Om man lite förstrött sitter och bläddrar bland husförhören i Näshult åren 1804 -1809 så hittar man till sin förvåning följande kompletta lista på invånarna i Hällaverke:
Fröken Margareta Juliana Ehrenström
Demoiselle Johanna Carolina Lagergren
Fröken Ebba Louisa Falkenberg
Jungfru Ulrica Sjöstedt
samt pigan Christina Wallentinsdotter
och några år senare
Ebba Maria Wallerström
En massa frågor dök upp. Inte vem som helst kallades fröken eller demoiselle i kyrkoböckerna. Det här var fina fröknar, ovana vid jordbruksarbete. Var fanns folket som plöjde och sådde och såg till att det fanns mat på bordet? Hur hamnade fröknarna Lagergren, Falkenberg, Sjöstedt och Wallerström i Näshult, på en liten gård långt ute i skogen? De hade såvitt känt ingen familj här. Margareta Juliana Ehrenström var dotter till storgubben i byn som ägde Näshult och Kullebo och en hel radda andra gårdar när han dog 26 år tidigare. Vad gjorde hon i ett litet hus ute i skogen? Detta måste utredas. Få se om damernas levnadshistorier kan berättas!
Fröken Margareta Juliana Ehrenström. Pappa Anders Ehrenström dog 1 april 1778 på Näshults säteri och efterlämnade en stor familj, varav sex döttrar bodde hemma vid dödsfallet (se artikel). Margareta Juliana var född 1760, så hon var 18 år när fadern dog. 1785 bodde hon fortfarande på Näshults säteri, tillsammans med mamma Cajsa och systrarna. På 1780-talet blev brodern Gustaf Adolf antecknad som ägare till Näshults herregård, den ende andre brodern Anders Fredrik var bosatt i Philadelphia, var sjökapten och kom aldrig hem (se artikel).
Margareta Juliana dog 1834, den 5 juli. Hon var då fortfarande bosatt i Hällaverke. Prästen har antecknat att hon dog av ålderdom. Men han har också tillagt följande kommentar
”Alltid wistats i Näshults Socken och warit oförmögen att gå”.
1804 var Johanna Carolina 16 år, Ebba Louisa var 15 år, Ulrica var 23 år och Christina var 19 år gammal. Enligt vårt sätt att se var flickorna fortfarande barn och de hade ansvaret för en handikappad kvinna, långt ute i skogen och utan skydd och hjälp av familj och släkt.
1809 bodde Johanna Carolina fortfarande hos henne efter en kortare utflykt till Korsberga. De andra hade flyttat ut vid det laget. 1815 flyttade Johanna Carolina till Nydala socken, kom tillbaka och 1818 flyttade hon till Halland, obekant vart, och sedan blir det åtta år vi inte vet något om, tills hon gifter sig. Men nu blir det fullt i stugan. Margareta Juliana hade oftast en piga till hjälp och 1809 hade dessutom hälftenbrukaren Daniel Johansson flyttat in med sin stora familj (hustru och 8 barn) samt änkan Blomberg och hennes tre söner.
1817-1827 bodde stiftsfröken Vendla Charlotta Ehrenström en period hos sin syster.
Brukaren Daniel Johanssons barn hade börjat flytta hemifrån, dottern Anna Stina var piga åt Margareta Juliana. Och i granntorpet bodde familjen Skaramuski med sitt fantasieggande namn!
1827 bodde Margareta Juliana och pigan Anna Stina kvar i Hällaverke. Då var gården såld till Nils P Nilsson, i Serarp Norregård. Och Margareta Juliana gick bort 1834, efter ett liv som kanske kunde ha varit bättre.
Demoiselle Johanna Carolina Lagergren. Hon var född 6/7 1798 och dog 1835 vid 36 års ålder. Så här blev hennes sorgliga liv.
Hennes far var komminister i Lemnhult och hette Anders Magnus Lagergren, son till Jonas Lagergren som var kyrkoherde i Karlstorp. Modern hette Constantia Kempff, dotter till kyrkoherden i Alseda, teologie doktor, kontraktsprost och hovpredikant Carl Johan Kempff.
Båda Johanna Carolinas föräldrar dog 1804, när hon var 6 år gammal. Fadern, 58 år, av håll och styng, modern, 41 år, av gikt. Margareta Juliana fick ta hand om den lilla flickan.
Johanna Carolina gifte sig 12/9 1826 med prästen Johannes Bolin och fick följande barn:
- dottern Johanna Bolin. Johanna föddes 25/6 1827 i Bredaryd. Hon växte upp och gifte sig med lantmätaren Claes Edvard Westerdahl, i Växjö.
- ”Lilla mamsell” Helena föddes 10/10 1828 och dog i februari året därpå i Bredaryd. Hon dog av bröstinflammation.
- dottern Maria föddes 1831 och dog 5 månader gammal av tvinsot, i Bredaryd
- sonen Frans Johan föddes och dog den 28 januari 1832, av hjärtsprång, i Älmeboda
- dottern Carolina föddes den 20 juni och dog den 25 juni 1833, i Älmeboda
- sonen Johan föddes i april 1835 och dog 18 januari 1836 i Älmeboda
Nu hade mamma Johanna Carolina fått nog. Hon dog 3 juli 1835, av ”moderskapspassion”.
Johannes Bolin var vice pastor i Älmeboda när hustrun dog. Han gifte om sig med Charlotta Sophia Wiberg född 1795 i Växjö. De hade inga gemensamma barn. Johannes Bolin blev 1840 utsedd till komminister i Sjösås och stannade där tills han dog 1852.
Fröken Ebba Louisa Falkenberg föddes 20/12 1789 i Näsby socken, Hulteby, som yngsta barn till baron Johan Patrik Falkenberg af Trystrup och hans hustru Hedvig Ulrica Silfversparre, död i Mjöshult 1848. Johan Patrik hade en elegant CV: nämligen ”e o. Kanslist i Just.-revisions-expedit.; Hofjunkare; Adopt. Friherre 1772”. Han dog 1798 på Hulteby. Då var Ebba Louisa 9 år.
Ebba Louisas mamma Hedvig Ulrica Silfversparre var dotter till överste Erik Gustaf Silfversparre. Hennes farfar var Nils Silfversparre (född i Näshult 1638, död 1698), som f.ö. var bror till Knut Silfversparre på Kullebo och Nässja. Detta är den närmaste anknytningen till Näshult som jag funnit för Ebba Louisa. Det fanns visserligen en Beata Eleonora Falkenberg, gift med Anders Stålhammar i Lemnhult, men det var en avlägsen släkting.
Ebba Louisa gifte sig 1835 med kaptenen i armén Jonas P Björkman född 29/8 1779, död 25/6 1849. Paret fick inga egna barn men de hade en fosterson Emil Björkman, född 1829. Honom har vi på bild. Paret bosatte sig på Flatehult i Kråksmåla socken. Där bodde också mamma änkefriherrinnan/änkehofjunkerskan (jag svär att det står så!!) Hedvig Ulrica, f 2/9 1748, men hon var skriven på Fagranäs. Och på Fagranäs bodde Christina Kjellman, född 18/11 1783 i Kråksmåla; död 1847. Hon var dotter till kronolänsmannen Daniel Kjellman. Kjellmans dyker upp överallt!
Prästen har antecknat att Hedvig Ulrica ”saknar förmögenhet och får understöd av ….stiftelsen”.
Framåt 1860-talet grundade Emil Björkman ett glasbruk, Skoga glasbruk. Ebba Louisa bodde kvar på Flatehult sedan hon blivit änka och genomlevde hela historien med glasbruket och nödåren. Hon dog 1881.
Kråksmåla hembygdsförening (nätet) har följande att berätta om Skoga glasbruk:
Det grundades 1863 av ägaren till Flatehults Gård, på vars mark det också byggdes. Det var inte kristall eller konstglas som tillverkades utan det var buteljer i olika storlekar, kvartsbuteljer och halvstopsbuteljer, i olika färger och fönsterglas som producerades. Förutom hyttmästaren var det 7 anställda som skötte denna produktionen. Alla anställda bodde med sina familjer i en arbetarkasern på brukets område. Lönen var inte så stor och många gånger fick arbetarna betalt i natura, det var varor som kom från gårdens egen handelsbod. På den tiden lika väl som i vår tid så var dålig ekonomi ett ständigt orosmoment. På detta kom så ett par nödår. Sommaren 1867 frös och regnade den mesta växtligheten bort. Värst illa var det i Norrland. Vid midsommartid detta år fanns inte ett enda löv på träden i Västerbottens kustland. Isarna låg kvar på sjöarna och frosten nöp till var sommarnatt. Året därpå,1868, blev det tvärtom. Från april till långt in i september föll knappt en regndroppe över landet. Hettan dallrade i luften dag efter dag och all gröda brändes bort. Redan i början av juni stod skogarna brunbrända och vissna och ”foglarna föllo döda af träden”. Hela landet drabbades av katastrofen. Men värst utsatt var också nu Norrland, tätt följt av Dalarna, Värmland, Småland och Öland. Som inte detta hade varit nog så brann glasbruket. Det byggdes dock upp igen och man fortsatte driften ytterligare några år innan det åter var dags för en svår brand som förstörde bruket. Denna gången hade inte ägaren råda att bygga upp bruket igen och detta innebar slutet för kommunens första glasbruk. Buteljerna som tillverkades vid glasbruket och såldes betingade då inte ett så högt pris. Men numera har glas från Skoga Glasbruk ett högt samlarvärde, då buteljerna är mycket svåra att få tag på.
Jungfrun Ulrica Fredrika Sjöstedt föddes i Åbo, Finland, den 3/8 1781. Hennes föräldrar var Johan Sjöstedt, född 1737 i Vesilax, död 1810 i Karuna, och Elsa Margareta von Pfaler, född 1744, död 1823 i Karuna. Ulrica hade 6 syskon, alla i Åbo. Ulrica gifte sig 27 maj 1810 i Karuna med Axel Fredrik Spoof, f ödd 1777, död 1827. De fick tre söner.
Är detta verkligen ”vår” Ulrica? Man tycker att det borde varit långt mellan Åbo och Näshult 1804. Det enda spår vi har är anteckningen i husförhören för Hällaverke: Jungfru Ulrica Sjöstedt 1781 och hur man än letar på nätet är Ulrica Frederika, f 1781, den enda Ulrica Sjöstedt, f 1781, som dyker upp.
Hur kan man ens konstruera en koppling mellan Ulrica Frederika och Margareta Juliana?
Det finns kopplingar till Finland bland Ehrenströmarna men än så länge har det inte dykt upp kopplingar mellan de finska familjerna Sjöstedt och Ehrenström. I Finland bodde och verkade stamfadern Nils Ströman Ehrenströms många barn och barnbarn; bland andra Nils Albrekt, Nils Fredrik, Johan Albrekt (som hade ett besvärligt politiskt liv, blev benådad på schavotten och slutade som finskt statsråd! Johan Albrekt designade Helsingfors stadsplan; i samarbete med arkitekten Carl Ludvig Engel skapades de mäktiga byggnaderna i centrum; domkyrkan, universitetet, Statsrådsborgen och Helsingfors stadshus. Wikipedia rekommenderas!).
Sjöstedt var ett ganska ovanligt namn i Sverige omkring 1800, men det finns en prästsläkt med kopplingar till familjen Ehrenström. Juliana Ehrenström, faster till Margareta Juliana, gifte sig med prosten Nils Meurling i Hult och Edshult. De fick en dotter Sara Maria, född 1737, som gifte sig med Nils Severin Sjöstedt från Höreda, en son till Nils Sjöstedt, komminister och kyrkoherde i Höreda. Nils Severin hade ingen fast tjänst, han var ambulerande präst, en ”konsistorii skjutshäst”, som det uttrycks. Han dog redan 1779, så han kan inte vara far till Ulrica. Sara Marias halvbror Berthold Sjöstedt gifte sig med en syster till ”vår” Anders Ehrenström, Lovisa f 1709 i Fliseryd. Äktenskapet var barnlöst.
Många Sjöstedtsbarn, men ingen Ulrica.
Det finns en anteckning i Näshults husförhörsbok att ”vår” Ulrica flyttade till Kalvsvik 1806. Jag har gått igenom husförhören för Kalvsvik för åren 1804 -1812 utan att hitta någon Ulrica född 1781. Däremot fanns det en Kjellman på Kläcklinge säteri…
Så vem var Ulrica?? Är det någon som vet? Jag letar i vart fall vidare.
Ebba Maria Wallerström, född 24 januari 1792, bodde i Hällaverke från 1822 till 1824. En flicka utan koppling till Margareta Juliana, precis som de andra. Ebba var född i Näsby och kopplingen till Hällaverke är inte lätt att se. Men Ebbas far var trädgårdsmästare åt Anders Ehrenströms första hustrus far, Birger Kjellman, direktör för Kleva kopparverk! Ja, inte vet jag!!
Pigan Christina Wallentinsdotter, född i Näshult 2 augusti 1785, dotter till vår gamle bekanting Wallentin Öfverström och hans första hustru Elisabeth Jonsdotter från Ödmundetorps rusthåll. Hon och hennes tvilling Andreas var de sista barnen att flytta hemifrån, Andreas till Nye och Christina till Hällaverke. Hon gifte sig 1810 med dragonen för no 14 Serarp vid Östra Härads Squadron Johannes Sir. De bosatte sig på Rössjöholm Västergård och fick två flickor Anna Lisa, f 1811 och Gustava, f 1814. 1816 antecknar prästen: ”Roten säger honom henflyttadt vid Wåhrfrutiden 1816. Attest är mig veterligen honom icke lemnad.” Rössjöholms Västergård köptes ungefär då av Eric Jonsson i Haddarp Västergård (min fmmmf, för övrigt) och familjen Sir flyttade ut. Fram till 1825 bodde familjen Sir på Dragontorpet under Smedstorp. Familjen hade då utökats med Gustav, f 1817, Maria, f 1820 och Johan Fredrik , f 1823. De flyttade till Alseda 1835, men Johan Fredrik återvände och blev dräng på Gästgiveriet i Näshult. 1856 arrenderade Johan Fredrik Johansson Sir Gästgiveriet. Han var då gift med Ottiliana Blomberg, dotter till bysmeden i Näshult. 1862 hade Johan Fredrik blivit ägare till en del av Äng och blivit bonde.
Johannes Sir dog 31/3 1856. Familjen, som inkluderade Johannes, hustrun Christina, dottern Gustava samt dennas oäkta dotter Stina Maria Samuelsdotter, var då bosatta i ”en backstuga” i Äng, Näshult. Prästen har antecknat ”utfattig” för både Johannes och Christina. Stina Maria gifte sig 1864 och flyttade till Stenberga med sin son Karl Johan. 1871-1875 bodde Christina och Gustava inhyses i backstugan Rosenholm under Äng. Prästen har inte kunnat låta bli att anteckna att Gustava ”fött ett oäkta barn”. Det var 57 år tidigare. Man tycker att brottet borde vara preskriberat!
Den 8 oktober 1876 avled Christina i backstugan i Äng.
Slutord
Den envisa frågan förblir: ”Hur kan det komma sig att flickorna inkvarterades hos Margareta Juliana?” Hon var gravt handikappad, huset låg ensligt ute i skogen, ensampigan Christina hade nog och övernog av arbete. Vad gjorde de hela dagarna? Kunde de läsa? Handarbeta? Gräla med varandra? Fanns det verkligen ingen annan som kunde ta sig an dem?
Och vad levde de av? Gården måste ju ha brukats av någon. Den ägdes 1789 av Margareta Julianas mamma Cajsa och sedan såldes den till Nils P Nilsson på Serarp Norregård, men inte förrän 1827. Margareta Juliana var stiftsjungfru så hon hade en liten men säker inkomst. Systern Beata Charlotta hade dessutom testamenterat räntan av en sin fordran till Margareta Juliana (”till min kära syster Julie”) men det var inga stora pengar. I bouppteckningen 1821 efter Beata Charlotta nämns också systrarnas ”sjöfarande” bror, sjökaptenen Anders Fredrik, som utvandrat till Philadelphia i USA (se artikel). Han hade dött 1815 och hans egendom i Amerika skulle tillfalla systrarna.
Hällaverke och Näsgärde arrenderades under några år kring 1817 av vice pastorn Lunér. Lunér var inte populär på högre ort. Tegnér gjorde vad han kunde för att bli av med honom, vilket också lyckades. Han kallade Lunér för ”den liderligaste och odugligaste i stiftet”. Det är väl tänkbart att han även på andra områden än kyrkolivet var besvärlig att ha att göra med.
Familjen Kjellman, som dyker upp lite här och där, har sitt ursprung i Lars Birgersson Kjellman, kronobefallningsman, kronofogde, kanske åklagare också, död 1712. Han dök upp första gången när han lånade ut 500 Rd silvermynt till den fattige Knut Silfversparre på Kullebo (artikel). Men Lars visste vad han gjorde. Han hade en omfattande lånerörelse och hade vid sin död förvärvat en mängd fastigheter. En efterföljande gren adlades Löwenadler och familjen syns rätt ofta när man sysslar med 1700-talet. Men att Kjellmans skulle ha något att göra med flickorna på Hällaverke verkar osannolikt…
Och vem var Ulrica?
//Eva Kornby, Haddarp, Näshult december 2018
Källor:
Nätet och kyrkoböcker. Jag gör inte anspråk på att skriva en vetenskaplig artikel, så jag listar inte alla de källor som jag utnyttjat. Om jag gör det blir artikeln dubbelt så lång!
Men upplysningsvis:
Hällaverke är en gård i Näshults socken.
Stiftsjungfru var en adlig fröken, som var inskriven i så kallat jungfrustift. I Sverige finnes Vadstena adliga jungfrustift, ursprungligen planerad som en klosterliknande utbildnings- och försörjningsanstalt för adliga fröknar, förlagd till Vadstena slott, som under Fredrik I:s regeringstid uppläts 1738 för detta ändamål. Brist på medel omöjliggjorde denna plans realiserande. I stället utdelas av stiftelsens fonder (som förvaltas av Riddarhusdirektionen) smärre årliga pensioner åt adliga ogifta damer, som inskrivits
i stiftelsens matrikel.
Salpetersjuderi. Svartkrut utgörs till 75 % av salpeter, 13 % kol och 12 % svavel. Salpeter tillverkas av kreatursurin, bl a. Tillverkningen var ”kronoregale” ” och ställt under statligt monopol och uppsikt. I Näshult fanns ett salpetersjuderi på Ödmundetorp. För mer info se gärna http://www.solbergahembygd.se/hembygden/industrier/salpetersjuderi/
På vår sajt www.nashultshembygd.se finns flera artiklar om Anders Ehrenström.