Bebott 1767 av Maja Jonsdotter, född 1711.
1775 av Samuel Nyman, född 1729 och Helena Carlsdotter, född 1741.
Därefter bodde där Per Jonsson och Stina Andersdotter som båda voro födda 1745.
Per Carlsson, född 1743 och Lena Andersdotter, född 1740 flyttade därifrån 1805. Därefter bebott av Jonas Isaksson, född 1772 och Ingeborg Danielsdotter, född 1773.
På 1810-talet ditflyttade Grenadieren Magnus Kejs och hustrun Stina Jonsdotter.
Magnus Kejs byggde och odlade upp sig ett torp mellan Grytesjön och Krankegöl som kallades för Nyanäs, dit de flyttade 1825.
Inflyttad samma år från Långhults Grenadiertorp, Anders Larm och Ingeborg Andersdotter, vilka flyttade till Lilla Häradssjögle 1829.
Därefter ditflyttade Anders Jeremiasson, född 1785 i Åseda och Maria Jonsdotter, född 1782 i Virserum. Hustrun Maria dog 1841.
1847 inflyttade Jonas Petter Magnusson som var son till Magnus Kejs och gift med Anna Sofia Magnusdotter. 1855 flyttade de till Nyanäs.
I slutet av 1850-talet ditflyttade Johan Magnus Magnusson, född 1818
och Marta Katarina Svensdotter, född 1816. Deras barn; Gustav
Erland, född 1844, Kristina Lovisa, född 1848, Johan Alfred, född
1852 och Jonas Magnus, född 1856. De tre äldsta barnen utflyttade
1869 - 1870 till Adolf Fredriks församling i Stockholm. Karl Fredrik
Krig som var Grenadier för Kejsarekulla vid den tiden rymde till
Amerika på våren 1871.
1876 inflyttade Grenadieren Cletius Gustav Strömberg, född 1852 och Emilia Johansdotter, född 1854 i Granshult. Deras barn: Karl Johan, född 1877, August Edvard, född 1880, Oskar Alfred, född 1882, Axel Rudolf, född 1885, Victor Emanuel, född 1886, Josef Emil, född 1890, Otto Edvin, född 1892, Valborg, född 1894 och Ingeborg, född 1897. Äldste sonen Karl flyttade till Nye 1897. August som tog tillnamnet Berg gifte sig med Augusta Johansdotter i Södratorp och bodde sedan i Björkelund. Strömberg och den övriga familjen flyttade 1905 till Södratorp. 1905 inflyttade från Nord Amerika, Anders Gustav Palmér, född 1868 i Skirö och Johanna Kristina Karlsdotter, född 1866. De hade utvandrat 1893 till Amerika där de varit nybyggare och bott i jordkulor. De flyttade sedan tillbaka från Duluth i Minnesota, men hade ej varit kyrkskrivna där. Palmér inköpte Sjökullen och byggde upp en ny stuga och en ny ladugård där. I slutet av 1920-talet sålde Palmér Sjökullen och flyttade till Sjökulla i Stenberga. Sjökullen köptes sedan av Theodor Pettersson som också hade varit i Amerika.
En backstuga intill Sjökullen. 1869 inflyttade från Södratorp Anders Larssons änka Anna Lena Svensdotter och hennes båda flickor Anna Maria och Emma Christina. Änkan hade fattighjälp av socknen. 1878 inflyttade Johan Alfred Svensson och gifte sig med änkans dotter Anna Maria. 1880 flyttade de till Rosenlund under Haddarp. 1883 inflyttade Melker Andersson och gifte sig med Emma Christina. 1890 flyttade de till Lilla Hult, Hultingetorp.
Ett torp som byggdes upp omkring 1800. Den förste som bodde där var Magnus Andersson, född 1756 och Anika Persdotter, född1752. De hade en son, Jonas Magnus, född 1792, som blev soldat för Höghult Almsgård och kallade sig då för Hög. 1811 flyttade de från torpet till Överåkra.
Därefter bodde Jonas Johansson där och hustrun Stina Magnusdotter, född 1772. Jonas Johansson som var född 1770 i Stenberga dog 1840. 1850 inflyttade nålmakaren Karl Magnus Vennerholm, född 1825 i Virserum och Anna Sofia Johansdotter Sköld, född 1831 i Näshult. Deras barn: Karl Johan, född 1853, Mathilda, född 1856, Emma, född 1858, Anna, född 1860, Clas August, född 1864 och Gustav Vilhelm, född 1866. Vennerholms flyttade till torpet Nykulla 1868. 1870 inflyttade Petter Zakrisson, född 1813 i Vetlanda och Stina Johanna Johansdotter, född 1811 i Skirö. Deras barn: Karl Johan, född 1844, Maria Sofia, född 1847 och Johanna Kristina, född 1849. Zakrissons flyttade till Stenhagen i Överåkra 1877. 1878 inflyttade från Broholm soldaten för Höghults Almsgård Johan Gustav Fritz och son till Karl Johan Asplund. Han var gift med Almsgårdens förre soldat Karl Magnus Fritz dotter Mathilda Sofia. De hade en dotter Josefina Otilia, född 1879. 1883 begav de sig till Amerika.
Från Pettersborg, Kullebo, inflyttade 1886 Karl Gustav Samuelsson och Helena Kristina Samuelsdotter och deras barn Edla, Hilda och Karl Oskar. Samuelssons flyttade till Stenbrohult 1888. Torpet brukades sedan av Milton i Hammerdal.
En backstuga uppbyggd i slutet av 1840-talet.
Inflyttad från Vetlanda 1842, Johannes Pettersson, födå 1816 i Vetlanda och Anna Lena Jonsdotter, född 1816. De hade tre flickor som hette Lena, född 1844, Lovisa, född 1847 och Mathilda, född 1850. Johannes Pettersson dog i Stockholm och begravdes där den 28 maj 1851. Änkan i Nybygget, som sedan bodde där med sina flickor, hade fattighjälp av socknen. Under 1850-talet fick hon 1 tunna säd och 1:24 Riksdaler om året. Lena och Lovisa utflyttade under åren 1866 - 67.
Änkan i Nybygget dog 1882 och sedan bodde Thilda där ensam. Vid fattigvårdens styrelsemöte tillkännagavs att pigan Thilda Grönlund i Nybygget, Kejsarekulla påträffats den 22 oktober 1901 redlös ute å markerna och blivit tillhändatagen av närboende grannar, samt därom gjort anmälan hos ordföran- den i fattigvårdstyrelsen och tillfälligt utackorderats och vårdas av Kristina i Överåkra för 50 öre om dagen. Den 9 mars 1902. Som Thilda Grönlund åter flyttat till sin stuga och vanvårdar sin kropp med hunger och köld, beslöts att ordföranden skulle ingå till Östra Häradsrätt med ansökan om förmynderförordnad, samt uppdrog åt ordföranden och ledamöter Anders Sandberg och Nils Petter Johansson att på lämpligt sätt utackordera Thilda Grönlund tills vidare. När Gustav Olofsson i Haddarp som var ordförande i fattigvårdstyrelsen kom dit en gång 1903, låg hon död på vedhögen vid spisen och det hade snöat på henne. När stugan revs efteråt så hittades en massa pengar som hon gömt undan på vinden.
En backstuga som i början av 1850-talet byggdes upp av Anders Karlsson Id som flyttade dit från torpet Nykulla tillsammans med hustrun Anna Lena Magnusdotter Aij. Deras barn: Karl Petter, född 1843, Anna Lovisa, född 1846, Jonas August, född 1849, Clas Victor, född 1853, Anders Magnus, född 1856, Melker, född 1860 och Otto Emil, född 1863 och död 1865. Anders Id som var utfattig hade understöd av socknen till sina barn under 1850 - 60 tal. då han erhöll 6 kr. och 9 kbf. säd om året. Han var kyrkovaktmästare, vilken syssla han övertog efter sin svärfar, Anders Magnus Aij, för vilket han erhöll 5 kappar säd i kvartalet. Dottern Anna Lovisa, gifte sig 1867 med Karl Johan Pettersson från Nottebäck, varefter de flyttade till Grytsberg. Sönerna Jonas August och Anders Magnus hade arbetsbeviljning till Västergötland. Hustrun Anna Lena dog 1878 och 1881 flyttade Anders Id till Lilla Ryd under Långaryd, där han bodde som inhyse tills han dog 1900.
Från Ljungkullen inflyttade 1882, Anders Petter Johansson, född 1844 i Nottebäck som var gift med Anna Lovisa Johansdotter och dotter till änkan Anna Lena i Nybygget. Deras barn: Karl Petter, född 1884, Anna Elisabet, född 1886 och Johan Albin, född 1889. Samme år, en vecka före jul hade Anders Petter lånat ett par stutar i Överåkra för att köra hem ett vedlass med. Han körde med en dröj som han hade några större vedklumpar på, varvid lasset hade svängt till och han hade fallit av och kommit under lasset. Skaklen pa dröjen hade hakat ur, så stutarna hade gått tillbaka till Överåkra och då anade de att något hade hänt. Han hittades sedan med huvudet krossat under stockarna.
Socknen bekostade likkistan med 5 kr. Hans änka som kallades för Knutsa-Lovisa bodde där sedan i stugan med sina barn, varav den yngste var endast två månader gmmml. Hon erhöll sedan lite hjälp av socknen till sina barn. I augusti 1905 fick hon 5 kronor till känger och den 2 april 1906 beslutade fattigvårdstyrelsen att spisen hos henne skulle muras om till en öppen spis, samt inläggning av nytt golv i köket.
Dottern, Anna Elisabet, flyttade till Växjö 1907 och hennes båda pojkar tog värvning och blev voläntärer. 1915 flyttade Karl Petter till Eksjö, där han blev furir. Albin blev anställd vid Kungliga Jämtlands fältjägare i Östersund 1916.
Som så många andra fattiga gick Knutsa-Lovisa och tiggde ull som hon spann och stickade.Hon var aldrig försvarslös och nar en av komnunalgubbarna en gång sa till henne att där bet hon i sten, så svarade hon: Fattig har jag alltid varit men bitit i sten har jag aldrig gjort.
En gris hade hon och den släppte hon in i köket när det blev kallt om nätterna. Hon gick till Rösjöholm och ville sälja den och när de undrade hur hon skulle få dit den sa hon, att den hade följt med, så hon hade den i förstugan.
När hon blev tilldelad ransoneringskort under första världskriget tog hon dem och kastade dem på golvet och sade att hade hon klarat sig till dess så klarade hon sig i fortsättningen också. Först efter övertalning tog hon upp dem. När andra hade rågkaffe att dricka hade hon äkta bönekaffe att bjuda på. 1915 erhöll Knutsa-Lovisa pension och avfördes från fattigvårdens klassindelning. Hon dog 1927.
Ett torp från 1820-talet. 1825 inflyttade från Höghults Norrgård Jonas Magnus Jonsson, född 1790 i Åseda och Kajsa Germundsdotter,född 1793. Deras barn: Anna Helena, född 1818, Jonas Petter, född 1825, Carl Magnus, född 1826, Maria Katarina, född 1830 och Johanna, född 1834. Jonas Magnus som var Dragon och hette Aij, flyttade därifrån 1841 till Kyrkenäs vid Prästgårdssjön och var sedan kyrkvaktmästare.
1842 inflyttade Anders Petter Karlsson Id, född 1818 i Idanäs Soldattorp och gifte sig med Aijs dotter Anna Helena. De flyttade darifrån i början på 1850- talet och byggde sig en backstuga som de också kallade för Nykulla.
Från Kejsarekulla Norrgård inflyttade 1854 Jonas Petter Skoglund, född
1828 i Skirö och och hustru Stina Maria Larsdotter, född 1829 i
Näshult. De hade en dotter, Mathilda Lovisa, född 1854. Aret efter
flyttade de därifrån. Skoglund utvandrade sedan till Amerika 1868.
Därefter bodde nålmakaren Jonas Fredrik Johansson där, som var född 1822 och kallade sig för Engström. Han hade en dotter, Anna Maria, född 1851.
Från Svartorp inflyttade 1858 Petter Zakrisson och Stina Johanna Jonsdotter samt deras barn. 1868 flyttade de till torpet Nybygget.
Samma år inflyttade från torpet Nybygget nålmakaren Karl Magnus Vennerholm och Anna Sofia Johansdotter och barnen Karl Johan, Mathilda, Emma, Anna, Clas August, Gustav Vilhelm, Otto Edvard, född 1869 och Ida Sofia, född 1873.
Vid kommunalstämman den 26 augusti 1877, då församlingen som erkände Karl Vennerholms fattigdom och sjuklighet, och i följd därav stora behov av hjälp för den mistade koen, beslöts att Karl Vennerholm skulle gå omkring och hoppas att såväl torpare som hemmansägare, efter råd och lägenhet behjärtar hans stora behov och antecknar gåvan på en medföljande lista.
Äldste sonen Karl Johan Frid som tjänade som soldat för Massamåla rote utflyttade till Aseda 1877. Mathilda utflyttade till Stockholm 1880. Vennerholms flyttade 1884 till Lilla Höghults Grenadiertorp Lassahult.
Torpet Nykulla brukades sedan till gården.
Ett torp belaget på Kejsarekulla Sodergårds utmark. Den förste som flyttade dit år 1807 var Dragonen Nils Puff, född 1784 i Lemnhult och Maria Jonsdotter, född 1780 i Alseda. Nils Puff tjänade för Djupanäs i Lemnhult. 1814 flyttade de till Alseda och torpet kallades därefter för Puffatorpet.
Den nästa som bodde där var änkan Anna Greta Persdotter som var född 1780.
1818 inflyttade Nils Nilsson, född 1782 i Nottebäck och Anna Stina Svensdotter, född 1781 i Näshult. Nils Nilsson dog 1833, varefter Anna Stina gifte om sig med Magnus Andersson som var född 1779 och son till Anders Nilsson och Elisabet i Hulu. Magnus Andersson var ålderdomsvag och hade värk av ett fall när han dog 1851. Anna Stina dog 1856 och kvarlåtenskapen efter henne såldes på auktion i Norget.
Från
Ödmundetorp inflyttade 1850 skomakaren Sven Gustav Ek, född 1825 i
Näshult och Anna Lena Jonsdotter, född 1825 i Virserum. Deras barn:
Anna Lovisa, född 1851, Mathilda Sofia, född 1853 och död 1856,
Johannes Alfred, född 1856, Carl August, född 1859 och Clas, född
1861. Sven Ek hade arbetsbeviljning 1864 och 1865. Hustrun Anna Lena
som var sjuklig och krumpen samt oförmögen till arbete dog 1867.
Den 3 mars 1868 beslöt församlingen efterskänka den
begravningshjälp som Sven Ek erhållit till hustrun. De hade
fattighjälp av socknen och 1866 fick de 4 kronor och 8 kbf. säd.
Dottern Anne Lovisa utflyttade till Kungsholmen 1870, dit sonen
Johannes också flyttade. Sven Ek gifte om sig 1871 med Vilhelmina
Maria Olofsdotter, född 1842. Deras barn: Sven Oskar, född 1871,
Hilda Sofia, född 1872 och död 1873. Thilda Sofia, född 1874, Ida
Maria, född 1876, Klas Algot, född 1878, Gottfrid, född 1882 och
Martina Hedvig, född 1885. Under åren 1877 till 1883 hade Sven Ek
arbetsbeviljning till Karlskrona och 1890 till Stockholm. Sonen Carl
August hade arbetsbeviljning till Karlskrona 1875. Dottern Ihilda
Sofia reste till Amerika 1898, och 1902 reste Gottfrid och Martina
Hedvig. 1903 flyttade Eks till Ljungkullen, varefter torpet Nymåla
stod öde.
En backstuga bebodd först av Anna Maria Andersdotter som var född 1812.
1863 inflyttade från Svartarp Jonas Petter Sellman, född 1835 i Nye och Carolina Persdotter, född 1835 i Virserum. De flyttade sedan tillbaka till Svartarp.
Inflyttad 1865 Sven Magnus Magnusson, född 1830 i Åseda och Helena Maria Magnusdotter, född 1817. Sven Magnus Msgnusson var son till Magnus Lejon, som var född i Klemetssjögle, Han kallades liksom sin far för Masse Lejon, Han hade arbetsbeviljning till Östergötland 1874, till Västergötland 1875 och 1881 till stockholm. En gång när han hägnade gärdesgård i Kejsarekulla mark, råkade han tända skogseld som spred sig ända in på Höghults ägor. Hans hustru dog 1889 och därefter gifte han om sig med Anna Sofia Karlsdotter från Lundal som var född 1830. När Magnus Lejon dött, gifte hon om sig med Anders Magnusson, född 1831. Anna Sofia Karlsdotter dog 1895 och då gifte Anders Magnusson om sig med Stina Katarina Nilsdotter, född 1836 och inflyttad från Åseda. Han dog 1905 och hustrun Stina Katarina dog 1907.
En backstuga uppbyggd på 1830-talet. 1834 inflyttade från Svartarps Grenadiertorp Olof Petter Jonsson, född 1806 och Katarina Nilsdotter, född 1809 som var dotter till Nils Jonsson i Lilla Höghult. Deras barn: Karl August, född 1836, Anders, född 1840 och Thilda, född 1842. Olof Petter Jonsson dog i slutet av 1840-talet. Till Stockholm utflyttade Karl August 1854 och Anders 1861. Änkan Katarina dog 1880.
1882 inflyttade från Stenberga Anders Petter Johansson som var född i Nottebäck och gift med Anna Lovisa - kallad Knutsa-Lovisa. Deras son: Johan August, född 1882 och död samme år. De flyttade sedan till backstugan Nykulla.
Därefter inflyttade Karl Gottfrid Lundström, född 1875 i Alseda och Ida Maria Svensdotter, född 1876 i Näshult, som flyttade darifrån två år senare.
1904 flyttade skomakaren Sven Ek dit från Nymåla. Han var utfattig och hustrun Thilda Maria som var sjuklig, dog samma år. 1907 gifte Sven Ek om sig med Ida Johansdotter, född 1862 i Elghult. Hon hade tjänat lite här och där i gårdarna och hade två barn innan hon gifte sig. Hon var inte mer än hälften så gammal som Sven Ek. Hans son Gottfrid var hemma från Amerika 1907 och hälsade på, och då ville Ida som var nygift, att hans bror Algot som kallade sig för Ekström, skulle följa med till Amerika så hon slapp honom. Han reste 1909 till Amerika.
Sven Ek hade en brorson Melker Pettersson Ek som hade gått som luffare i
Telemarken i Norge och sedan blivit hemskickad och fått gå på
socknen. 1910 blev han bortackoderad och Sven Ek och Ida fick taga
hand om honom. 1914 fick de 240 kr. för hans underhåll. Det året
beslöt församlingen att Sven Eks stuga skulle omtäckas med stickor
vilket uppdrogs åt Frans Karlsson vilket kostade 49:23 kr. Sven Ek
som var gammal, dog 1917 och begravningskostnaderna för honom gick
till 30 kr. Det året betalade socknen 300 kr. för Melker
Pettersson. Han bodde sedan hos Ida Ek som han kallade för mamma.
Han gick uppåt Serarp ibland och då fick han lite mat i stugorna
och så hände det att han fick några supar, ock då kom han hem
full. Ibland följdes de åt och då gick hon före och han efter med
kryckan och knytet över axlen. 1937 flyttade de till ålderdomshemmet
i Näshult, varefter det hölls auktion på deras lösöre och stugan
som revs samma år och timret kolades vid Överåkra.
Var ett torp som odlades och byggdes upp på 1820-talet på näset mallen Grytesjön och Krankegöl av Dragonen Magnus Kajs som tjänat för Kejsarekulla Mellangård. Han var född 1785 och son till Germund Jonsson och Stina Danielsdotter i Kampatorp och var gift med Stina Jonsdotter, född 1782. 1825 flyttade de dit från Sjökullen.
Åkern som odlats runt torpet var 2 tunnland 5 kappeland, nar Laga Skiftet hölls i Kejsarekulla 1850.
Magnus Kejs hustru Stina dog 1854 och året efter flyttade sonen Jonas Petter Magnusson dit från Sjökullen. Han var född 1825 och gift med Anna Sofia Jonsdotter, född 1827 i Näshult. Deras barn: Karl Magnus, född 1848, Kristina Maria, född 1850, Johan Petter, född 1857, Emilia, född 1860, Clas, född 1863 och död 1865 samt fostersonen Johan Edvard, född 1874. Sonen Johan Petter reste till Amerika 1884.
Från Beskvarn inflyttade 1886 Grenadieren Johan Alfred Kling, född 1862. Han var gift med Jonas Magnussons dotter Emilia. Deras barn: Augusta Sofia, född 1886, Oskar Algot, född 1889 och död samme år, Johan Emanuel, född 1891. Einar, född 1893, Josef, född 1896 och Ernst, född 1900. Dottern Augusta Sofia reste till Amerika 1902.
Klings svärfar Jonas Petter Magnusson som bodde där som inhyse, dog 1903 och Anna Sofia dog 1904. Samme år dog deras son Karl Magnus Jonsson. Torpet födde tre kor som de tämjde och brukade jorden med. 1909 flyttade de från torpet och köpte gården i Mosingetorp.
Ett torp beläget i utmarken intill Näshultsvägen. 1819 inflyttade från Udden Jonas Adamsson Sjöberg, född 1763 och Magareta Jonsdotter, född 1770 i Näshult. Jonas Sjöberg dog 1830. Inflyttad från Skirö 1831 f. d. Husaren för Edmunderyd i Alseda Magnus Johansson Ström, född 1782 i Alseda och Stina Charlotta Nilsdotter, född 1790 i Näshult. De flyttade till Mosingelund 1844.
Samma år inflyttade Per Magnus Pettersson, född 1816 i Lemnhult och Katarina Danielsdotter, född 1819 i Ingatorp. Deras barn hette, Karl Anders, Johanna och Lena Sofia. 1850 flyttade därifrån till Sågbacken vid Höghultström. Torpet brukades sedan av Karl Vennerholm i Nybygget.
Eller Narkatorpet som det brukade kallas, uppbyggdes i mitten av 1700-talet strax norr om Grytesjön. 1760 bodde där Per Månsson, född 1725 och Ingrid Persdotter, född 1731. Deras barn: Stina, född 1756, Maja, född 1757, Catarina, född 1760 och Nåns, född 1762.
I slutet av 1760-talet var torpet bebott av Per Persson, född 1708 och Chrestin Jonsdotter, född 1709. Under 1770-talet bodde där Sven Jonsson, född 1746 och Sara Svensdotter, född 1757.
1780 var det Per Andersson, född 1756 och Maria Samuelsdotter, född 1755 som bodde där.
1785 hette torparen Börje Jonsson, född 1720 och Cherstin Svensdotter, född 1741.
1797 bodde dar Anders Nilsson, född 1737 och Sofia Pettersdotter född 1734.
Därefter i borjan på 1800-talet Per Samuelsson, född 1844 och Stina Samuelsdotter, född 1767. Per Samuelsson dog 1813 och änkan Stina flyttade till Korsberga 1816. Därefter inflyttade Johan Johansson, född 1770 och Stina Magnusdotter, född 1779 som flyttade därifrån 1820.
Näste som bodde där var Grenadieren Gustav Dorf, född 1790 och Johanna Petters- dotter, född 1795. Gustav Dorf dog 1839 och året efter flyttade änkan Johanna till Björkholmen i Ödmundetorp.
Efter Dorfs ditflyttade Magnus Jonsson, född 1797 och Anna Lisa Svensdotter, född 1807, båda i Näshult.
Från Idanäs inflyttade 1845 Karl Magnus Pettersson, född 1804 i Skirö och Sara Zakrisdotter, född 1806 i Stenberga. 1850 flyttade de till Näsgärde.
1853 inflyttade från Solberga snickaren Johan Pettersson och Stina Lisa Magnus- dotter. Deras flickor: Mathilda Lisa och Emma. Johan Pettersson som var skadad i ena armen flyttade till Slätäng.
1860 inflyttade från Åseda torparen Jonas Pettersson, född 1825 i Lemnhult och Stina Maria Jonsdotter, född 1833 i Näshult. Deras barn: Clas Algot, född 1856, Mathilda Chrestina, född 1857, Jonas Petter, född 1861, Carl August, född 1863, Sara Stina, född 1865, Gustav Vilhelm, född 1867 och Anna Sofia, född 1873. Clas Algot utflyttade till Stockholm 1878 och Carl August reste till Amerika 1883.
1884 flyttade Petterssons från Markatorpet till Broholm.
Till torpet inflyttade 1884 Grenadieren Jonas Petter Kjällstrand, född 1861 och hustrun Maria Lovisa Karlsdotter som var dotter till Karl Magnus Johansson och Sofia Jonsdotter i Aspelund, Svartarp. Kjällstrand var Grenadier för Lilla Höghult, men hade förut bott på Almsgårdens Soldattorp. Han var en anlitad auktionsropare. 1891 flyttade han från Markatorpet till Stenberga, men stod kvar som Grenadier för lilla Höghult till 1893.
Deras barn: Karl Johan: född 1885, Lovisa, född 1887, Gustav Vilhelm, född 1890 och Ernst Robert, född 1892. Den äldste sonen Karl Johan och kyrkoherde Elg samlade in pengar inom socknen, så han skulle få hjälp till sina studier. Han blev först vice pastor i Femsjö. I mars 1912 valdes han till komminister i Lemnhult och senare blev han kyrkoherde i Stenbrohult, där han dog i mitten på 1940-talet.
1903 inflyttade från Ugglebro, korgmakaren Johan Gustav Holmberg och hustrun Hulda Christina. Deras barn: Emma Sofia, Gustav, Anni, Elin Karin, Helge, Erik, Frans Vilhelm, Signe Viola och Per. Holmberg högg ene i markerna och flätade korgar, vilket yrke även hans söner lärde sig. När enebuskarna började tryta flyttade han 1915 till Åseda. Husen på torpet köptes sedan av skomakare Johan Karlsson som använde timret att bygga ett bostadshus av i Lilla Höghult.
Belägen vid Långemad pa Norregårdens marker som beboddes på 1830-talet av Maria Jonsdotter, född 1773 i Åseda och hennes dotter Maria Sofia Johannesdotter, född 1821. Maria Jonsdotter dog 1839.
1840 inflyttade från Rösjönäs soldattorp soldaten Anders Petter Gadd och Stina Nilsdotter. Gadd som var vanför var fattighjon. Han dog 1867. Auktionen efter honan gick till kr. 9:05. Änkan flyttade sedan därifrån.
1874 såldes Gadds stuga för 7 kronor. Till stället fanns en odlad åker på 3 2 kappeland. Stina Nilsdotter dog i juli 1875 och kvarlåtenskapen efter henne gick till kr. 21:73.
Uppbyggt pa Kejsarekulla Mellangårds utmark. 1770 bodde där Lars Persson, född 1739 och Sara Persdotter, född 1737. De flyttade därifrån 1810.
Samme år inflyttade från Sjökullen torparen Sven Johansson, född 1747 och Lena Johansdotter, född 1763. De hade en dotter Eva, född 1791 som gifte sig med Jonas Ek, vilka byggde upp och bosatte sig på torpet Stenbrohult. Sven Johansson dog 1815.
1817 inflyttade till Södratorp Petter Svensson, född 1778 och Maria Jonsdotter, född 1783.
Från Stenberga inflyttade 1842 Johan Fredrik Carlsson, född 1809 och Anna Maria Danielsdotter, född 1818. De flyttade 1846 till Kronoberg i Häradssjögle.
Samme år inflyttade från Virserum Anders Larsson, född 1816 i Stenberga och Anna Lena Svensdotter, född 1820 i Näshult. De hade två flickor, Anna Maria, född 1856 och Emma Christina, född 1861. Anders Larsson hade arbetsbetyg till Stockholm 1860. Han dog 1869 och samme år flyttade änkan Anna Lena och hennes flickor till backstugan Söderlund.
Vid Laga Skiftet 1850 var det 1 tunnland åker uppodlat i Södratorp.
Näste torpare som bodde där var Johan Andersson, född 1818 och Marta Katarina Svensdotter, född 1816, båda i Näshult. De hade en son Jonas Magnus, född 1856 som utflyttade till Stockholm 1874. Johan Andersson dog 1875 och året efter fick änkan Marta Katarina frejdbetyg till Stockholm , där hon sedan dog 1897.
Till torpet flyttade därefter Johan August Andersson, född 1849 i Näshult och Lena Stina Pettersdotter, född 1835. Johan Andersson som hade arbetsbeviljning till järnvägarna 1881, reste sedan till Amerika 1893. De hade en dotter Augusta Christina, född 1879 scm gifte sig med August Strömberg i Sjökullen. Hustrun Lena Stina flyttade 1898 till Högstedts i Björkelund.
1905 flyttade Kletus Strömberg från Sjökullen till Södratorp tillsammans med hustrun Emilia och barnen Oskar, Axel, Victor, Josef, Otto, Valborg och Ingeborg. I maj det året fick Strömberg 3 kr. och 44 kg. råg av socknen till barnens skolgång. Vid stämman den 6 februari, då Victor Sandberg i Kejsarekulla begärde att få 20 kr. av Kletus Strömberg för Södratorp som arrende, som icke kan betalas, beslöt fattigvårdstyrelsen att erlägga detsamma. 1907 flyttade Oskar till Alseda och Axel flyttade till Stenberga. Josef flyttade till Bankeryd 1913. Kletus Strömberg dog 1912 och sedan bodde Emilia där till 1915, da hon flyttade till Stenkvill. Stugan revs 1930.
En backstuga på Norrgårdens utmark intill Grytesjön.
1850 var det 5 kappeland åker uppodlad vid stugan.
Den förste som flyttade dit var Husaren Petter Ek, född 1810 och Gustava Gabrielsdotter, född 1810, som inflyttade från Mörlunda 1831. Deras barn: Karl Johan, född 1838, Anna, född 1839, Anders Victor, född 1842, Johanna Gustava, född 1844, Klas August, född 1849 och Melker, född 1853. Petter Ek dog i september 1857. Dödsorsaken var fall mot ett berg. Samme år fick sonen Anders kläder till sin första nattvardsgång för 6 Riksdaler 12 skilling av socknen. Han dog 1860. Det året hade Eks hushåll i Grytsberg 2 tunnor säd och 6 Riksdaler i fattighjälp. Dottern Anna, flyttade till Stockholm 1862. Eks änka, Gustava dog i maj 1866. Auktionspengarna för kvarlåtenskapen i Grytsberg gick till kr. 37:38. Sonen Klas August som lärde till skomakare, gifte sig med Christina Maria Jonsdotter och bodde först i Överåkra, varefter de flyttade till Hagalund under Smedstorp.
Den yngste av sönerna, som gick i skräddarelära hos Daniel Pahn hade en gång rymt med en rock. Han vågade inte gå tillbaka och för att slippa straff begav han sig till Norge. Där levde han som luffare i Telemarken och ibland bedrev han gårdfariehandel för att få något att leva av. Ett par gånger hade han suttit inne. En gång för stöld och en gång för mordbrand. Det senare förnekade han bestämt att han hade haft något att göra med, men eftersom han som luffare hade legat över natten tillsammans med andra luffare på ett ställe där det sedan brann, så åkte han fast. Han hade även blivit straffad med 20 par spö. Första gången gick han skapligt igenom, men nästa omgång innan såren voro läkta var värre.
1905 blev det bestämt i Norge att ingen fick gå på luffen som lösdrivare. Melker Pettersson Ek råkade vid den tiden ut för en tågolycka i Kristiania och blev skadad i huvudet, varvid han blev omhändatagen pa ett hospital, där han blev ihoplappad. När han blivit återstäld blev han hemskickad till Sverige och till sina hemtrakter. Från Vetlanda till Näshult skjutsades han med hästskjuts och strax innan han kom fram, fick han ont i magen så han behövde gå åt skogen ett slag. Sedan gick han inte tillbaka till bonden som körde, utan denne fick fara ensam till fattigvårdstyrelsens ordförande i Haddarp. Bonden ville ha betalt för skjutsen, men när han inte hade någon med sig fick han inget.
Melker Pettersson Ek eller "Pelle Slang" som han kallades, kom omsider själv fram till Haddarp. Han hade aldrig gjort något riktigt dagsverke och eftersom han inte var van vid något arbete, fick han gå på socknen de första åren sedan han var hemkommen. Varje gård fick ha honom vissa dagar beroende på storlek och på det viset hann han gå om hela socknen. Han kunde hämta posten och gå lite ärende. När han blev tillsagd att han skulle arbeta som andra sade han att det skulle finnas sådant folk också som var som han som gick på luffen. Han var den siste som gick på socknen och sedan blev han kallad för SocknaPelle.
Den 10 oktober 1907 beslöt fattigvårdstyrelsen att ordföranden anskaffade nödiga kläder och skor åt Melker Pettersson. Den 19 december 1909 beslöts att när han cirkulerat över hela socknen skulle utackorderas, och den 26 februari 1910 bortackorderades han till hans farbror Sven Ek i Ljungkullen från den 24 januari för 155:25 kr. och 90 kg. råg.
Den siste som bodde i Grytsberg var Karl Johan Pettersson från Nottebäck som var gift med kyrkovaktmästare Anders Ids dotter, Anna Lovisa, från Nykulla. De flyttade därifrån till Sjövik 1871.
Undantagstuga till Kejsarekulla Norregård.
Ägaren till Kejsarekulla Norregård var under sista hälften av 1800-tal Anders Jonas Jonsson, född 1818 och Anna Lisa Jonsdotter, född 1824. De hade 8 barn, Gustava, född 1846, Johan Alfred, född 1849, Lovisa, född 1851, Anna Sofia, född 1854, Klas, född 1857, Ida Kristina, född 1860, Emilia, född 1863 och Stina Maria, född 1869. Anders Jonsson vilken ägde Norregården till sin död 1895, var en mångkunnig man och sades kunna trolla fram saker och ting. Därav kom det sig att folkhumorn kallade barnen för Trolle och senare även "Trollas i Nättraby".
En del av barnen gåvo sig tidigt ut för att tjäna sitt uppehälle, Alfred t. ex. reste till Amerika 1886. De som blevo kvar hemma voro tyvärr lite udda människor och hade inte förmåga att klara ett jordbruk, utan som man sade "Det gick ut sej". När gården såldes, förbehölls ett stycke mark, stor nog att föda en, eller två kor. Här byggdes en stuga dit barnen flyttade tillsamnans med sin mor som dog 1903.
Anna Sofia och även Emilia, brukade under sommarhalvåret resa dels till Danmark, Skåne eller Blekinge, för att deltaga i Jordbruksarbete där, mest gälde det betskötsel. Från en sommar i Blekinge hade Sofia med sig namnet Nättraby som stället därhemma sedan fick heta. Beträffande Anna Sofia, kan även nämnas, att hon under en arbetssomnar i Danmark lärde sig ympa och okulera fruktträd. Ett kunnande som hon sedan tillämpade i Nättraby. Emilia stannade kvar i Danmark för gott. Klas visste nog hur ett arbete skulle utföras, men han var vad vi brukar kalla för "sedig" och hade svårt få arbetet att flyta. Medan Norregården ännu var i deras ägo, skulle han bygga såg nere vid Långemad. Ett arbete han engagerade sig i så helt, att gårdens skötsel blev helt åsidosatt. Stenmuren vid dammfästet är ännu intakt och vittnar om ett väl utfört arbete, Vid tillräcklig vattentillförsel sågades en del, under ett antal år.
Efter flyttningen till Nättraby fick han börja odla upp den jord som ännu omger den plats där stugan en gång stått. För att få bort stenen använde han sig av en räls och stenkärra, lika dem som brukas vid vägbygge. Problemet var att Klas var ensam och ibland skenade stenlasset för honom i backen ner mot ängen. Klas kunde väl närmast betraktas som lite menlös och lättlurad. Detta utnyttjades av mindre nogräknade personer i omgivningen. Dessa "tryggde" Klas på att det gick att exportera björknäver till Kanada och tjäna pengar på detta. Det föranledde Klas att ge sig ut och skala ett stort antal björkar runtomkring ute i bygden, vilket väl inte alltid sågs med så blida ögon av en del skogsägare.
Vid sin död efterlämnade han ett ansenligt lager av björknäver. Likaså lurades han att söka patent på en höhässja som han gjort. Som så ofta sker, både förr och nu, utnyttjade den rike och välbesuttne sin självtagna rättighet att skoja och driva med den fattige och menlöse, och så även I fallet "Klas Trolle". Som t. ex. Klas gick ofta till kyrkan. Men när Klas syntes komma på kyrkvägen var det ofta någon som gick ut och började prata med honom, ofta så länge att pre- dikan skulle vara slut, när Klas kom till Kyrkan.
Ida Kristina hade troligen varit ute för någon olyckshändelse, hennes underkäke gick allt som oftast ur led. De som såg henne då, tyckte det såg förfärligt ut, och hon syntes sällan ute. En gång skulle hon söka klokt för sin käke, men på bortvägen gick käken i rätt läge igen, varför Ida vände och gick hem. Stina Maria var under några år borta och hade plats bl. a. som barnflicka, men fick efter en tid komma hem för att hjälpa sina syskon.
Stava eller som hon själv ville man skulle säga: Gustava Maria Andersson, Nättraby, var även hon ute och hade plats en tid. Då hennes psykiska hälsa inte var den bästa, kom hon snart hem igen och här hemma blev fattigdomen mer och mer kännbar, varför Stava tidvis gick omkring i bygden för att få mat. När hon fick något brukade hon taga fram en näsduk ur barmen och i den lägga in en fläskbit eller brödskiva. Den stoppades sedan in pa samma ställe för att vara med hem till de andra syskonen. Hennes klädsel var torftig och på fötterna bar hon mestadels träskor i alla väder.
Den sista tiden var det meningen att Stava skulle vara på ålderdomshemmet, men efter en kort tid där, tog vandringsblodet överhand och sedan hon fått lite bättre kläder, lämnade hon hemmet.
Inte heller Lovisa var psykiskt stark, men det var ändå hon som skåtte hushhåll, bak och matlagning i den mån det fanns något att laga av.
Anna Sofia dog 1921. På grund av den fattigdom som rådde, liksom även deras psykiska ohälsa blevo alla, Klas, Gustava, Lovisa, Ida och Maria omyndigförklarade 1924.
När Klas hade erhållit pension tänkte han köpa tillbaka Norregården, sade han, men Ryman hade avrått honom. Det var kyrkoherde Rydeman han kallade for Ryman. En vinterdag i början av 1930-talet, gick Klas ut i skogen for att hämta ved. Han kom inte ttllbaka på kvällen, men först dagen efter fick grannen Algot Johansson i Norregården bud att inte Klas kommit hem. Algot bad några grannar följa med och leta. Efter en stund hittade de Klas, han hade gått runt i en cirkel i snön för att slutligen, troligen av utmattning, satt sig på en stubbe för att vila och där frusit ihjäl. Den som gick in i Nättraby med budet om Klas möttes av en beklämmande syn av nöd och fattigdom, och inne i Klas rum stod en kopp Mjölkblandning, det var allt som fanns i matväg.
Klas sena ankomst till kyrkan föranledde dåvarande kyrkoherden i Näshult Ragnar Rydeman att i sitt jordfästningstal säga:"Nu har i god tid och laga ordning Klas Andersson kommit till kyrkan för sista gången".
Den sista av syskonen och även den yngsta, Stina Maria dog 1940. Stugan revs 1946. Här slutar berättelsenom "Syskonen Trollas" levnadsöden, ett stycke Social-Sverige från seklets första hälft.
Karta över torpen i Kejsarekulla och Höghult, där det 1850 fanns 16 torp och backstugor på mindre än en kilometers avstånd.