Hur såg nu Serarp ut, den lilla byn, som fick både postkontor och marknad. Ja skillnaden mellan då och nu är inte så stor. Husen eller fastigheterna utmed de fyra korsvägarna finnas ännu idag fast med andra innevånare än i min barndom.
Vägskälet i Serarp 1908. Närmast till höger, med gaveln mot kameran, ligger skjutsstation.
I anslutning till marknaden hölls kaffeservering i Lindeslund.
Anna och Salomon Pettersson drev lanthandel vid korsvägen i slutet av 1800-talet.
Fastigheten Lindshult beboddes då av handlanden Salomon Pettersson som innehade speceriaffär. Speceriaffär hade även handlanden Johansson i fastigheten Lindeslund, som nu ägs av Maj-Lis Johansson. Den gamla gästgivaregården, Centralen, ägdes av skräddare Jonsson, som drev skrädderi och även kafé. I fastigheten Blomhult, mitt för marknadsplatsen bodde organisten i församlingen, JA Blomberg, som också hade järnhandel. Kopparslagare CG Hedberg i fastigheten Hedslund hade stort kopparslageri och hans arbeten voro både kända och välkända vida omkring. Fastigheten ägs nu av Sonja Hedberg-Johansson, konstsmed i koppar och tenn.
Bussen har stannat i Serarp för vidarebefordran till Vetlanda. Omkring 1930.
I Lindås bodde husaren vid Smålands pansarregemente Fjärdingsmannen i Näshult Melker Dyring, skomakare till yrket. Fridhem, intill Lindeslund, beboddes av en fru Lövgren och hennes syster fröken Gadd. Nu ägs Fridhem av ingeniör Sven-Erik Hedström. I fastigheten därintill, Vilan bodde Kristina Viborg, änka efter urmakare Viborg. Hennes dagliga arbete bestod i att ”stifta” rullar till de spelbord, som tillverkades 1i Nässja i Lemnhult. I huset därintill bodde Tilda Kjellberg, glansstrykerska. På vägen mot Kalmar låg postkontoret i fastigheten Lyckås och med Anna Öhrwall som föreståndare, och i Fredriksborg, huset mitt emot posten drev Skomakare Berglund skomakeri, en rörelse som hans söner senare kom att fortsätta. Härintill fanns även smidesverkstad, innehavare smeden Axel Lindgren, känd för stor yrkesskicklighet i allt vad till smedyrket hörde. I Petersborg, den lilla röda stugan intill posten bodde änkan Sofia Nilsson, f 1859, och hennes styvson Johan Arvid Karlsson. Stugan äges nu av Torsten Karlssons barn. Elias Pettersson, son til Salomon Pettersson bedrev bleckslageri i sin verkstad intill Lindshult. I fastigheten Emmaboda bodde fabrikör Albert Danielsson. Han tillverkade i sin fabrik pianoharpor och olika sorters musikinstrument.
Plåtslagare Elias Pettersson. Serarp 1925.
Pianoharpa i divanbordsstil höjd 76, längd 110, bredd 74 cm, Pianoharpa i äkta mahogny kr 110, i äkta valnöt kr 110.
Pianoharpa i matbordsstil, höjd 76, längd 132, bredd 74 cm, valnöt eller ek.
Mekaniska skivor att skjuta in i bordet pris 130:—.
Pianoharpa i skrivbordsstil, träslag antingen valnöt eller ek pris 75:—.
Pianoharpa i divanbordsstil, höjd 76, längd 97, bredd 56 cm. Träslag, valnöt eller mahogny. Pris 80:—.
Ovanstående hämtat ur Illustrerad Priskurant över Pianoharpor från Albert Danielssons Pianoharpfabrik, Serarp, Näshult. Katalogen tryckt 1903. Fabrikör Danielsson hade två barn, en dotter Greta och sonen Harald. I sitt andra äktenskap med Kristina Viborg hade han sonen Torsten Danielsson av vilken jag erhållit priskuranten. Sonen Harald avled 1965.
Serarp från sydväst