit en bok om familjen, menar att stilen är driven och ”karaktäriseras av en politess och en sirlighet, som visserligen tyckes höra väl samman med Gustaf III:s tidevarv men som man kanske mindre väntar sig av en präst, direkt ur stubbotan rot kommen, i en avlägsen del av den småländska landsbygden.” Det vill säga, man kan inte vänta sig finess av oss lantisar!
Breven borde kunna ge en bild av Jonas och kanske om Ulrica, men tyvärr är de inte tillgängliga. Om någon vet var de finns vore jag tacksam för besked.
När Jonas dog utbröt det vanliga käbblet bland intresserade präster om vem som skulle efterträda honom. En faktor i det slutliga valet brukade vara pretendentens villighet att gifta sig med företrädarens änka, den så kallade änkekonserveringen. Såvitt Herdaminnen uppger var detta aldrig på tal i detta fall. Jonas hade köpt en andel i Haddarp Västergård och dit flyttade Ulrika efter makens död.
Bouppteckningen efter Jonas innehåller en beskrivning av fastigheten, sålunda:
Fastigheten en fjärdedel av Kavalleri Augment och Extra Gästgiveri Haddarp Västergård, belägen i Näshults socken Östra Härad och Jönköpings län. Jonas andel var värd 133 riksdaler, enligt bouppteckningen.
Som synes av kartan över Västergården från 1805 fanns det gott om små hus på gården, men det är svårt att veta var var och en av inbyggarna hade sin dygnsvila.
Bebyggelsen på Haddarp Västergård 1805
En del av gården ägdes och beboddes av undertecknads farmors mormors far Eric Jonssson, med hustru Eva och barn. Hur delade de olika hushållen upp boningshusen? Det är svårt att tänka sig Ulrica som någon slags inhyses, med sängplats i kökssoffan. Enligt Näshult AI:5 sid 451 hade Ulrica ett litet hushåll, dottern bodde hos henne, vidare en dräng ? Jonas Larsson, med hustru Maria och son Daniel och pigan Beata Nilsson. Efter några år flyttade hon till Eksjö. Enligt Eksjö AI:1 sid 105 deltog ”Enke Prostin. Fru Ulrica Danielsson född Wiesel” i gudstjänsten på nyårsdagen 1792, för första gången. Ulrica bodde då hos dottern och svärsonen Tellboms. Ulrica måste ha avlidit någon gång mellan 1792 och 1800. Jag har sett uppgiften 1799, men har inte kunnat bekräfta.
Christina Margaretas och Nils Tellboms familj
Jonas och Ulrica hade bara ett barn, en dotter, Christina Margareta, född 5/11 1768. Hon bodde hemma hos mamma på Haddarps Västergård tills hon gifte sig 1787 med sämskmakaren Nils Tellbom, född i Eksjö 1/11 1754, och flyttade till Eksjö. Han blev så småningom rådman i Eksjö, men hans gärning därvidlag är höljd i dunkel. Han dog vid 71 års ålder 27 juli 1825.
En sämskmakare garvar skinn som blir så fina att de kan användas till handskar och annat som kräver mjukt och smidigt skinn.
En rådman var bisittare i rådstugurätten, eller rådhusrätten. Rådhusrätten var stadens domstol, till skillnad från häradsrätterna på landet. Rådhusrättens juridiskt utbildade domare kallades borgmästare. Under hela 1700-talet fanns det sex rådmän i Eksjö rådhusrätt, ett antal som minskade till fyra år 1820. Det var ett hedersuppdrag att vara rådman, ungefär som det var ett hedersuppdrag att vara nämndeman i häradsrätten.
Det besvärliga med att leta efter Christina Margareta är att prästen i Eksjö slarvar när hon skulle antecknas. Ibland hette hon Stina Greta, ibland Catharina Margareta osv. Ibland är hon född 1768 (korrekt) ibland 1769. Hon finns inte bland dopnotiserna i Herråkra, där hennes far var komminister till 1770, och inte heller i Näshult. 1801 var i vart fall sämskmakaren Nils Tellbom gift med en Catharina Margareta Danielsson, född 1769 i Näshult (Eksjö Al:2 s 55). Vi räknar med att det är vår Christina Margareta.
Christina Margareta och maken Nils Tellbom fick sex barn, fem flickor och en pojke. Två barn fick aldrig uppleva sin ettårsdag. En liten flicka, Christina, dog 1793 vid 7 månaders ålder. Ytterligare en liten flicka, Johanna Charlotta, dog 1798, vid 2 månaders ålder.
Sonen Nils Johan föddes 4/10 1788 och blev som pappa sämskmakare. Han gifte sig 7/6 1818 med Helena Sofia Bergqvist, född 6/8 1797 i Alseda, och paret bosatte sig i Stadsqvarnen, Eksjö. Nils Johan dog av slag redan 22/4 1825, utan barn. Hans pappa dog några månader senare, också av slag.
Det året dog 29 personer i Eksjö stadsförsamling, varav 18 män. Bland dessa avlidna män finner vi tre rådmän! Hur man nu ska tolka detta.
Som nutida besökare i Eksjö får man veta mycket om garverigården, nuvarande Museigården. Detta garveri startades av familjen Aschan på 1830-talet, utan koppling till Tellboms. Tyvärr har jag inte hittat någon historia om garveriet före Aschans tid. Garverier släppte ut mycket miljöfarligt avfall. Den fina bäcken i Eksjö måste ha varit rena giftströmmen på den tiden.
Nils Johans änka Helena Sofia gifte sig så småningom om sig, också den här gången med en garvare, Hans Gustaf Ekström, och bosatte sig i Säby, Jönköpings län.
Dottern Helena Ulrica, född 6/2 1791, gifte sig 10/11 1811 med sergeanten Johan Gabriel Forsmark från Alseda. Vi erinrar oss att Helena Ulricas morfar Jonas hade en brevvän i Stenberga vid namn Karl Fredrik Forsmark, död 1802. Denne var farfar till Johan Gabriel, så familjerna hade haft långvarig kontakt. Helena Ulrica dog 9/7 1817 på Södra Holma, Askeryds socken. Hon efterlämnade två döttrar 8 och 3 år gamla, samt en son ”född i år”. Man kan förmoda att hon dog i barnsäng.
Vad hände då med Helena Ulricas barn, som blev moderlösa vid så unga år? De flesta i släkten Forsmark verkar ha blivit militärer eller präster. Stamfadern Lars Gabriel Forsmark, farfars far till Johan Gabriel, hade följande yrkesliv: ”underofficer vid Erik Sparres reg:te i fransk tjänst 1700; fänrik vid Kalmar reg:te 1709-12-12; löjtnant 1711-07-07; avsked 1717-07-22 som löjtnant (sannolikt pga Sten Arvidsson Stures omdöme om honom i ett brev till K M:t, Kalmar 1717-01-26 (RA), där han skriver: begiven på fylleri och oduglig officer); † före 1731”. (Biografiska anteckningar, nätet). Lars Gabriel missade Poltava men deltog i slaget vid Helsingborg 1710. Det som intresserar en Näshultsbo är att han och hustrun Brita Catharina Ulfsax bodde och dog på gården Horseryd i Näshult (se artikel)
Helena Ulricas son följde inte familjens krigiska/prästerliga traditioner. I stället återfinns Carl Fredric som hattmakargesäll i Vimmerby hos sin farbror Gustaf Adolf Forsmark. Dottern Christina Sophia verkar aldrig ha gift sig. Hon återfinns först i Marbeck och sedan i Jönköping bland en grupp ”bättre damer”. Även Lovisa Ulrica förblev ogift. Hon bodde hos vänner på Öringe Säteri i Marbäck och flyttade 1836 till Kisa.
Dottern Christina Elisabeth, född 2/7 1796, gifte sig 26/6 1827 med kantorn Jonas Hedström, född 15/5 1806 i Heddarp, Höreda, och död 1860. Hon födde två barn, båda dog vid födseln. Jonas Hedström var både organist, klockare och kantor, vilket var ganska vanligt på den tiden. Antagligen var han också folkskollärare på lediga stunder. Det krävdes också av klockare att de skulle kunna vaccinera folk mot kopporna! I Klockaregården bodde också orgelnistkandidaten Johan Blomstrand, som väl krävde sin utbildning. Det ser ut som om Jonas var sysselsatt! Christina Elisabeth och Jonas var bosatt i Höreda Södergård och sedermera i Klockaregården. Mamman och svärmodern Christina Margareta Tellbom flyttade hem till dem 1828. Christina Margareta dog i Höreda 1/6 1845. Christina Elisabeth dog 1853 och fick vitsordet att vara ”utmärkt stilla, dygdig, välgörande och from vandel.”
Dottern Maria Catharina, född 7/11 1799, gifte sig 22/10 1819 med qvartermästaren vid Smålands Husar Regemente Bengt Ulric Grunditz, bosatt i Adelöv. Den 11/12 1819 föddes deras dotter Mathilda Bernhardina Concordia i Eksjö och 9/6 1826 föddes sonen Carl Ulric i Adelöv.
Bengt Grunditz avled 1831 i Adelöv och efterlämnade änkan och de två barnen. Familjen bodde i Brummersmålen i Adelöv (där de var granne med torpet Puttstugan!). Efter makens/faderns död flyttade Maria Catharina och dottern flera gånger fram och tillbaka mellan Eksjö och Adelöv. Efter moderns död var Mathilda Bernhardina Concordia hyresgäst i flera hus i Gränna, men det finns ingen antydan till en egen familj. Hon avled 1877-01-12. Perioden 1827-1840 bodde Carl Ulric hos moster Christina Elisabeth och hennes make Jonas Hedström i Höreda. Omkring 1845 blev han bokhållare hos en handlare i Växjö.
Detta är den korta historien om Ulrica Wiesel och hennes familj. Det finns väldigt lite att ta på när man skriver om kvinnor i början på 1800-talet. Ofta får de i handlingarna inte ens behålla sina namn, utan omnämns bara som hustrur eller döttrar. Lagen såg till att de inte fick driva företag eller yrkesarbeta annat än som pigor. Så hur överlevde de ogifta kvinnorna i den här berättelsen? Var fick de mat för dagen?
**************
Eva Kornby, Haddarp, mars 2020
Källor:
- Danielsson, Carl: Danielsson från Näshult jämte andra ättlingar av Per Börjesson i Idanäs. Norrköping 1949.
- Kyrkoböcker
- Biografiska anteckningar, nätet
- Herdaminnen för Växjö stift
- Hagberg, Lars: Eksjö 1700 hur man levde i en svensk småstad förr.