Marknaden i Näshult

Den 23 mars 1863 hölls ordinarie kommunalstämma med Näshults församling i sockenstugan.

Länge hade det varit på tal att flytta Ebba marknad till en mera centralt belägen plats. Fastigheten Ebbas på Rösjöholms ägor hade hamnat lite vid sidan av händelsernas centrum, och man ansåg det nu naturligt att flytta verksamheten till Näshult.

Jag har i min ägo en avskrift av det åldriga protokoll, som i sin förlängning kom att bli direkt avgörande för en ändring av platsen för marknaden.

Under paragraf 5 läser vi följande:

$5.

Då Näshults församling producerar betydligt mera spannmål än som åtgår för egna behov, men avsättningen är lång och besvärlig, så beslöts att ingå till Konungens Befallningshavande med ansökan om erhållandet av torgdagar på Näshults Säteris ägor vid Serarps gästgivaregård, att hållas varje helgfri onsdag och uppdrogs åt herr J. F. Öhrvall på Näshult att så skyndsamt som möjligt å församlingens vägnar gå i författning med denna ansökan.

Näshult den 23 mars 1863,
J.F. Öhrvall
ordf. i kom. stämman

Å församlingens vägnar: PU Sandvall, CE Rosén
Nils Johan Pettersson, Johan Gustafsson.
Uppläst och justerat samma dag:
JF Bohman, JF Öhrvall.

Från predikstolen i Näshults kyrka uppläst med behörig besvärshänvisning den 29 mars 1863 betygar.

JG Pontén

Redan den 30 april skickades följande ansökan till ”Konungens Befallningshavande i Jönköpings läng”.
Hoppet om en marknad i Näshult hade tänts.

Vid en den 23 nästlidne mars hållen kommunalstämma hava Näshults församlingsinnevånare uppdragit åt mig att ödmjukligen hos Konungens Befallningshavare söka utverka +tillstånd att torgdagar måtte få hållas vid mitt egande hemman Näshults säteri närheten av Serarps Gästgivaregård. Behovet av någon överenskommen och genom Konungens Befallningshavandes bifall anvisad samlingsplats där ortens produkter kunna avsättas, är verkligen ganska stort, ty avståndet till Hvetlanda som är närmaste försändningsorten inom Jönköpings län är 2 5/8 mil och någon av den mest backiga av alla vägar i denna av höjder och backar uppfyllda ort.

Vid Åsheda i Kronobergs län på omkring 1 1/2 mils avstånd är väl torgdagar anordnade, men av spannmål, som där försäljas forslas allra största delen förbi Näshult, enär nästan alla säljarna äro ifrån Skirö, Nye, Virserum, Stenberga och Näshults socknar. Vid Näshult sammanträffar fyra allmänna vägar och det synes därför otvivelaktigt att denna plats är den lämpligaste samlingsorten för avsättning av sådana varor, som torgföras. Den omtanken för de enskilda orternas i Länet utveckling i materielt hänseende, som man så allmännt känner att Herr Statsrådet vid varje tillfälle visar har givit innevånarna inom Näshults kommun den förhoppningen att deras ifrågavarande önskan om Konungens Befallningshavandes bifall till en för dem ganska viktig begäran icke vägras: och jag får därför i överensstämmelse med kommunalstämmans beslut ödmjukast anhålla därom att torgdagar få hållas varje helgfri onsdag, å plats, som kommunalstämman åstundat samt att Kungl Befallningshavande behagade sitt medgivande meddela genom allmän kungörelse till en vidsträktare kännedom. För ordningens upprätthållande vid torgdagarna torde Näshults församling få utse ordningsman som kan hava därå tillsyn, då kronobetjäningen i orten ej är tillstädes.

Näshult den 30 april 1863.
JF Öhrvall.

Den drivande kraften i denna frågan var alltså dåvarande ägaren till Näshults säteri JF Öhrvall. Som ansökan om att få marknaden förflyttad till Serarp bifölls, så beslöts att torgdagar skulle hållas tvenne onsdagar i varje månad för avsättning av kreaturs och lantmannaprodukter. 24 fasta marknadsbodar jämte en arrest byggdes å plats intill vägen till Vetlanda, och intill liggande ängen bakom bodarna blev platsen för kreatursmarknaden.

Som industrien inom socknen var minimal på den tiden, så var det jorden och boskapsskötseln, som gav befolkningen uppehälle och sysselsättning.

Marknaderna spelade därför en mycket viktig roll i bondens ekonomi och utgjorde för ortsbefolkningen också högtidsdagar av stora mått.

Marknadsaftonen var med all säkerhet en arbetsdag av stora mått för dem som ordnade med bodarna, att sätta upp fristående marknadsstånd och att ordna med platser på marken för dem som skulle saluföra jordbruksprodukter, för plåt och kopparslagare, för korgmakare, sadelmakare m. fl. På landsvägen från de fyra hållen kommo handelsmännen körande med sina vagnar, dragna av hästar och lastade med de varor som skulle säljas. De kommo från Växjö, Eksjö, Vetlanda, Virserum, Åseda m. fl. orter. På härvarande gästgivaregård var det fullrusch, på härintill liggande bondgårdar inkvarterades såväl affärsmännen som deras körsvenner och deras hästar och på Näshults säteri fanns och gavs utrymme.

Så kom den stora dagen, marknadsdagen. Affärsmännen installerade sig i sina förut beställda bodar, diskar och stånd. Här fanns att köpa tyger, mössor, hattar, skor, klockor och inte att förglömma, polkagrisar och andra hemkokta marknadskarameller. Sadelmakaren uppvisade seldon och allt vad därtill hörer. Kopparslagare med sina kärl, korgmakare med korgar och dessutom jordbruksprodukter av olika slag.

Från alla fyra väderstrecken kommo marknadsdagsmorgonen långa karavaner av oxar, stutar, kor, kalvar, hästar och fölungar som skulle säljas. Marknadsängen var full med djur bundna vid träden. Kreaturshandlare från hela Småland var på plats. Oxar stodo på den tiden högt i kurs. Kreatursaffärer gjordes. Oxar och stutar mättes i omfång i så och så många kvarter, hästarnas tänder och ben undersöktes, årsringarna på kornas horn räknades och juvren undersöktes noga. Ja, det var liv och rörelse av såväl djur som människor. Där köpslogs och stora pengar, efter dåtida mått var i rörelse. Kaffestånd fanns också och där kunde man få köpa en kopp kaffe och en vetebulle, men man kunde också få släcka sin törst med ett glas vatten i vilket en tesked rött pulver lades i, det porlade friskt och smakade sött och gott. Jag undrar om det inte kallades ”Tomtebrus”.

Men det var ej blott på marknadsplatsen det var liv och rörelse utan även i de intill liggande husen, ty där hade fejats och bakats för att på marknadsdagen kunna mottaga vänner och bekanta från olika håll i socknen.

Marknaderna voro efterlängtade av alla och inte bara förstärkte bondens ekonomi utan gav också ett angenämt avbrott i det dagliga arbetet.

Nämndeman Johan Danielsson, som 1872 blev ägare till Näshults säteri efter JF Öhrvall och på vilkens ägor marknaden nu var förlagd, fick som tack för sitt arbete med marknaden och vänliga bemötande mot affärsmännen en vacker skål av silver på en födelsedag. Nämndeman Danielsson dog 1892.

Ja, så var förhållandet beträffande marknaden i min ungdom. Men tiderna förändras, en ny tid bryter in. Vägarna förbättras, bilismen kommer till. Marknaderna blevo därför mindre och mindre besökta av såväl köpmän som folk. Landsortsbefolkningen söker sig till närmaste stad för att köpa sina varor och likaså för att sälja dem.

År 1940 hölls den sista marknaden i september och den samlade inte som förr sockenbor utan även från angränsande socknar nu blott ett fåtal. Det var sex stånd men inga djur, 1940 års marknad avslutade därmed en epok i Näshults marknadshistoria.

Föregående Nästa