Nils Stocke – På sjörövarjakt i Medelhavet 1755

Barndom och tidiga ungdom

Nils Stocke, 1724-1786. Född i Näshult den 10 jan. 1724, son till kyrkoherden Jacob Stocke och Maria Elisabet Ulmstedt. Stud. i Lund 1743, disp. 1747 (de valore trina climensionis, pre. L. Liedbeck) och 1748 (de calculo trinæ dimensionis samme preses). magister sistn. År 1749 konsistorieamanuens i Växjö. (Herdaminnen)

Den vänlige Jacob Stocke tillträdde som kyrkoherde i Näshult 1721. Han konserverade huset, dvs han gifte sig med företrädarens änka. Nils mor Maria Elisabeth dog när Nils var omkring ett år gammal, varpå Jacob Stocke gifte om sig med Margareta Osander, dotter till kyrkoherden i Linneryd och syster till Olaus Osander, sedermera biskop i Växjö.

Nils växte upp i Näshults prästgård och det var en spännande tid i byns historia. Kyrkan höll på att förfalla och byggdes upp på nytt. Den stod färdig när Nils var åtta år gammal, så hans barndom måste ha omfattat för ett barn spännande händelser. Politiker, höga präster och hantverkare kom och for och de bodde antagligen alla i prästgården. Bättre folk bodde inte på gästgiveriet om de kunde undvika det. Man kan föreställa sig hur ivrigt Nils lyssnade till pratet om livet utanför Näshult.

I brist på skrivna dokument kan vi bara spekulera i hur hans barndom förflöt. Styvmamman och han hade uppenbarligen ett gott förhållande, de enda två brev han skrev från sin stora resa var till henne och hennes bror biskopen i Växjö (pappa Jacob var då död). Man kan misstänka att styvmamman lärde honom att läsa och skriva. Hans handstil är nämligen lättläst, till skillnad från hans fars, Jacob, som tyvärr skrev som en kratta. Han gick antagligen i skola i Växjö, innan han kom till Lund. Samuel Ödmann, den store psalmdiktaren, biologen, etc, som trettio år senare bevistade samma läroanstalt, beskrev sin tid där som ” där allt blandas med jämmer och oreda: latin, katekes, glosor och stryk”. Han kom till Lund 1742. Han avlade sin examen 1748, och därefter återvände han till Växjö, där han blev konsitorieamanuens, vilket betyder att han var tjänsteman av lägre grad vid domkapitlet. Hans styvmorbror Olaus Osander blev biskop i Växjö 1749, så man kan misstänka att Nils handplockades till tjänsten!

Sjörövare i Medelhavet

1755 gav sig Nils Stocke av för att jaga pirater i Medelhavet.

Sjöröveriet i Medelhavet hade på 1700-talet blivit ett enormt problem. När morerna blev utdrivna ur Spanien 1492 slog de sig ner i nuvarande Algeriet, Tanger och Libyen, förr kallade Barbareskstaterna, samt Marocko. För att hämnas på de otrogna kristna slog de sig på sjöröveri. Vartefter århundradena gick fick man klart för sig att detta inte bara var moraliskt och religiöst försvarbart, det var också otroligt lönsamt. Man attackerade tusentals europeiska fartyg, lade beslag på lasten och antingen sålde man besättningen som slavar eller också fick deras släktingar eller hemstater lösa ut dem. De beslagtagna fartygen såldes ofta till underpris till europeer. Piraterna använde galärer och passade på när det var stiltje så att fartygen inte kunde fly. De gjorde strandhugg och fångade in så många människor de kunde. De spanska och italienska kusterna var praktiskt taget obebodda utom i städerna, ingen vågade bo där. Piraterna gjorde längre och längre resor, vid åtminstone ett tillfälle attackerade de en by på Island. För att få ett sken av legitimitet kallade de sig själva för korsarer, ett namn på av stater utskickade rövare. Man beräknar att mellan 800.000 och 1,25 miljoner människor varit piraternas fångar, från 1500-talet till 1830 då Algiers intogs av fransmännen. (wikipedia). De opererade från Barbareskstaterna, som lydde under det Ottomanska Riket i Konstantinopel, och Marocko.

En av deras fångar var den svenske kaptenen Marcus Berg, som efter två år som slav i Marocko 1756 löstes av svenska staten och kom hem. Han skrev en bok om sina upplevelser som finns tryckt i flera upplagor. Det är grym läsning. Svält, hugg och slag, nyckfulla avrättningar och tvångsarbete under vidriga förhållanden var vardagen. Svenska staten försökte lösa ut dem, och sultanen tog emot pengarna, bröt sitt löfte om frisläppande och krävde mer. Marockos Sultanen mulai Abdallah var uppenbarligen en sadistisk psykopat, som njöt av att personligen hugga ner även sina närmaste tjänare och lät slå människor med käppar så att alla benen och huvudet krossades. Han inspekterade ofta Marcus Bergs grupp av slavar i deras arbete och hans kända lynne gjorde inte livet lättare för dem.

Nyligen har en grupp ekonomer undersökt hur förhandlingarna med Barbareskstaternas pirater gick till. De har undersökt 10.000 förhandlingar mellan pirater och munkar som företrädde spanska familjer under åren 1575 till 1739. Det ger en idé om omfattningen av sjöröveriet.

Frankrikes, Englands och senare USAs flottor gjorde sitt bästa för att stävja sjöröveriet, utan att egentligen lyckas.

Nu skulle Sverige dra sitt strå till stacken. 1755 blev Nils skeppspredikant på linjeskeppet Södermanland, under befäl av Commendanten Johan von Rajalin, av Nils kallad Chefen, som blev utsänt till Medelhavet för att slåss mot pirater. Systerskeppet Upland fördes av Kristoffer Falchengreen. Nils Stocke förde hela tiden en ordentlig dagbok. Nils handskrivna dagbok finns på Växjö stadsbibliotek och de har haft vänligheten att fotografera av den, så att jag haft den tillgänglig här hemma. Det är en sann glädje att låta Nils berätta om sitt livs stora äventyr. Hela dagboken får inte plats här, utan jag har gjort utdrag. Stavningen är ibland moderniserad och ibland är texten oläsbar eller obegriplig, men det får tas. Detta är en historia om Nils, ingen vetenskaplig skrift.

Kursiv text är direkta utdrag ur dagboken. Vanlig text är mina kommentarer.

Utdrag ur Nils Stockes dagbok under expeditionen till Medelhavet

Resan ut

Carlscrona 1755 den 16 maj mönstring på skeppen Upland och Södermanland. Till middagen inbjöds alla kollegieherrarna och vid drickandet av Kongl skålen lossades 16 skott för vardera skålen därmedelst alla fönsterna dansade ut utom i prästgården.

Det var 5 skålar i den kungliga skålen, 80 skott dånade! Fönster var dyra på den tiden och beskattades särskilt. Kollegieherrarna kan antingen vara från Krigskollegiet eller från Konvojkollegiet.

De väntade ut en storm och satte sedan segel den 21 maj.

Den 22 maj.

Efter hållet Chorum upplästes de nödigaste puncter av Sjö Articlarna och däruppå fingo tvenne lushundar första gången smaka daggen pro dignitate. Syntes några och 20 fartyg runt omkring av Ängeländare, et hwilka prejades (betyder att man beordrar ett fartyg att stanna), och på en Holländare sköts skarpt, därför att han ej ville visa eller stryka fläggsegel. Vid middagstiden fingo vi Bornholm uti ögnasikte till vänster, och sedan Skånska wallen (kusten) till höger.

Chorum eller med modern stavning korum var en kortare daglig gudstjänst, som kunde ledas även av andra än prästen själv. Vid detta tillfälle meddelade även befälhavaren nyheter eller nya order och eventuella begravningar eller bestraffningar hölls i samband med Chorum. Det var obligatorisk närvaro vid Chorum, och vid ett tillfälle spikade Chefen igen luckan ner till skansen och det hölls ordentlig närvarokontroll. Det framgick inte vad som hände med de frånvarande. Sjö Artiklarna var sjölagen av 1685, med dåtidens stränga straff för minsta överträdelse. Daggen eller den niosvansade katten användes vid det vanliga spöstraffet.

Helsingör den 25 maj.

Här i sundet ankrade vi om aftonen, och lågo här 8 dagar till nödig proviantering. Under dessa dagar emottagit åtskilliga inviter dels Danske, dels av Swenske officerare. Uti en trägård såg jag allehanda foglar, som flugo fria uti ett hus av ståltrå sammanflättadt. Ibland andra var Canariefoglar , gula som ett vax, men krit vita vingar.

Den 1 juni.

Seglade bittida om morgonen från Helsingöhr och kommo till Kullen kl 8 som lämnades till höger, för hwilken alla, som intet passerat honom förr, måste hönsa och efter behag gifva penningar, för hwilka sedan köpes vin eller någon annan liqueur att därmed göra gemene man vid lägligt tillfälle en lustig dag. Jag hönsade för mig och min dräng 5 riksdaler. Summan av denna hönsning uppgick till 29 daler. Berättades att vi har ännu ett ställe att hönsa för på denna resan.

”Hönsa” betyder att man betalar avgift för att bliva upptagen i ett sällskap. ”Ni har ännu intet hönsat. Bered er på det, då ni passerar Kullen, då skall ni traktera besättningen eller döpas,” skriver Tersmeden, en något senare amiral. Man märker att Nils betalade även för sin dräng, som annars skulle ”döpas”. Besättningen fick sin ”lustiga dag” först i Lissabon på hemresan, då Chefen hönsade även för skeppet Södermanland, som aldrig förr passerat Kullen.

Natten mellan 4 och 5 juni.

Började det att kullra på braf, då vi om morgonen wore uti Nordsjön, hwars böljor syntes något oroligare.

Den 6 juni.

War en stark dimba /distigt överstruket, ersatt mistigt/ wäder, ett talesätt hos sjömän / så att åtskilliga skott lossades till rättelse för Upland. Följande dagen,

Den 7 juni.

Likaledes mistigt wäder. Fingo för middagen 2ne Cabilloner (torsk) ansenligt stora på mete. Framemot aftonen började dimban så småningom försvinna

Den 9 juni.

Låt jag öpna ådren. Seglade vi öfver Doggers Bank.

Åderlåtning var tidens läkemedel för alla slags sjukdomar och besvär. Led Nils kanske av sjösjuka?

Den 10 juni.

Dagen förut och natten blåste det tämligen braf, så att jag vaggade i sängen fram och tilbaka, och slingrade skeppet så för middagen att jag med flera gingo såsom halft fulla. Hwarpå wi sedan kommo in uti Canalen som skall vara 90 mihl.

Stormen och den ”contraira winden” eller motvinden fortsätter i flera dagar, genom Engelska Kanalen.

Den 15 juni.

Oacktat denna stormen war jag Gudi lof till mage och hufvud braf at jag kunde förrätta Gudstjensten med predikande men som jag ej kunde stå stilla på fötterna inventerades en stohl som hängde perpendiculärt och parallelt med däcket til lofwart uti hwilken jag satt under syndabekännelsen, sång, predikan och bönen. Stolen hölls någorlunda stilla af en karl som satt bredvid på däcket.

Den 19 juni.

Blef jag purrad kl 5 om morgonen, med tillsägelse att 2ne Ängelska Örlogs Skepp voro uti annalkande, hwilka giorde stor upmärksamhet så att alla (häng)mattorna i största hast borttogos och tillagades nedersta laget til defension (försvar) fall påträngas skulle (om det skulle behövas). Desse skepp som vid närmare ankomst förmärktes vid prejningen wara Engelska Ostindiefarare gingo oss ganska nära och läto dymedelst ingen synerlig timedite (ängslan) förspörja.

Strax efter middagen passerade oss en fransk fregatt med wit flagg.

Natten här war orolig ity Piparen och Trumslagarne woro i rörelse åtskilliga gånger Upland till rättelse i den då upkomna dimban.

Den 21 juni.

Efter hållet Chorum blef manskapet tillsagt att för motions skull och exercis till äntring klifwa vanten uppföre, då halfdelen med stor geswindighet började om Babord, klefwo ända upp till Bram-råen och neder på andra sidan om Styrbord, och andra ½ delen började om Styrbord, klifwandes upp till fock-råen och neder på andra sidan om Babord. Här uppå fingo de hwar sin sup pepparrots brennewin såsom preservative mot Skiörbiugg. Annars ett vackert och stilla wäder hela dagen, som continuerade in til följande

Den 27 juni.

p.m fingo vi se en Nordkapare /: et slags fisk:/ af en ofantelig längd och storlek. Denna fisk blåste 5 à 6 gånger vattnet med stor force många alnar upp i wädret. Han syntes ock i wattbrunen (vattenytan) til en 5 á 6 alnars längd, sades detta allenast utgiöra från hufwudet ut til ryggens början. Dessa Nordkapare äro wid den längd som wårt skiep. Äro farliga at med mindre fartyg stöta uppå dem sofvande.

Den 28 juni

(vid Setubals udde, strax söder om Lissabon) Kom ombord 8 st portugisiska fiskare, swarta som beck till hår och ansickte, syntes allenast tänderna lysa. Desse 8 skrek och pladdrade med sin penetranta (genomträngande) röst mer än hela wår besättning. Deras hår såg ut som hade de haft på huvudet en pung sammansydd af swart krulligt lamb skinn.

Den 29 juni.

Syntes också Cap S Vincent torn, 1 Italiensk mihl mellan tornen. Sådana torn skall wara öfver hela landet, till den ändan, att ifall Turken (”turken” kallades alla folken under Kalifatet i Konstantinopel) skulle söka landstigning, lanternan då upptändes och styckeskottet (kanonskottet) lossas, hwilket sedan sker torn från torn, på det hela landet därigenom må blifwa warskott til defension och motwärn.

Den 30 juni.

Uppe uti landet syntes 3 stora berg, som kallas fikonberg. Här skall finnas citroner, apelsiner, windrufwor etc hwilka plantager meddela de nära intil landet seglande en söt och angenäm doft. Denna doft kändes aldra bäst 1 ½ timme efter solens nedergång, som war kl ½ 9 om aftonen, då det war stilla, warmt och ljufvligt.

Ankomsten till Marocko

Den 3 juli

(lägger till i Salés hamn, i Marocko) Denna hamn är många seglande esomoftast nödsakade att söka, til någon förfriskning, hwilket detta rövarenästet wäl tillåter, när de wid ankomsten wisa fridlig /: vit:/ flagg. Dock tillåta de ingen där länge wistas, utan kunna de där ankrande intet weta om förrän de får ordret att inom wissa timmen förfoga sig därifrån, då desse rövare söka på allt sätt at utifrån sedan släcka sin rovaktiga lusta, därför är de sjöfarande som der legat i hamn, frie från deras anfall, så länge de hafwa Moriska kusten i ögnasickte.

Den 4 juli.

War wi om morgonen långt ute i sjön, så at Moriska Kusten knappt syntes, men drogo oss så småningom tillbaka så at wi wid middagstiden såg Marmora och avancerade sedan upp emot Salée, hwarifrån det ena franska fartyget, utgick, som igår låg där i hamn. Til denne fransman reste Herr Lieutenanter Rabe och Ehnsköld ombord, kiöpte av honom ett turkiskt får samt en hop lök, som kostade tillsammans 1 piaster. Denna lök är så stor som våra medelmåttiga rofvor. Hade häraf en rätt om aftonen, sålunda lagad: löken war stekt i smör med skalen på, som sedan togs af, och en sås tillagades af alsikorie med ättika och olja. Chacun à son goût.

Den 6 juli verkar det som de träffat på en fiende och man förbereder sig för sjöslag. Nils räddar socknebudstygen, dvs det han behöver för att ge nattvarden.

Den 6 juli

Woro nu utanför Larache. Efter givet chorum uti mörkningen blefvo warse en seglare som kom mitåt oss, men böjde af, att han intet kunde prejas. Denne wände om och kom så nära efter att man lätt kunde märka att han war en öhrlogsman. Här tillagades med all force, så att hängmattorna buros upp, stycken tillagades (kanonerna gjordes i ordning) öfver allt, änterbilorna och bössorna likaledes. Sedan tilrustning således war skedd, jämte påtända luntor uti sina wattobaljor wid alla stycken, slogs alarm på trummorna, då alla, efter förr gifven indelning, infunno sig, hwar wid sina stycken, och jag med sochnebudstygen ner uti fördurken. Häruppå passerade han, men utan att få något positivt svar ifrån han war, eller hwart han ärnade sig. Under allt detta syntes huru han lagade sina medikamenter i ordning, avancerandes oss allt närmer och närmer, hwarpå han blef tillsagt att därest han kom oss för när, måtte honom intet underligt förefalla, at han på tienligst sätt blefwo emottagen, hwarpå han äntligt retirerade sig, men alt rik lika bredd med oss om styrbord. Wi woro saktes alerta hela natten tills i dagningen då wi fingo öppnade ögon å båda sidor. Han, som war en fransman, hade samma ärende som wi, nämligen att kryssa på Saléerne och Tetuarnerna, och war hans uppmärksamhet på oss, som wi just kommo från Saléeiska kusten. Desse hans tankar inhämtades av Lieutenanterna Rab och Ensköld, som reste till honom ombord, då en Lieutenant följde dem tillbaka hit, och å sin Captains wägnar complimenterade wår Chef och Herre, berättandes att 2ne Schabäcker (Chebeck eller schebeck var ett vanligt fartyg i Medelhavet. Det var ett kombinerat rodd- och segelfartyg som påminde om galärer men var en mycket bättre seglare än galären⁾ och 2 galair woro i följe med honom på denna expedition, samt att Holländarna äro också ute mot dem såsom convoi för sina cauverdie Skiepp. (kofferdi= kofferdifartyg, icke statligt ägt handelsfartyg).

NB Allt wårt manskap war denna natt wid gott mod och courage.

Passerade p.m. Arzilla.

Den 8 juli.

Nu började wårt watten att blifva alt för wedervärdigt, både til lukt och smak, som däraf tillagades hade en syrlig smak.

Cadiz och mötet med konsul Bellman

Efter det snopna mötet med den franske piratjägaren beslöts att både Södermanland och Upland skulle gå in till Cadiz för att lasta friskt vatten. I Cadiz fanns en svensk konsul Jacob Bellman, som f ö var farbror till Carl Michael Bellman. Han var fast bosatt i Spanien, gift med en spanjorska och hade övergått till katolicismen. I början på augusti detta år skrev han till Marcus Berg, fånge i Marocko, och berättade att svenska staten beslutat friköpa honom och de övriga svenska fångarna, sammanlagt 10-12 personer. Rimligen, med tanke på den långsamma postgången, borde ärendet ha varit aktuellt redan den 11 juli, när Södermanland ankrade i Cadiz, men Nils nämner inte då och inte senare ett ord om några svenska slavar i Marocko. Man undrar ju över att det inte diskuterades. Expeditionens syfte var ju att förhindra kapningar och här var ju det senaste exemplet på anledningen till deras uppdrag.

Den 11 juli.

Consuln tog emot oss wid bryggan och steg trappan, ledsagade oss hem i sit hus, som är wäl meublerat med speglar etc. S Maria synts der uti ett litet fyrkantigt glasskåp. Hon satt der uti en mycket nätt och grann postur, klädd med en blå silverbrokadsklänning, stor styvkiortell, stora manchetter, coiferat hår med silfvercrona. Obsr dylik dräkt lärer Maria aldrig sett, mycket mindre i sin fattigdom burit. En halvmåne af silfver hade hon frammanföre, ett prächtigt crucifix hängde öfwer på wäggen inom förgyllt ramar.

Här spisade wi äwenwäl middag pro dignitate. Hela bonservicen war av silfwer.

(——-) Ofvanpå (taken på husen i staden) och i själva murarna äro bläckrännor (sic!) hwarigenom wattnet om wintern leder ner uti en brunn, som är nederst mit inunder, hwaraf de sedan om sommaren hafwa sit mesta watten, emedan här om sommaren aldrig rägnar, utan är en continuerlig hetta, som förorsakar en wederstygglig luft i hela staden och gör orten ganska osund. Papar (katolska präster) och monkar af allehanda order såg jag, de der med mindre behaglig min ansågo min person.

Den 13 juli.

Som war 7 Söndagen p Tr började Gudstjensten ½ 10. Och rätt som Gudstjensten war sluten kom wår Consul ombord tillika med en annan Herre och spisade middag här. Reste om aftonen tillbaka, då han honorerades med 8 st skott.

Kl 9 om aftonen war intet ledsamt at uppe på däcket bese alle desse skepp som voro av nästan oräkneligt antal och höra deras klockor, pipor och trumpeter.

Skeppen låg kvar i ett par veckor i Cadiz och Nils gick på sightseeing i kyrkorna. De beskrivs med stor noggrannhet, men utelämnas här, utom denna förvånande skildring av ett sjukhus.

Den 21 julii.

Sedan wi här något dels gått, dels sutit och betrachtat denna Sacristigans Pretieusa (alltför utstyrda) delar, gingo wi in uti sjelfva kyrkan, hwarest wi ännu mer folk av bägge könen på knä liggande för Jungfr Maria sågo. Innanför kyrkan war uppgång 2ne trappor högt, dels till Nunnornas logemente, dels til et Lazarett uti hwilket intagas allehanda sjuka fruntimber i staden af condition. Detta Lazarettet utgiör halvdelen af den quadrata öfverbyggnaden. Den andra ½ delen utgiör Nunnornas rum der wi intet fingo bese. Uti detta Lazarettet woro uppbäddade öfver 100 prächtiga sängar med röda wita och gröna sidentygstäcken på, uti hwilka lågo här och där sjuka fruntimber, mest alla gamla till et antal af 50 personer. Hwar och en hade sin uppasserska wid sin säng sittjande. Mit för omtalte Sacriestig war et ansenligt Apotheque detta Lazarettet tillslaget.

Den 24 juli.

Seglade wi i Herrans namn från Cadiz. En karl undankom af Uplands besättning i Port Marie aftonen förut då Barikassen war där til wattns afhämtning. Af denna karls efterspanande lät Chefen afgå bref till Consul Bellman.

På sjörövarjakt utanför Tanger

Den 25 juli.

Woro wi om morgonen utanför Cap Spartel. Fingo Tanger i sickte, hwarest 2ne små fartyg lågo i hamn. Bägge Barikasserna afgingo wid middagstiden ret med så mycket manskap som uti hwardera inrymmas kunde ock gewähr af bössor, pistoler, granater etc. Denna fördes av Herr Lieutenant Haverman, och Uplands af Herr Capit. Lieutenanten Grubb och H Lieutenanten Segenbrandt. Gingo så när under fästningen som försiktigheten medgav. Återkom framemot aftonen med berättelse at det minsta fartyget, som war en barque, drogs upp på landet och at uppe på stranden stodo wäl några 1000de personer hwilka uppehålla sig der till defension emot Holländaren med hwilken desse Tangeriner nu hafva öhrlog. Deras upmärksamhet på oss lärer wäl warit så mycket större som mest hela dagen blåstes på wåra skepp Holländsk flagg, som är röd, wit, blå. Wid chorum om aftonen hördes hur de dundrade på med sina styckeskott uti Gibraltar.

Reglerna för krigföring måste ha varit ganska annorlunda på den tiden, att döma av detta. Det var tydligen helt i sin ordning för ett svenskt fartyg att visa holländsk flagg och att praktiskt taget landstiga med fullt beväpnade barkasser. Varför de visade holländsk flagg är ett mysterium, om Tanger var i krig med Holland?

Den 27 juli

Den 9 söndagen efter Tr (Trefaldighet) Fingo åter om morgonen en seglare i sikte på långt håll, hwilken kort före Syndabekännelsens börjande påhälsades med en 18 pundare. War et ganska wackert och still lugnt wäder så att knappet en fjäder kunde röras.

Nils gudstjänster avbryts då och då av kanonskott. En gång, medan han fortfarande låg till sängs, avlossades kanonen just över hans hytta. Det måste ha smällt ganska bra och överraskande.

Ända till den 1 och 2 augusti kryssade de utanför Tanger och Gilbraltar, såg och anropade fartyg, men ingenting särskilt hände.

Den 29 juli

Om morgonen kl 7 mötte oss 6 st öhrlogs skiep, då den ena helt oförfäradt skickade oss ett skarpt skott och straxt därpå kom en och wille preja oss men fick swar af en 8 pundare som gick dem tämligen när. Desse wisade 3 à 4 slags flaggor. Blefwo skingrade så at en blef framför oss och 5 höllo sig aldeles ackter.

Såsom alla medikamenterna woro på behörigt sätt tillagade, satte wi alla segel til, at hälsa på desse 5, men då de förmärkte det, sökte de allenast at få sit förlorade får igen och stucko af med sina långa skutor, så at kl 4 p.m woro de mäst uhr sickte. Man höll dem för Algieriner, som nu hafva ofrid med Holländarne. Under denna omtalta tillrustningen blefwo alla wåra sjuka flyttade ner uti quästlaf, hwaräst jag strax efter chorum berättade en Båtsman Kindermasher med HH Nattvard. Nu war wårt watten åter surt.

Medikamenter är antagligen sjöslang för krutet och de övriga persedlar som krävdes för att skjuta av kanonen. Finns det någon som vet? Finns någon som vet vad quästlaf är?

Den 30 juli.

War stark sjögång om morgonen, så at, när jag skulle göra chorum, sköljde en bölja öfver mig och några andra uppe på däcket. Nu ganska nära under de förenämnda Granatbergen, som äro ganska höga, så att snön ännu war synlig. En liten fransk barque fullproppad med folk prejade wi ock straxt efter chorum, hwilken böljorna tycktes wilja aldeles upsluka, men slingrade öfver .

Den 31 juli.

War ingenting så synnerligt.

Första ankringen i Malaga

1 och 2 augusti.

Sågo wi Malaga då men kommo intet uhr fläcken i det stilla wädret förrän fram emot aftonen då det började litet blåsa. NB Wi ankrade först utom Möljan, men Gouvernanten lät complimentera Chefen med tilbud at ankra inom Möljan, hwilket straxt skiedde.

Denna Möljan är en fyllnad uti sjön med sten och sand til den högd, at alla därinom liggande Skiepp äro i säkerhet för Lands- och Sjöblåst. Ytterst på denna Mölja är et fyrtorn af trä som et litet Klocketorn och öfwerst en 8 kantig glas lanterna hwaruti brinna hwar natt 16 lampor pyramids wis ställde.

Den 3 augusti.

Nils hade inte mycket till övers för den katolska kyrkan, men någon gång kan han visa ett vekare sinne.

Den 6 augusti.

(—-) Därnäst fick uti ögnasickte Jungfru Maria. Hennes bild har jag wäl redan sett 40 särskilda ställen och äfwen förut beskrivit hennes drägt, men wid detta tillfälle förtienar at admirera Mästarens Kraft, som giort detta belätet så naturligt at nästan ingen person af dess kön skall öfwerträffa henne uti skiönhet. Hon satt här såsom gråtande öfwer saknaden af Jesu Person uppå korset. Hennes rinnande ögon och öfriga sörjande affekter med hårt sammanknippade händer äro så rörande, at man dem utan sinnesrörelse inte betrackta kan. Härpå giorde wi en promenad Möljan utföre alt ut til den omtalte wattnplatsen och reste sedan om bord i mörckningen.

Den 8 augusti.

Spisade middag uppå invitation här om Bord wår vice Consul, Ängelska och Holländska Consulerne, samt här boende 2ne Köpmän, till nationen Hamburgare. Ängelska Consuln, wars fru nyss fallit i barnsäng, anmodade mig att Christna sit barn, det jag ock lofwade. Wår vice Consul med de öfriga Hamburgare begärde at nästa söndag här om bord begå H H Nattvard, hwilket jag ock lofwade. Desse Herrar spisade äfwen aftonmåltid.

Barnet var Mary Aiskill Kirkpatrick, dotter till engelske konsuln i Malaga. Hon gifte sig så småningom med en esquire av Tobago och bosatte sig i Västindien. När hon blivit änka flyttade hon hem till Skottland. Folk reste och flyttade även på den tiden.

Den 9 augusti.

Kom Upland hit om morgonen, fick practika se som wi och anckrade tätt ackter oss.

Den 12 augusti.

För förenämnda barndop och Communion blef jag hederligt hugkommen nämligen med 4 gull mts daler och 30 swenska ducater wigt.

Den onaturliga hettan med den warma blåsten, som hela denna dagen continuerade, tvingade oss at dricka wattn, så at mehr är underligt at naturen kunde stå emot. Hade dock jag, Gudi lof, intet mehr känning än jag den följande dagen

Kryssning utanför Tetuan och Salée

Den 13 augusti.

Allenast war något matt. På emot middagen winnades (överstruket togs) anckar upp i Herrans namn til segel at åter ut til kryssning på Tetuanska och Saléeska kusterne.

Den 14 augusti.

Föll Chefen in uti recidiv, hwilket denna dagen öktes mycket af sjögången, som förorsakade hufwudyra et sjukdom. Idag föll H Lieut Lilja in i samma sjukdom som Majoren. Hölls krigsrätt idag öfwer Båtsmännerna Grip och Wenborg. Som det tiltog så att wi

Åter till Malaga

Den 15 augusti.

Måste wända om till Malaga. Så snart wi komo in på udden reste H Lieut Haverman in til Upland att notifiera H Commendeur Cap Falchengreen tillståndet här ombord, men som Upland blifwit oss warse ankom H Lieut Liljehorn at efterfråga tillståndet, men fick intet gå om Bord til oss, ej heller fick H. Lieut Haverman gå om Bord på Upland alt efter Guverneurens befallning, innan wi fådt pracktica å nyo. Straxt härpå ankom wår Consul och H Comm Cap: Falchengreen, då Chefen följde straxt med dem in til staden och intog där sin förra sjuksäng och seglade straxt inom Möljan.

I Malaga var man fullt förståeligt mycket rädd för smittsamma sjukdomar, som kunde anlända med de många fartyg som ankrade där. Sundhetsvisiten var obligatorisk, även om de bara varit ut på sjön några dagar.

Den 16 augusti.

Reste med Kiöl Herrarna in till Chefen hwars tilstånd war ännu lika. Spisade middag hos Consuln. P.m. ankom de åter antagna Medicini Doctorer, tillstyrkandes Chefen att nyttja det bekanta Granat wattnet /: en surbrun 16 mihl härifrån, som komer uhr et högt berg, på andra sidan komer uhr samma berg warmt watten, som nyttjas såsom warma bader. Detta surbrunswatten skulle hafwa wisat sin besynnerliga wärkan på allehanda sjukdomar, synerhet på en Jungfru som någon tid saknat sin ordentliga flutus menstruorum. Sedan hon nyttjat detta wattnet någon tid genom drickande, har hon äfwen tvättat hela kroppen däruti, hwilket haft den effekt at uti sielfwa wattnet har dess membrum genitale blifwit rubicundum ex fluxus.

Wi woro först uti en privat papes eget hus stort och prächtigt med allehanda westindiske saker meubleret. I mörckningen gingo wi allesammans nehr til torget at där åskåda et fyrwärkeri som af Storkyrkan bestås oss årligen (i åminnelse?) af Marie Himmelsfärd. Här war et smällande af Granater, enquetter ? etc etc. så at elden flög öfwer de aldra högsta husen. Fyrwärkeri bestod af 9 st pyramider 3 à 3 i rad med swafvel snören ifrån den ena til den andra. Pukor, trummor och trumpeter hördes under alt detta knakande samt äfwen annor Musique. Härpå foro wi om Bord.

Den 19 augusti.

Efter giordt Chorum hölls execution, efter den föromtalte krigsrätten, på Båtsmännen Grip och Winbom, som fingo 40 slag hwardera af katten för masten, hwilka bägge, den förre för rymmande och den senare för stöld, enligt Sjö Articlarna bort mista lif sit, men i anseende til omständigheter blifwit lindrade til nämnda straff. Reste därpå om bord på Upland för att skrifta och comunicera 56 man, af hwilka en allenast war sjuk. P.m. Halade Upland utom Möljan och anckrade där. Uplänningarna woro alla, Gudi lof, uti hälsosamt tillstånd, men här på Sörmeland hade den ena känning då och en annan då, så at detta skieppet uti Malaga war utropadt för et sjukt skiep. NB Här hafwa de den tanken om wår resa at wi skola gå i fransk tienst emot Ängelsmännerne.

Den 20 augusti

Gick Upland til segels. War hos Chefen och spisade middag hos Consuln.

Om sjukdomar och dess botande (Malaga)

Den 22 augusti

Om morgonen gaf en Båtsman H H Nattvard, som war ganska nöjd med Guds wilja och följaktligen et nöjsamt socknebud (Ett socknebud är när en dödssjuk person skickar efter prästen för att få nattvarden). P.m. gaf jag ock en Båtsman H H Nattvard, som blifwit ganska hastigt sjuk, så at när jag kom neder war han måhllös, tog mig i hand och pekade på psalmboken. Så nöjsamt som det förra war, så ängsligt detta senare socknebudet. Började något at tala följande dagen.

Fram emot aftonen kom Chefen med Consuln och 3ne st Medicine Doctorer om bord, hwilka begärt at få bese Skieppet, men afsickten war nog at utröna hur många sjuka wi hade om bord, emedan et ryckte war utkommet, som skulle en smittosam sjuka sig hafwa inritadt ibland oss, som hos Spaniorerna kallas Läse-sjukan. Den som har denna sjukdom och dör däraf måste efter detta Rikets lagar brännas tillika med all sin lösa egendom och huset som han dött uti öfwer alt omkalkas. Siukdom war nog ibland oss ity Chefen, Cap Lieut Lilja, Cap Lieut Ström, Lieut Haverman woro nu sängliggande, utom 20 st av Besättningen, som dels woro sjuka, dels började återfå hälsan, men Gudi Lof, intet smittosamt. Sedan desse Doctorer blifwit öfwertygade om wederspelet reste de tillika med Chefen i land. Kiöl Herrarna (Kiöl Herre är en befälhavare på ett fartyg), några Herrar officerare och jag gjorde följe i land, men reste straxt om Bord.

För någon tid sedan war et franskt öhrlogsfartyg här i Malaga, på hwilket alla Officerarna woro sjuka. Desse blefwo utkiörda uhr hamnen och dödde allesammans ut på sjön. Orsaken härtil befandts efteråt wara Kocka Kiärillen (kokkärlen), uti hwilka samlat sig en hop ärg och annan skadlig materia, som äfwen wäl bewistes wara gift uti, af Kockens arghet (ondska) inkommit. Utaf denna berättelse woro wi ganska osäkra för at undergå samma öde, neml at blifwa utdrifne då wi intet fått gå in uti någon Spansk hamn. Idag hade Chefen begynt sin brunnskur af det omtalte Granat wattnet.

Nils antecknade med samma allvar och ordentlighet allt från kyrkliga processioner till eget magknip, hur man botar unga flickor med oregelbunden menstruation, hur ett vattenverk fungerar (här uteslutet), hur han med hot om Guds vrede får en båtsman att erkänna stölder och allt vad iakttas kan.

Den 31 augusti

Som war 14 Sönd efter Trinitatis war jag intet i stånd at predika utan gjordes allenast Chorum af en Båtsman. Till middagen kom Chefen om Bord. P.m. inkom et Swenskt Coupherdie Skiep som kom från Smirna ärnandes sig först till Hamburg och sedan hem till Stockholm. Capitainen härpå heter Ekeroth. Skieppet lastadt med Bomull.

Natten härpå plågades jag af cholique eländigt, som nog utmärkte at de förra piller intet kunna afföra all den afförande materien, hwarföre jag följande dagen

Den 1 september

Intog jämte några cholique brytande droppar et laxative som wisade straxt Gudi lof sin operation. War hela p m braf men natten därpå det onda sig något förmärka.

Den 2 september

Ehuruwäl jag icke ännu war restituerad måste jag neder at communicera Båtsmannen Slåskär? Sedan detta war förrättadt lät jag öpna ådren på högra foten. Natten härpå hade jag god ro, Gudi lof!

Kryssning utanför Larache och Salée

Den 3 september

I dagningen började anckaret vinnas och lades ut på redden hwarest anckrades allenast til p.m. då wi sedan i Herrans namn gingo under segel.

Den 4 september

Woro wi på Moriska Kusten af Larache, och avancerade immerfort Kusten längs åt upp Salée.

Den 5 september

War jag Gudi lof så restituerad at jag om aftonen kunde giöra Chorum sjelf.

p.m. reste H Lieut Raab om bord på Ängelsman, som berättadt at Saletinerna ej komma ut från i höst, emedan de rebellerat mot Kejsaren af Marocko och ligga nu i dagelig anwäntan på 32 000 man derifrån, hwilka lära wäl tuckta detta röfvarföljet och således hålla dem ur sjön i åhr.

Detta är första gången Nils nämner Sultan Abdallah, som av europeerna kallades Kejsaren av Marocko. Denne var en vedervärdig, blodtörstig tyrann, som hade sitt största nöje i att med egna händer mörda folk med företrädesvis svärdet. Fiender och undersåtar gick lika bra. Det var också han som lade beslag på det mesta av inkomsterna från piratverksamheten, så det är väl tveksamt om han ville ”hålla dem ur sjön”.

Den 9 september

Fingo wi framemot middagen Salée uti ögnasickte. Fram emot aftonen woro wi så nära at man klart kunde se 100 tals tält på marken utanfr Salée upslagne, men om dessa tälten woro Saletinska eller Marockanska wet man ej at säga. Och efter nermörckningen syntes eld lysa uti och bland dessa tälten, hwaraf med säkerhet slutas, at Ängelsmannens berättelse om denna rebellion icke war ogrundad.

Den 10 september

Styrde kursen från Salée mit öfwer åt Cap Vincent.

Nu började båtsmännen dö, den ene efter den andre. Även officerarna blev sjuka, men än så länge har ingen av dem dött.

Den 14 september

Som war 16 Söndagen efter Trinitat

Blåste ännu så hårt at jag som ännu ej war braf til hälften, icke kunde predika utan allenast läste Syndabekännelsen och gjorde bön, hwaruppå jag sedan straxt begrof Båtsmannen Tranfieder om styrbord. Idag började H Lieut Stiernhoff at absentera sig från bordet såsom patient dels af magsjuka dels af en bolder som satt sig under foten.

Den 16 september.

Syntes 5 à 6 st seglare af hwilka en Ängelsman prejades, hwilkens flagg förut commenderades med 1 skarpt skott, 1 swensk dito från Stockholm d 2 julii gången ärnande (ämnande) sig till Cadiz. Denna Skepparen som heter Hans Knape, saluterade oss med 4 skott, sedan han med denna sin skyldighet af wederbörande wart påmint, då härifrån swarades med 2ne d:o.

Emellan kl 9 och 10 a.m. afsomnade Båtsmannen af 2 Blekinge Compagnie, Carl Ryttare, som stod Brudgumme dagarna förrän wi seglade från Carlscrona. P.m begrofs förenämnda om Babord, hwarpå jag starxt gick ner till de sjuka, då Båtsman Flinta begiärde H H Nattvard, det han ock utan dröjsmåhl fick, och efter 1 timas förlopp afsomnade utan alt twivel, i en salig stund. Begrofs, efter Chorum om aftonen, rätt i mörkningen. Han flöt en lång stund innan han med allo kom til bottn.

En skeppare som heter Anders Hansson Knape gav Marcus Berg 10 dukater i Amsterdam, när Berg 1756 blivit bestulen på hela sin reskassa på hemväg från sitt helvete i Marocko. Kan det vara samme man eller kanske en son?

Den 17  september

(—) Idag war H Cap Lieut Lilja 3dje gången af sin passion (lidande) till sängs dragen.

A.m. och en del p.m. manstrade Chefen besättningen til utrönande huru många, som hade benskador och skiörbjugg, at därmed sätta Fäldtskärerna uti så mycket örnare omgående med gemene man. Wid denna manstring befanns de sjukas antal, af sängliggande, matta och skiörbjuggs fästan, wara några 80 personer af gemene man. Hade nu Cadiz i ögnasickte.

Kryssning utanför Moriska kusten

Den 19 september ankrade de i Malaga. Nils kunde vara mycket sarkastisk när han beskrev katolska bruk. Här ett exempel till. Det gick fort att feja biskopens själ!

Den 23 september

Om morgonen helt bittida winnades anckar upp och gingo under segel från Malaga bort mot Moriska kusten förbi Alboran. Upland gick också ut idag till Salée och Cadiz. Berättades at Biskopen här i Malaga, hwars flera inkomster jag förr omnämnt, med döden nyligen afgått och med många fåfängliga ceremonier med Mässande, Böckers framtagande och uppslående, i dagarna förrän wi kommo hit, blifwit begrafwen samt at likpredikan äfwen honom nu nästkommande fredag, som hos oss är 4 H Domedagen, hållas skall, då hans purgatorium ändadt är, och således efter deras mening, luttrad, fäjad och renad til sin Himlafart.

Den 26 september

Som war första St. Böndagen, Skriftade och communicerade 45 man nedre uti Schantzen emellan kl 8 och 9, då sedan Gudstjensten däruppå begynte på ½ däcket. War et ganska wackert och stilla wäder hela dagen. P.m. reste Chefen ut i esckaloupen och högg åter en sådan solfisk, som på förra sidan omtalt är.

Chefen var ute och fiskade två dagar i rad, och fick solfiskar, eller klumpfiskar. De väger i genomsnitt 1100 kg och har för vana att ligga och mosa sin lekamen i wattnbrunen, gona sig nära ytan i solskenet. Dagen därpå sköt de på val med kanon! Valen dök, klokt nog.

Den 27 september

Ett ganska wackert lugnt wäder hela dagen, då åtskillige Nordkapare syntes, sköts äfwen wäl på en först med 8 pundare och sedan med 18 pundare, hwilka skott gingo honom långt ifrån lifwet, ty wid detta skottet sökte han bottn.

Den 28 september

Som war 18 söndagen efter Trinit gaf jag upå begäran för Gudstjenstens början Herr Capitaine Lieutnant Lilja H H Nattward hwars långwariga sjukdom nu syntes mera til at aftaga. Gudstjensten började kl 9 och förrättades uppe på ½ däcket.

p.m. fingo i sickte 2ne Barkar inunder bergen tätt wid Cap de Gato, hwilka ingen flagg wisade, ehuruwäl wi hissade Holländsk, utan drogo sig så småningom in uti en Baii (vik), hwilket gjorde dem så mycket mehr misstänkta, hwarföre wi följde efter ganska tätt in under dessa bergen, sköto skarpt på dem, då den ena wisade Ängelsk flagg. Härpå anckrade wi på 20 famnars bottn, då en eschaloup från hwardera barquen kom til oss, uppwisade sina pass, at de woro från Öarna Majorca och Minorca komna, ärnande sig til Gibraltar. De hade äfwen wäl Algieriskt pass. Men oacktat allt detta reste, uppå Chefens befallning, H Lieutnant Raab om Bord til dem uti eschaloupen, med manskap och gewähr behörigen armerad, at tilse om de hade några turkar om Bord. Desse Ängelsmän woro så altererade at tårarna stodo dem i ögonen och gråten i halsen. Men gingo med glädje ifrån oss wid bemälte H Lieutnant Raabs återkomst, som berättade ingen misstäncka til dem borde hysat.

Ett par dagar gick livet sin gilla gång, de seglade, prejade andra fartyg, som aldrig var piratskepp, Nils delade ut nattvarden till sjuka sjömän och gjorde naturalieobservationer. De passade på att få nyheter och skvaller av mötande fartyg.

Den 1 oktober

Syntes en seglare på långt håll.

Den 2 oktober

Gaf 2ne Båtsmän H H Nattward Stare och HalfBror, den förre af 2dra Compagniet i Södra Möre och den senare af 2dra Compagniet i Blekinge.

Den 3 oktober

Ingenting så synnerligt remarquabelt. (överstruket: Mehr än at en Ängelsman prejades.)

Den 4 oktober

Syntes en seglare som p.m. wiste Ängelsk flagg, då wi ock tonade wår Kongl flagg. Skiepparen Georg Thelor, kom ombord från bemälte fartyg Pinckskieppet ??Gibraltar Galeij kalladt; berättandes at han för 3 weckor hade gått från Algier, hwarest skieppet war kiöpt, taget från Holländarne för 4 månader sedan, jämte 2ne andra Holländska skiep, som blifwit slopade i Algier, och at han ärnade sig til Gibraltar, war 14 man stark och däribland 6 judar til passagerer. Hade brist på wattn, hwarföre han här fick 3 fat, som tömdes på dess lediga fat som han hade i sin båt. Berättade också, at 2ne Neapolitanska galérer legat uti Trapana /: uti Sicilien :/ och at officerarna af dessa på en helig dag woro gångna i land då sklafwarne rebellerat med de Christna slafvar och rymt ifrån den ena galéren på den andra och gått til sjöss, hwarpå den andra galéren gått efter at dem fasttaga, då slafwarna med 1sta galéren blef den senare öfwermächtig, och gingo så til Bona. Slafvarna woro til antalet 750 man.

Chefen fångade ock 2ne Schildpaddor, af hwilka den ena slaktades straxt, och Kiöttet jag gouterades, som smakade såsom dels lamb, dels fårkiött. Skall wara hälsosam mat i synnerhet för scorbutioi (folk som lider av skörbjugg). Alicum quand habet affectum, etc.

Tillbaka till Malaga

Den 8 oktober

War aldeles stilla och lugnt så att wi måtte bogsera oss in til vanliga anckarplatsen med alla eschalouperna hwilket ännu icke giorde tilfyllest, utan måste sätta ut 1 par åror til at roo med, wid hwilka woro 10 à 12 man wid hwardera. Och kommo således denna gången med stort släp, ropande och skriande till Malaga. P.m. war jag för motions skull ute wid wattnplatzen och wandrade omkring uti de stora backarna.

Konvojarbete i Medelhavet

Den 12 oktober

20 söndagen efter Trinitatis hade retadt wind och böljor så hårt at ingen predikan kunde hållas utan alllenast Chorum. Wid detta oroliga wäder funno wåra nyvunna följeslagare H Hildebrand och Magister Scheideburg mindre behaglig räkning emedan de fingo visite som oftast av den ledsamme Ulrick.

Föromtalte skepparen Tängberg måste vända om til Malaga med sin lilla 8 mans Besättning hälst han förmärkt et läckage på sin Schnau, så 2ne man måste stå ständigt wid pumpen.(En schnau är benämningen på en brigg, vars briggsegel löper på en så kallad schnaumast)

Den 14 oktober

Inte allenast continuerade utan jämväl ökade det oroliga wädret. Natten härpå prejade en näsewis Ängelsk caupherdie man som wid fulla segel satte oss på sidan.

Den 17 oktober

Sammankallade Chefen alla Herrar Officerarne til consult öfwer et.

Ehuruwäl stormen tycktes nu något sätta sig, upkom likfullt natten härpå mellan kl 1 och 2 et stormwäder, med stort rägn, främst hagel och snöslask, som hade med sig en orcan, den starkaste wi hafwit på resan, så at skeppet knakade ganska mycket deraf och öfwersta styckalaget låg nedre i wattnet.

Den följande veckan var besvärlig. Stormen följdes av stiltje. Nästan dagligen dog en båtsman och Nils var fullt upptagen med att dela ut nattvard och att begrava dem. Slutligen återkom de till Malaga, där Upland redan låg.

Återigen i Malaga

Den 26 oktober

Upland, som nu legat 2ne dagar i Malaga, utskickade sin eschaluop och Barkasse at hielpa oss med Bogseringen. Fram emot aftonen ankom Consuln om Bord med den wanliga gesundsheitsvisiten. Commendeuren Capitainen och Riddaren W Herr Falckengreen kom ock om Bord tillika med H Cap L Grubb och Baron von Molcken, hwilka Herrar berättade huru Ängelsmännerne uptagit öfwer 100 caupherdie skiep från fransmannen hwaraf man säkert slutar, grannsämjan snart upphöra mellan dessa Nationer och förvandlas uti en häftig Krigslåga. Denna berättelse hafwa de med sig från Cadiz, hwarest de under denna sidsta Krysstocken warit inne. NB Upland mist, genom döden, under sidsta Kryssestocken, några 20 man och 7 d:o på en dag.

Den 27 oktober dog Båtsmannen Olof Pipare vid Södra Möres 3 Compagnie och begravdes samma dag. Han var gift sedan 1749 med Ingrid Jonsdotter, hade en son Jon, född 1750, och fick tvillingar 1755, Olof och Per. Jag vet inte vad som hände med Ingrid, men hon fick naturligtvis lämna båtmanstorpet med sina nyfödda och sin femåring. Ett högt pris att betala för Ingrid, för en sjöexpedition som egentligen inte uträttade någonting!

Den 28 oktober tillkännagav Chefen att de så snart som möjligt skulle sätta segel för att segla hem till Sverige. Man kan föreställa sig hur det beskedet mottogs. Först måste de dock laga en läcka på skeppets sida. De körde över alla kanonerna till ena sidan, för att kränga skeppet, så att de kom åt läckan. Den 29 oktober var det ”ett allmänt buller” både på Södermanland och på Upland, när besättningen drevade skeppen, uppenbarligen ett stort arbete. Det myckna arbetet krävde flera dagar, vilket innebar att de blev liggande på Malagas redd under den stora jordbävningen som inträffade 1 november 1755. Hade de rest den 28 oktober, hade de sannolikt aldrig kommit hem.

Den stora jordbävningen

Den 1 november 1755 inträffade kl  09.30 på förmiddagen en av historiens värsta jordbävningar. Dess epicentrum beräknas ha legat 20 mil sydväst om Cap Vincent och ha haft en styrka nära nio på Richterskalan. Skalvet varade cirka sex minuter och orsakade stor skada i Lissabon. En halvtimme efter skalvet kom en flera meter hög tsunami. Tsunamin drabbade även hela den portugisiska kusten, särskilt Algarve. Tre meter höga vågor drabbade även norra Europa, och orsakade skada längst England och Finlands kust.  Till och med i Sverige hävde sig insjöarna av jordbävningen.  I Spanien drabbades städerna Cadiz, Huelva och Sevilla av skador. I Marocko omkom människor till följd av både jordbävningen och tsunamin. Människor omkom också av tsunamin i de karibiska öarna Martinique och Barbados. Lissabon drabbades också hårt av bränder efter jordbävningen och tsunamin. Branden varade i fem dagar innan den självslocknade, efter att förstört flera byggnader som klarat både skalvet och tsunamin.

Den sammanlagda dödssiffran tros ha hamnat på någonstans mellan 40 000 och 100 000, varav de flesta (30 000–90 000) i Lissabon-regionen. (beskrivningen av jordbävningen hämtad ur wikipedia m fl).

Nils upplevde jordbävningen inne i Malaga. Det är värt att märka att han, antagligen samma kväll, skrev ner sina upplevelser i sin dagbok, men att han, innan han beskrev själva jordbävningen, fyllde sex sidor i sin dagbok med beskrivningar av en katolsk mässa. Den beskrivningen är här utelämnad. Men nog måste man säga att han var cool, lille Nisse, som inte kastade sig över sensationerna, utan tog allt i sin kronologiska ordning!

Den 1 november

Som war dies otium Sanctorum blef ingen predikan här om Bord för wårt myckna arbetes skull, hwarföre jag mellan kl 8 och 7 reste allena i land at åskåda och åhöra Catholiquernas mässa och Gudstjänst på denna dagen, som anses såsom en stor fest, därför ock predikan skiedde, hwilket annars icke skier de ordentliga Söndagar, utan allenast i fastelagstiden, och några dylika högtidsdagar såsom denna. Gudstjensten förrättades på följande sätt. (—–)

NB Under denna ceremoni, något förr än predikan började, kändes en jordbäfning så starck, at alla som woro uti Kyrkan, undantagandes officianter, sprungo med största force ut, och jag såsom en främling där, allena betiente mig af sama undersede det bäst jag kunde. Denna jordbäfning war så stark at stenar föllo neder ur hwalfwet såsom knytnäfwar, och hela golfwet gungade, som man hade stådt på en måssa (mosse) eller et fly (sankmark), och påstod så länge, som man kunde 2 gånger Fader Wåret.

Annars föllo några hus neder uti staden, nemligen af öfwersta wåningen. Wåra denna dagen om Bord warande alla Herrar Officerare betygade, at skieppen liksom skalf och darrade på wattnet och at de af denna oförmodeliga rörelsen kommo uti stor häpenhet, hälst de i en hast ej kunde tänka på någon jordbäfning, ej heller at den kunde hafwa så stor wärkan och rörelse uti wattnet.

Dagen därpå var allt som vanligt igen…

Den 2 november

Som war 23 Söndagen post Trinitatis hade jag först skriftermål här om Bord mellan kl 7 och 8 och sedan mellan 8 och 9 skriftade på Upland samt predikade därstädes också denna dagen, i anseende därtil at H Magister Scheidenborg, unge H Hildebrands informator, predikade här på Chef Skieppet. Efter predikan reste 2ne av de förnämste Herrar på hwartdera skieppet, uppå invitation, til middagsmåltid hos Hamburgska Consuln.

Den 3 november

War H Lieutnant Enschöld och jag om bord hos en Fransman här i hamnen liggande, men fingo ingenting så synnerligen af det wi åstundade.

Idag war åter en stor fest här i Malaga, som kallas Alla Siälars Fest, hwilken egentligen går därpå ut, at bedja för alla som äro uti Skärs-elden.

Det dröjde ända till den 10 november innan de gav sig hemåt. Stormar och motvind hindrade deras avgång. Nils nämner inte ord mera om jordbävningen. Inga nyheter om katastrofen hade tagit sig till Malaga.

Den 9 november

Som war 24 Söndagen post Trinitatis war et stilla ackert wäder om morgonen och började så småningom blåsa en favorable wind för wår tilärnade hemresa; emedlertid gjordes allenast Chorum, då en liten stund därpå upkom en by, som war twärt emot, at wi måste åter ankra på redden, där wi woro förut. Stormen ökte sig hela dagen, som slutade sig något natten därpå.

Hemresan

Den 10 november

War om morgonen et klart och wackert wäder, men ännu ingen wind, som kunde tjäna wåra segel. Wid middagstiden började så småningom winden ändra sig til wår fördel, då segel skott sköts 3 gånger, och wi i Herrans namn begåfvo oss på hemresan. Straxt häruppå gjordes sein (eller seine; signalera med flaggor) till Upland med et skarpt skott och röd och witrandig flagg til at ladda styckena med skarpt.

Skeppen tog sig förbi Cap St Vincent och sedan började besvärligheterna. Regn, storm och motvind dag efter dag. Chefen beslöt sig flera gånger att gå in till Lissabon för att fylla på vattenförrådet, men efter några timmars ”favorabel” vind ångrade han sig och ville fortsätta mot Engelska Kanalen och hem. De såg rätt mycket vrakdelar i havet, men de hade uppenbarligen ingen aning om den katastrof som drabbat kusten. Satubel, där de ankrat på nerresan, var utplånat! Detta velande pågick ännu den 15 december, över en månad efter de lämnat Malaga. Den 16 december kunde de äntligen kasta ankar utanför Lissabon. Den portugisiske lotsen berättade då om jordbävningen och de förstod att det var den samma de hade upplevt i Malaga. Den svenske Konsuln kom ombord och likaså sundhetsinspektionen. Nu fick de höra om jordbävningen i Lissabon.

Den 17 december

Fingo wi närmare underrättelse om jordbäfningen, som satt denna staden uti et så miserabelt tilstånd, at hon intet på 100de åhr kan komma i sitt förra flor. Jämte det många hus, och det de största och fönämsta, såsom Kyrkan, Kungl Slottet etc, ramlat öfwer ända, har elden kommit lös, som brunnit många weckor efteråt. Wid denna rörelsen hafwa folket, så många som lyckligen undankommit fasan, uti rädhågan aldeles sprungit utom staden på landsbygden och där uppehållit sig många dagar, innan de wågat sig tilbakars. Och det beklagligaste, at menniskor war til en million omkommit som ännu dagligen släpas ut uhr sjön. De Kongl bo under tält uti en trägård ute wid Bellens, som förr sagt är, och alla som hafwa trägårdar bo på samma sätt, ibland, hwilka wår Consul är en, öfwer hwilken Guds hand besynnerligen warit, ty då han allenast war kommen 2ne steg utanför sit hus, föll taket neder efter honom. Deras tilstånd är altså altför beklageligt och så eländigt at Konungen öfwer medlidande md sina fattigare undersåtar i staden har låtit skjuta til döds sina lejon, Biörnar och tigrar, at det kiött som dagligen til dem skulle utgå måtte nu användas til de fattigas underhåld. Wid detta medymkanswärda tilfället hafwa många här på redden liggande Ängelsmän röfwat och plundrat, hwilka til en stor dehl äro gripne och uphängde. Men af wår nation har ingen icke en gång warit misstänkt för et sådant groft och gudlöst förhållande, utan hafwa wåra här liggande 7 caupherdie män sig berömligen distinguerat i det de för bräder ej tagit mehr efter än för denna olyckan.

Den 24 december

Som war Juhleafton lagade wi oss til Högtiden på Skiept wårt. War alt för mig ??? öfwerläsande Manskapet om aftonen 1 Back win öfwer sina wanliga Traktamenten. Natten härpå exsekerade en bedröfwelig Casus, i det en man som frisk gick til kojs, fants om morgonen död uti sin koj. Hans cadaver uppskars af Fäldtschjärarna, som inkom til Chefen med skriftlig berättelse därom, nemligen at han dött af stickfluss (astma), men som Besättningen intygade det han warit drucken och öfwerlastad och således uti fylleri omkommit kastades han i tysthet öfwer bord.

Obsr kl 12 på dagen började klockorna gå och woro sedan i rörelse icke endast hela dagen utan hela natten, då papena waggade Jesu bild.

Södermanland och Upland låg kvar i Lissabon ända till den 12 februari 1756. Nils var upptagen med yrkesplikter, han predikade och delade ut nattwarden, med många åhörare och deltagare från staden, oftast tyskar. Portugisiske Amiralen Don Joan var en ofta sedd gäst ombord, liksom konsuln Arfwidsson. Även officerare från engelska örlogsskepp gjorde visit, trots att de betraktades med viss misstänksamhet, man väntade ett krigsutbrott mellan England och Frankrike vilken dag som helst. Nils fick också tillfälle att med egna ögon se förödelsen i Lissabon.

Den 3 januari

Inlade til Chefen skrifteligen requisition på mehra communion win, sedan det nu från Carlscrona blifwit consumerat.

p.m. resonerade Chefen och Grefwen at ro ut i gröna eschaloupen til at dels bese staden stranden utföre dels ock den Kongl Portugiska flottan då jag äfwen blef upkallad til medfölje. Staden är aldeles ruinerad, at den i mannaminne näppeligen står at reparera. Kongl palatset, opera-huset, som skall warit ganska präcktigt, de äldsta Kyrkor, Kloster och största delen af privata husen så nerfallna at ganska litet af wäggarna ännu stodo uppe, och tror nästan intet hus wara, som icke tagit någon skada och woro nu stöttade. Utom detta syntes en wipper galge och et 4kantigt båhl, hwarpå woro upsatte 5 à 6 menniskio hufwuden.

Kongl Flottan som bestod högst af 8 à 9 skiepp war uti et slätt utseende. Sedan detta war besett reste wi om bord, utan at gå i land.

 

Den 18 januari

p.m fölgde jag med Chefen, Kiöhl Herrarne af båda skieppen och några andra af wåra officerare i land at se tilståndet inne uti staden, hwilket befants ömkeligt, at ingen som det med egna ögon sedt, kan sig föreställa. Korteligen at säga där syntes icke et hus oskadadt, utan alt i en stenhop, Kongl slottet och opera-huset aldeles fördärfwat. Jorden war på åtskilliga ställen rämnad, hwarutur wattnet wid jordbäfningen upstigit til några famnars högd, så at somliga hus sjunket några fot och stenbryggan där wi steg i land aldeles sjunken, på några alnar när. Kommo där in uti en kyrka wid pass mellan kl 4 och 5, hwaräst de höllo sin Gudstjenst med predikande. Här observerade hwilka ceremonier emot Spaniorerna, ungefärligen at de intet allenast knäföll för Maria utan äfwen wäl wid samma knäfall kjyste på golfwet. Prästen, klädd uti mässekläder predikade med stor ifwer, hafwandes uti wänster hand Christi Chrucifix, hwilket han swäfwade med upp och neder, kjyste detsamma ibland och föll på knä i predikstolen, då alt folcket, som annars låg på knä på golfwet bugade sig neder med ansicktet, jämrade sig eländigt, i synnerhet quinnokönet och öhrfilade upp sig sjelfwa, så at det klapprade och smällde öfwer hela kyrkan ganska högt. NB Den gamla Patriarch Kyrkan stådt för Christi födelse äfwen wäl med alla sina rikedomar i grunden nedkastad och upbränd. Uti denna Kyrkan skall ha warit Christi bild af 1 ½ alns längd af purt ägta guld och alla 12 apostlarnas bilder fäst uti något mindre form men alt af guld.

Et makalöst orgel-wärk, skall här ock warit, hwars pipor alla bestod af silfwer, men nu alt fördärfwat, ja, denna staden lärer intet på 100 åhr komma uti sit förra flor, och synes nästan som omöjligt at bygga upp staden på den platsen hon nu ligger en stenhop förwandlad.

Den 12 februari

Giordes Chorum i dagningen hwarpå anckaret började winnas, segel sattes på skieppet och wi i Herrans namn gingo til segels under en klar himmel. (—) Kl 4 p.m. tog lotzen af skied. ½ tima därefter complimenterade skieppet Upland Chefen med 8 stycke skott til lycklig utkomst uti rena sjön, då härifrån swarades med lika många d:o.

Den 13 februari

Wackert wäder men motwind.

Hemresan gick utan några särskilda äventyr. Det var dimmigt och svårnavigerat ända tills de fick Skagen i ögnasickte.

Den 9 mars

Mellan kl 6 och 7 fick H. Lieutenant Haverman som war gången upp på stortoppen Sckagen uti ögnasickte och fram emot kl 11 syntes oss Skagens kyrka. Wi styrde således wår cours under klar himmel och god segelbar wind in uti Cattegatt och gjorde skieppet hårdaste fart som det någon gång på hela resan förut gjort at uti hwar wakt seglade wi 10 ½ knop eller 10 ½ tyska mihl på 4 timar, som gjör 63 mihl om dygnet. Denna winden tiltog alt mehr och mehr frampå aftonen och förändrade sig til en farlig storm at wi måste drifwa hela natten för mesan, men passerade Gudi lof alla Cattegatts farligheter lyckeligen och wäl ity wi mellan kl 9 och 11 om natten fingo fyren på ön Anout i sickte och kl 2 efter midnatt fyren på Kullen så at wi i dagningen

Den 10 mars

Passerade Lysgrunden (Lusgrunden et öknamn) Helsingsöhr och Helsingborg kl 8 om morgonen. Fästningarna saluterades med 4 skott. Swarades från Helsingöhr med 4 d:o och från Helsingborg 2 d:o. Anckrade på i Sundet kl 9 a.m. Herr Cap Lieutenant Ström reste i land at efterfråga bref hos Commissarien Kryger. Denna natten war den swåraste wäl för oss alla, men i synnerhet för wåra styrmän, som hela natten ständigt måste stå wid lodet uti denna starka och penetrerande blåsten. Mellan kl 12 och 1 återkom förenämnde Cap. Lieutnant, hafwandes med sig lotz och anckar straxt började windas och wi gingo under segel Kongsdjupet förbi Köpenhamn, då jag på nära distance såg byen Karlstorp hwaräst jag wåt som en tuppe för 10 åhr sedan kom iland med 9 andra studenter från Skåne. Malmö syntes klart på sit ställe. Idag fingo wi första snön med en by.

Kl 5 om aftonen skildes lotzarna från oss och fingo mellan kl 7 och 8 fyren i sickte på Falsterbo.

Den 11 mars

Om morgonen syntes Ystad, Simrishamn och Bornholm så at wi nog kunde gjort oss hopp om at komma in til Carlscrona til aftonen om intet winden förliden natt hade ändrat sig til nordlig.

Här slutar dagboken. Det hade varit trevligt att höra hur de togs emot i Karlskrona. Såvitt går att utröna så träffade de aldrig på några pirater och det är väl tveksamt vilken nytta hela expeditionen egentligen hade gjort. Många båtsmän hade dött och många kom väl hem med skador efter skörbjuggen. Någonstans finns nog en ekonomisk redogörelse för de totala kostnaderna för expeditionen och man kan nog nicka instämmande när hattar och mössor några år senare diskuterar det förfärliga slöseriet med statens finanser.

 

Kyrkoherde i Fryele

Efter hemkomsten blev Nils huspredikant hos greve von Seth på Hörle Herrgård, utanför Värnamo. Nils tillträdde därefter (”genom enhällig kallelse”) som kyrkoherde i Fryele år 1767. Fryele ligger strax utanför Vrigstad, inte så långt från Värnamo. Han gifte sig 28/1 1761 med Ulrica Christina Höök, f. 4/9 1742, dotter till förre kyrkoherden. Ulrica Christinas mamma var född Falckengreen och var faster till Commendeuren på Upland, Christoffer Falckengreen.

Man lägger märke till att första barnet föddes 4 månader efter vigseln. Det skall också noteras att kyrklig vigsel hade blivit obligatorisk 1736, så här gjorde faktiskt Nils och Ulrica Christina sig skyldiga till lönskaläge. Aj, aj, Nils!
Barn:
– Maria Elisabeth, f. 3/6 1761. död 9/9 s.å.
– Jacobina, f. 16/5 1762, död 12/6 s. å.
– Margareta Elisabet, f. 15 1763. död 1766.
– Ulrica, f. 13/2 1765. död 25/11 1835, g. 25/2 1787 med handelsmanen Erik Johan Ljungberg i Karlskrona.
– Anders Jacob, f. 23/9 1766, död 22/1 1707.
– Daniel, f. 25/10 1768. död 4/6 1769.
– Nils. f. 17/3 1771. död 1772.
– Nils. f. 15/8 1773. kh. i Åseda.
– Fredrik, f. 28/11 1775. kh. i Fröderyd.
– Carl Christoffer, f. 24/12 1776, död 7/3 1777.
– Juliana, f. 3/2 1778, död 16/10 1840, gift 1809 med lantbrukaren Per Ekwurtzel i Sörsjö, Värnamo.
– Margareta Elisabet, f. 19/12 1779. gift med komm. Carl Fredrik Ekwurtzel i Gränna.
– David, f. 25/10 1781, död s.å.

Märk att av 13 barn dog 8 i mycket späd ålder. Arma kvinna! Och när Nils dog gifte hon om sig med efterträdaren och började om på nytt! Man kunde tycka att hon fått nog, men detta var änkepensionen för prästänkor på 1700-talet.

Tre historier från Fryele

Märkligt nog finns det bevarat tre historier eller kanske snarare skrönor om Nils från hans tid i Fryele. De nedtecknades för sjuttio år sedan, och de som berättade hade hört historierna av sina äldre släktingar. Det är nu 226 år sedan Nils dog, så man får väl acceptera att historierna blivit lätt förvanskade och övertolkade. Vi tackar Lennart Pettersson, ordförande i Fryele Hembygdsförening, för historierna.

1. När fan fick sin överman

Stocke som bodde i Mjöhult, Fryele socken, skulle fara till Fryele kyrka. Han tillsade sin dräng att smörja vagnen och uppmanade honom att sätta fast ´´löntapparna´´ säkert på vagnsaxlarna. (Löntapp var en nagel som höll fast hjulet vid axeln). Drängen gjorde som han blivit tillsagd. Komna nere i Mjöhults skog tappade de det ena hjulet. Stocke förebrådde drängen att han så illa fullgjort sitt uppdrag. Drängen påstod att han satt dit löntapparna. Då de kört ett stycke väg till, tappade de återigen ett hjul. Jaså, är det på det här viset, släng upp hjulet i häcken, sa prästen. Men då går det väl inte att köra, trodde drängen. Gör som jag säger, röt prästen, och drängen lade hjulet i häcken, och det gick bra att köra. Komna till kyrkans port frågade prästen om drängen ville se den som hållit upp vagnsaxeln under färden och det tyckte drängen kunde vara roligt. Prästen bredde ut sin prästkappa på vägen och så fick drängen stå på den och fick se den onde stå svettig och flåsande och hålla upp vagnsaxeln. Ja, känn på det du fan, men du kan ju låta bli min vagn hädanefter då jag är ute och far, sa prästen. (Berättare häradsdomare Karl Lignell, Lilla-Änga, Fryele, född 1876 död 1942. Han hade i sin tur hört kyrkovaktmästaren J Rydstedt, född 1830, Lilla Rör, Fryele, berätta historien).

2. Nils som poet

En man vid namn Olle hade blivit av med hjulen till sin vagn som man kastat i en brunn. Han gick till Stocke och klagade och denne lovade att han skulle ställa om att hjulen kommo tillrätta. Och på söndagen läste Stocke innan han började predika följande vers:  ”Du syndaträl, som vagnshjul stjäl, att ned i brunnen sänka. Bär Olles hjul uti hans skjul, skall Gud dig synden efterskänka. I annat fall, dig följa skall, förbannelse och fasa, och du helt visst, en gång till sist, blir kastad uppå satans brasa.” Morgonen därefter fanns Olles hjul ordentligt insatta i hans skjul. (Berättare kyrkovärden Leander Rydin, Hallagård, Fryele)

3. Nils får en knäpp på näsan

Stocke hade en gång varit i Karlshamn och åkte efter två hästar som han piskat och drivit hårt hela den långa vägen. När han kommit till Brunnsgårds liar skenade hästarna och Stocke hade all möda att hålla dem på vägen. Kommen hem till Fryele prästgård befallde han att hästarna skulle släppas över natten på gatbacken där det inte växte grön rot. De skall dö, sa han. Om morgonen då prästen vaknade och såg ut genom fönstret fick han se att hästarna hade hoppat över stängslet och gingo i godan ro och åto korn i ”gubben”. Gubben var en åker som kallades så på grund av figuren på åkern. (Berättare Aug. Johansson, Bygget, Fryele, född 1888. Han hade i sin tur hört föräldrarna berätta så.)

 Hurdan var egentligen Nils?

”En foglig, god och älskvärd man” är ett utlåtande om Nils (Herdaminnen). Jag kan dock inte spåra upphovsmannen. Han verkar kanske inte så foglig i historierna från Fryele, snarare härjar han och domderar. Han är också ytterst bestämd när det gäller den rätta kristna läran och av ekumenik märks inte ett spår. Empatin saknas när båtsmännen får känna på daggen. Som praktiskt taget alla män på den tiden brydde han sig inte om hur många graviditeter hans hustru måste genomlida, det var som det skulle och Guds vilja. Så han var kanske inte så god och älskvärd, enligt vårt sätt att se. Däremot ger han ett intryck av att vara nyfiken och pigg på allt nytt han ser på sin resa. I Cadiz går han på sightseeing i kyrkorna tills hans följeslagare gör revolt, vilket tyder på ett äkta intresse för yrket, något som inte var självklart på 1700-talet. Däremot verkar han vara mest intresserad av religionens yttre tecken, han beskriver kyrkor, processioner och ritualer, men diskuterar aldrig lärosatser, ber eller beskriver ett privat förhållande till Gud. Han ifrågasätter inte heller Guds mening med den stora jordbävningen. Han beskriver med intresse och kunskap de djur och växter han möter och redogör för tekniska nyheter, som vattenhjulet. Dessutom talar han och skriver svenska, latin, franska och tyska. Han var nog en trevlig sällskapsmänniska, officerarna på skeppet verkar söka hans sällskap när de går i land. Han fullgör sitt uppdrag med nit och iver och det kanske är det viktigaste draget i hans karaktär, inte hur älskvärd han var som människa.

Övriga aktörer

Många av de människor Nils träffade på sin resa har spelat en större eller mindre roll i Sveriges historia. Frestelsen är stor, men jag ska inte göra den här berättelsen ännu längre genom att berätta om dem. Men googla gärna Chefen Johan von Rajalin, Commendanten Christoffer Falckengreen, Lieutenant (sedermera översten Anders Fredrik) Eneskjöld, konsuln Bellman. Det vore roligt att kunna identifiera unge Herr Hildebrand och den Hornblower-liknande Lieutenant Haverman som verkar ha skickats ut på besvärliga uppdrag. Så hör av er om ni vet något!

Historien berättad av Nils Stocke (kursiv text) samt Eva Kornby, Haddarp, Näshult 2012.

 

Källor

(Källhänvisningarna nedan är inte fullständiga och det finns inga sidhänvisningar. Detta är inget vetenskapligt verk, utan bara en historia om en Näshultspojkes ovanliga liv.)

Nils Stockes dagbok, som i original förvaras på Växjö stadsbibliotek. Jag tackar särskilt Lillo-Ann Ericsson, Växjö Stadsbibliotek, för allt vänligt bistånd.

Herdaminnen för Växjö stift

Kyrkoböcker, från Näshult och Fryele

Berg, Marcus: En svensk slav i Marocko, bearbetad av Eskil Borg, Arboga 1965

Wikipedia, om den stora jordbävningen

Artiklar på nätet om piratverksamheten i Marocko och Barbareskstaterna bl a den här http://en.wikipedia.org/wiki/Barbary_pirates

Fryksén Gustaf: I skuggan av global rivalitet och maritim handel, svenska sjömän i marockansk fångenskap 1754-1763. Lunds Universitet, Historiska Institutionen, 2011

Pirates of the Mediterranean: An empirical investigation of bargaining with transactions costs, by Attila Ambrus, Erich Chaney and Igor Salitskiy.

Kyrkoherdar i Fryele, http://www.retrace.se/Fryele/fryele.html

Historierna om Nils Stocke i Fryele genom vänligt tillmötesgående av Lennart Petterson, ordförande i Fryele Hembygdsförening.

Olof Pipares familj presenteras i korthet på nätet under http://diginpast.se/bmregister/ vilket är ett register över båtsmännen i Blekinge och Södra Möre. De övriga döda båtsmännen kan sannolikt också återfinnas här.

Samt många sjöfartsuttryck, som jag har hittat på nätet, i första hand. Och antagligen missförstått