Man skulle kunna tänka sig, att när skörden var under tak, så skulle det bliva en liten vilotid framför allt för husmodern, som ju också fått deltaga i detta arbete. Men så var inte fallet. Det var mycket arbete utöver det dagliga hushållsarbetet som åvilade henne. Man levde ju i självhushållets tidevarv.
Mor tvättar vid Serarpssjön 1901
Till det årligen återkommande arbetet hörde bla att bereda potatismjöl till husbehov. Det gick så till att man plockade ur de största potatisarna, tvättade dem och rev dem på ett rivjärn eller i en kvarn. Den rivna massan hälldes så i ett träkar och vatten fylldes på så att det täckte väl. Efter att det stått någon eller några dagar så hade stärkelsen fallit ur och lagt sig på botten i karet. Nu hälldes ”revet” och vattnet bort och rent vatten fylldes på. Detta kunde man få göra flera gånger och mellan varje gång revs stärkelsen upp för att på så sätt renas. När man sedan såg att stärkelsen var ren och bildat en kaka på botten så hälldes det sista vattnet av och stärkelsen togs upp och lades att torka på ett lakan i solen. Av denna stärkelse kunde sedan en del ”stötas” eller malas till mjöl och en del användas till potatisgryn.
På hösten repades enbär vilket var ett rätt besvärligt arbete. De skulle användas till att brygga enbärsdricka av. Lingon plockades i riklig mängd. En del kokades till mos med socker i och en del stöttes ner i tinor och kallades sedemera surmos. Äpplen och päron skalades, urkärnades, klyvdes och lades på bakplåtar för torkning i stora bakugnen, efter brödbak. Ibland trädde man bitarna på snören som hängdes i taket framför spisen för att på detta sätt få dem torra. Även blåbär och nypon torkades. Hallon kokade man sylt av.
När vinterförrådet av frukt och bär är klart kan husmor draga en lättnadens suck. Nu kunde hon under ”en ledig stund” få sätta sig i vävstolen och slå några slag med bommen, eller vid spinnrocken för att spinna ullgarn till vantar och strumpor. Detta utgjorde vilostunder och avkoppling för husmodern.
Edla Johansson, Svenstorpet 1930-talet
Men man kan med fog säga att det myckna arbetet som åvilade henne, satte sin prägel, hon åldrades tidigt och i förtid. Hon tänkte ofta på hur barnen skulle få sin utkomst i livet och ställde sig den frågan: Hur skall det gå för dem när de äro flygfärdiga för att lämna far och mor och hemmet?
Liksom den gamle bonden ville klara sig själv i allt så har han likaväl blivit ersatt av den moderne föreningsbonden och så har också den gamla tidens lantbrukskvinna blivit ersatt av en som vill och kan utnyttja moderna hjälpmedel. Det är stor skillnad mellan gamla tiders hem och dagens.