De s.k. läsemötena eller husförhören utgjorde alltid ett angenämnt avbrott i den strävsamma vardagen på landsbygden. Enligt tradition så ambulerade dessa från gård till gård inom varje rote. Husförhören hölls som regel vid tiden kring slåttern då allt ute i naturen stod i sin fägring.
I min ungdom fanns det mycket folk på landsbygden, på gårdarna, på torpen i backstugorna, och man gick ”man ur huse” för att få vara med på husförhöret. Kanske för att få njuta av riklig förplägnad och trivsam sam varo.
Husförhör i Höhult omkring 1950
Det var naturligtvis förenat med mycket arbete och omtanke att ordna ett läsemöte i hemmet. Men var det många hemman inom roten så dröjde det några år mellan varje läsemöte. Det fejades och städades både inom och utomhus. Matfrågan var viktig, ty man ville inte vara sämre än andra och därför bakades, slaktades och socknens allt i allo ”kokefrua” tingades. Och det var hon som den stora dagen, läsemötesdagen, fick stå för att matbordet var välfyllt med allt vad huset förmådde.
Det var prästen i församlingen, i min ungdom, kyrkoherde GM Elg som var den ledande. När alla voro församlade och fått sittplatser i stora salen, i soffor, på stolar och på säten placerade på bockar, så sjöngs en psalm och därefter vidtog upprop av innevånarna i roten. Därefter kom bibeln fram och deltagarnas kunskaper i innanläsning prövades. Läskunskapen var inte alltid så god, därefter vidtog det egentliga förhöret, frågorna voro hämtade ur katekesen. Ex. Hur lyder det tredje budet och vad till är vilodagen oss given, o.s.v. När så förhöret var avslutat sjöngs en psalm och prästen tackade för talrikt deltagande varpå värdinnan bjöd gästerna till rikligt dukat bord.
Husförhör i Haddarp, 1940-talet