Vi tackar Barbro Allansdotter, Nye, för nedanstående släktutredning
För en beskrivning av förfädernas levnadsförhållanden under åren i Njupingetorp får jag inledningsvis hänvisa till sidan 2 i en redogörelse skriven i maj 1974 med rubriken ”Anfäder och ättlingar”.
Där omtalas att Östen Danielsson, född 1776 var den yngste bland barnen till hemmansägare Daniel Jonsson i Långeruda och dennes hustru Beata Jönsdotter. I samband med att Östen år 1803 8/11 gifte sig med Christina Jonsdotter från L:a Häradssjögle i Näshult övertogo de gården med no 1:2 i Njupingetorp om 3/8-dels mantal, vilken tidigare ägts av Zacharias Pettersson. Njupingetorp, som fram till år 1800 utgjort ett enda hemman om ¾ mantal, hade nämligen genom storskifte blivit delat på tre gårdar. Förutom 1:2 fanns nu n:o 1:3 om 5/16 mantal, som innehades av Sven Persson, samt 1:4 om 1/16-dels mtl, ägd av Valentin Överström.
Under åren i Njupingetorp fick Östen med sin hustru Christina följande nio barn:
Britta Christina, född 1805 1/11
Märta Lisa, född 1808 21/6
Anna Greta, född 1811 2/5
Jonas Peter, född 1814 21/7
Lena Beata, född 1818 24/8
Carl Magnus, född 1822 13/4
Maria Gustava, född 1825 16/3
Johanna Sofia, född 1828 31/5, död 1829 11/6
Johanna Sofia, född 1831 27/4
Någon mera detaljerad beskrivning av hur livet under dessa år utvecklade sig för Östen och hans hustru har tyvärr inte varit möjlig. I någon mån kan dock uppgifterna om förändringar av fastighetsbeståndet i Njupingetorp ge vissa antydningar. 1810 tycks ännu inga ha skett på den punkten, men två flickor har nu kommit till världen. Föräldrarna är ju också i sina bästa år. Ett par decenneier senare förefaller det som om stora svårigheter skulle ha uppstått. Av fastighetsuppgifterna för 1832 framgår att Östens markinnehav på ursprungliga 3/8-dels mantal (=12/32-dels) minskat till 7/32-dels. Anledningen torde främst ha varit ett flertal dåliga skördeår. Av hävderna från de första decennierna på 1800-talet framgår nämligen att stora delar av Götaland hemsöktes av somrar med ihållande torka. Eftersom nederbörden under mellanliggande år dessutom ibland var alltför riklig, med översvämningar som följd, drabbades många bönder av verklig nöd. Uppehället för en allt större skara av barn gav som följd en nog så besvärande skuldsättning. Visserligen hade de tre äldsta flickorna vid slutet av 1820-talet lämnat hemmet, men där fanns alltjämt sju munnar att mätta.
Förändringar hade också skett på de två andra gårdarna i Njupingetorp. 1:3 hade reducerats till 7/32-dels mtl och innehades av Nils Fredrik Magnusson från Stenberga, vilken gift sig med Östens dotter Märta Lisa. Med marker från såväl 1:2 som 1:3 hade däremot 1:4 utökats till 10/32-dels mtl. Ägaren av denna gård hette Daniel Persson. Han hade hustru, tre barn och en dräng.
Några år senare överlät Östen gården till sin äldste son Jonas Peter. Denne kunde dock inte bringa reda i de ekonomiska förhållandena utan kom allt mer i händerna på fordringsägare. 1836 gav han upp och tog en drängplats i Älghult medan gården utarrenderades till Isac Kyhlberg. I fastighetsregistret stod dock Jonas Peter alltjämt som inehavare år 1840. Föräldrarna samt barnen Carl, Maria och Johanna bodde också kvar där på ett undantag varvid barnen genom kortare anställningar på närbelägna gårdar nog kunde lämna ett bidrag till uppehället. När även ett par av de yngsta definitivt flyttade hemifrån övertog Östen med sin hustru torpet Sävehäll under Ödmundetorps Säteri i Näshult. 1847 togs de om hand av Rusthållet, där Östen avled 1850 medan Christina fick leva ytterligare fyra år.
Hur framtiden formade sig för sönerna Jonas Peter och Carl Magnus har redan ingående beskrivits i den tidigare omnämnda rapporten om ”Anfäderna”. Enda erforderliga tillägget torde vara att den förstnämnde avled i Säljeryd 1880 18/12 samt att hustrun insomnade 1881 15/2.
Genom de på Landsarkivet i Vadstena förvarade handlingarna har det varit möjligt att även i detalj följa de många flickornas vidare öden.
Anna Greta var den, som först lämnade hemmet i Njupingetorp. Blott 17 år gammal flyttade hon till Stenberga, där hon tog en tjänst som piga. Tio år senare gifte hon sig med torparen Carl Johan Pettersson i Dansås, f. i Stenberga 1817 30/7. År 1849 flyttade de till ett torpställe i Ösjögle i Virserum. De hade barnen Johan Vilhelm, f. 1840 5/4, Per August, f. 1842 14/3 samt Hulda Christina, f. 1845 9/9. Anna Greta avled där 1879 24/10.
Märta Lisa flyttade även hon år 1828 till en tjänst i Stenberga. Snart nog blev hon där gift med Nils Fredrik Magnusson, f. 1810 2/5 i Stenberga. Med honom flyttade hon tillbaka till Njupingetorp, där de övertog gården no 1:3. De fick sonen Carl Magnus August, f. 1835 17/4. 1841 upplöstes emellertid äktenskapet varvid maken flyttade till Tveta. Märta Lisa och sonen bodde kvar ytterligare ett år varpå de flyttade till en syster och svåger i Höghult, där hon antecknades som ”enka”. 1843 ingick hon ett nytt äktenskap. Nu med Peter Magnus Andersson, född i Åsheda 1809. De flyttade 1864 till Klämtsjögle i Näshult. Efter makens död 1872 12/10 bodde hon kvar där och levde ännu 1880.
Britta Christina flyttade till Stenberga 1830 och gifte sig strax efter med Peter Magnus Johansson, f. i Näshult 1809 20/1. De bosatte sig i Höghult i Näshult. Där fick de barnen Stina, f. 1832, Jonas Peter, f. 1834, samt Lena Maria, f. 1837. Fadern, Peter Magnus, fick 1849 tillstånd att söka arbete på annat håll. Kom 1852 till Vaxholm, där han året efter avled i smittkoppor. Britta Christina bodde en tid kvar som änka i Höghult Mellangård samt avled i Bestorp i Korsberga den 30/10 1869.
Lena Beata hade platser i Skirö, Näshult, Målilla och Virserum innan hon 1848 kom till Ödmundetorps säteri i Näshult. 1866 31/12 gifte hon sig med arrendatorn på Olsmåla Boställe i Åsheda Jonas Peter Johansson, vilken året innan blivit änkeman. Här avled Lena Beata den 16/4 1873.
Maria Gustava stannade troligen i det längsta hos föräldrarna samt blev 1853 gift med trädgårdsmästare Sven Magnus Blomén i Lemnhult, vilken var född i Drev 23/6 1824. Efter anställning på olika herrgårdar flyttade de 1865 till Håkan Jacobssons gård i Säljeryd, där de drev eget trädgårdsmästeri. 1873 flyttade de till Algutsboda och ägde där 9/32-dels mtl under Mattemålens Sörgård. Här avled Maria Gustava 17/3 1878 varefter maken flyttade till Hospitalsgården i Växjö landsförsamling tillsammans med barnen Maria Lovisa, f. 1860, Emma Gustava, f. 1865 samt Johan Vilhelm, f. 1868.
Johanna Sofia tog efternamnet Östensdotter och var i ett flertal omgångar piga hos sin syster Anna Greta i Ösjögle. Hade däremellan även platser i andra familjer samt flyttade 1864 till Brännkyrka. Stannade där till 1868 då hon kom till Christineberg i Växjö stadsförsamling. En tid var hon där tjänstepiga hos systern Maria och svågern Sven Magnus Blomén, vilken hade anställningen som trädgårdsmästare. Året efter tog hon tjänst på friherre Taubes gods Lidhem i Väckelsång, där hon stannade till 1872, då hon arrenderade ladugården vid Hospitalsgården i Växjö landsförsamling. Där stod hon sedan skriven till 1886, då hon flyttade in till stadsförsamlingen och hjälpte till i olika hushåll till dess hon avled den 20/2 1910.
Som förhållandena gestaltade sig i vårt land under 1800-talet blev ju följden att c:a en miljon människor utnyttjade möjligheten att utvandra till ett land, som påstods bjuda på en bättre framtid. Tre av Jonas Peters barn, liksom två av hans barnbarn begav sig även över till Nordamerika. Hur de redde sig där är än så länge okänt, men kanhända att några i Sverige nu levande släktingar har brev bevarade från dem eller att Emigrantinstitutet i Växjö kan ge några upplysningar härom.
Malmö i april 1977
Artur Östensson