Förr i världen, det vill säga för fjorton dagar sedan, trodde jag att Näshults 1700-talskvinnor gick omkring i den vackra Östra Häradsdräkten hela dagarna. Jag hade en slags nationalromantisk bild av kyrkbacken på söndagsförmiddagarna som en blomsterhav av folkdräkter. Den här idén bekräftades av Nordisk Familjebok, Uggleupplagan, som på tre tättskrivna sidor beskriver de skilda dräktsederna i Sverige. Linné beskriver Virestadsdräkten i sin Skånska Resa 1749 och där kommer bondhustrun ridande i sidsadel till kyrkan, med en vit kappa liggande över sadelknappen, antingen den behövdes eller ej, och med håret uppbundet med silverglitterband och huvudet täckt av en hylka, en stärkt och glättad linneduk, ungefär som ett nunnedok. Kroppen täcktes av en blå kolt och runt midjan var virat ett rött, blåkantat band. Linné behöver drygt två sidor för att beskriva dräkten, med alla dess föreskrifter, och nog var Värends kyrkbackar ett blomsterhav på den tiden. Hyltén-Cavallius bekräftar bilden i sin bok om Värend och virdarna.
Men hur var det egentligen till vardags? Det är nästan omöjligt att tro att folkdräkten är något man sätter på sig för att gå ut i lagårn och mjölka. I Värend gick flickorna till vardags i blotta särken, eller med en kjol utanpå som kunde se ut hur som helst. Så folkdräkten var nog kvinnornas finkläder och vardagen såg annorlunda ut.
Sedan dök nästa begrundan upp.
Hur får man kvinnor att klä sig likadant? Mode är en sak, men vem kan hindra en kvinna från att bära en grönrandig kjol i stället för en rödrandig? Linné har svar på det också. ”Här skattas för den största odygd att införa främmande seder, ty om någon kommer från en annor socken att här bo och vill behålla sin förra klädedräkt, eller ock om någon infödd vill efterapa främmande klädnad, blir den av alla begabbad såsom en högfärdig; en odygd, som här har mer förakt med sig än på något annat ställe i riket.” Det sociala trycket var starkt.
Men det fanns socknar som hade besvär med fritänkare. 1693 sade de så här i sockenstämmoprotokollet i Västra Vingåker: ” mycken osed i klädedräkten härkommer mehrendels af en part lättsinnige, ostadige, wispsinte och högfärdige skräddare och skomakare, desse ingalunda skola fördrista sig til att giöre andre kläder och skor än kiörkoherden och församlingens 24 älsta känna för goda och tiänliga.” (Ugglan)
1700-talets enklare kvinnor fick inte klä sig för fint och imitera adeln. Då kunde de till och med arresteras, som Bellman beskriver i sången ´Ett anställt försåt mot Ulla Winblad´. Det var ett sätt att bevara klasskillnaderna. Men dessutom tvingade både det sociala trycket och makten i form av präster och gamla gubbar allmogens kvinnor in i en klädsel, som inte bara var dyrbar, svårskött och obekväm, den gav inte minsta utrymme för individens skaparglädje.
Den enda uppgift jag har om folkdräkten i Östra Härad, förutom Nordiska Museets beskrivning 1901 av vad vi kallar Östra Häradsdräkten, är en kortfattad notis av en fransman Charles Ogier, som 1634 meddelade att de småländska bönderna var kläder av svart ylle, läderstövlar (icke träskor) samt nattmössliknande huvudbonader, dvs toppmössor, och yllevantar. (Ugglan) Men det var 100 år tidigare.
Hur såg det då ut i Näshult på 1700-talet? Näshults invånare har ju i andra sammanhang inte visat sig särskilt eftergivna mot makten, så hur klädde de sig?
Det här måste redas ut. Så jag gav mig ut på jakt efter Näshults folkdräkt på 1700-talet. Om man ska tro Ugglan så gällde klädkoderna socknen, inte häradet. Det låter ganska rimligt att man på 1700-talet kände samhörighet med socknen, inte häradet, som nog var alldeles för stort för gemenskap.
Den moderna Östra Häradsdräkten är baserad på en funnen dräkt från slutet av 1700-talet, enligt Jönköpings läns museum ( http://www.lj.se/infopage.jsf?nodeId=34899). Den togs upp av museet 1915. Det är väl rimligt att tänka sig att det fanns vissa gemensamma drag i klädedräkten inom häradet men att socknarna hade sina egna speciella detaljer. Så jag kommer att söka efter delar av Östra Häradsdräkten, men jag förväntar mig inte att hitta en fullständig dräkt.
 1 randig kjol i rött, vitt, grönt och blått
|
 |
I bouppteckningarna efter kvinnorna på 1700-talet räknas alla deras kläder upp, ner till minsta slitna näsduk. Den tidigaste tillgängliga bouppteckningen är från 1776 och jag har slumpmässigt valt ut några stycken mellan 1776 och 1807. Om det fanns en sträng klädkod i Näshults socken i slutet på 1700-talet borde man kunna räkna ut hur den såg ut med hjälp av de uppräknade kläderna.
Undersökning och slutsats
Jag har gjort en djupdykning i klädkistorna hos Näshults kvinnliga allmoge, med hjälp av bouppteckningarna. Jag specificerar allmoge, eftersom de högre stånden var mer modemedvetna och franskinspirerade. Men alla i Näshult tillhörde allmogen, får man nog säga, trots att prästens änka ingår i gruppen.
Det första man lägger märke till är att deras finkläder, dvs de dyraste kläderna, bestod av en svart klänning eller en svart kjol med svart blus, i siden om de var rika, i kamlott eller kläde om de inte hade så gott ställt. Min teori om folkdräkten som finkläder visade sig genast vara fel. Den blomstrande kyrkbacken med alla folkdräkterna blev svart.
Ingen av damerna som levde i Näshult mot slutet av 1700-talet ägde kläder som ens tillnärmelsevis liknade den moderna Östra Häradsdräkten. Ingen hade en randig kjol som liknade tygprovet ovan och ingen ägde ett rött broderat livstycke. Ingen ägde den broderade sidenmössan eller den broderade väskan. Det var till och med ont om vita tröjor.
Till vardags gick de i kjol och tröja som kunde vara av ylle, linne eller, om de var rikare, bomull. Kjolen var ofta randig, men den var randig i vilka färger som helst. ”Tröjan” var av tyg, så vi skulle nog sagt blus, och den hade också många färger, mer sällan vit. Om det var kallt drog de på sig en vadmalströja, som kunde vara vilken färg som helst. Förklädena var blå, randiga, svarta, av lärft eller kattun eller annat. På huvudet hade man en mössa eller också knöt man ett kläde om huvudet. Kläden kunde också användas som sjal.
Många av kvinnorna hade ett randigt livstycke i ylle, i kalmink eller Callermink (se ordlistan nedan), som fungerade som väst och korsett, men det var sällan rött. Livstycken i Callemink har jag hittat i bouppteckningar från övriga Sverige, så det var inte typiskt för Näshult.
Bara en av kvinnorna ägde en särk, så i olikhet med Värends flickor kunde de inte klä sig i bara särken. Lintyg är för mig ett kortare underplagg, vad vi lite äldre flickor skulle kalla ett linne. Det fanns i de flesta kistorna. Linné var f ö lite generad över att kvinnfolken i Bergkvara gick med sina öppna tröjor där endast lintyget om sommaren täckte brösten, ”vilket kommer för dem sällsamt som är ovane därvid”.
Det finns inga likadana huvudbonader i de olika bouppteckningarna, så de kunde inte klä sig likadant om huvudet. Jämför Virestadsmorornas nunnedok!
Det vardagliga dräktskicket var att kvinnorna gick i kjol och tröja. Men de hade också ibland hela klänningar. De hade gott om förkläden som skyddade kjolen, de ägde livstycken som de kanske satte på sig om det var kallt eller om de ville vara lite finare. Men inte var deras klädsel speciell för häradet eller socknen eller ens tiden de levde i. Och de hade inte likadana kläder.
Här nedan har jag skrivit av bouppteckningar från Näshult mellan 1776 och 1807, såvitt de behandlar de avlidnas gångkläder. Flera av plaggen har varit svårtydda, men jag tror inte att feltolkningarna är så många att min slutsats skulle vara felaktig.
Min slutsats är att ingen bar Östra Häradsdräkten eller någon annan ”folkdräkt” i Näshult i slutet på 1700-talet. Kanske var det annorlunda i andra byar, det har jag inte undersökt, men här i Näshult klädde man sig inte i vad vi kallar folkdräkt. Här var man individualister!
Eller också var man väldigt tidigt ute med att lägga av sockendräkten. Eller också var de svarta kläderna folkdräkten! Kanske Näshult var så konservativt att man fortsatte seden med svarta kläder som Charles Ogier beskrev 1634!
Jag välkomnar tankar och åsikter i ämnet!
Ordförklaringar och anmärkningar
Berkan är ett tyg tätvävt i tuskaft av en blandning av gethår och ull (Wikipedia)
Callmink De flesta kvinnorna hade ett Callmink livstycke. Callmink eller med nuvarande stavning kalmink är ett slags randigt ylletyg.
Galoner är ett eller flera dekorativa band, flätor eller broderier i guld eller silvertråd, numera oftast på en uniform
Kamlott. (förr) glansigt, stundom vattrat l. mönstrat, vanl. tvåskäftat halvsidentyg av kamelgarn l. kamgarn o. silke. (Svenska Akademiens ordlista)
Klippingshandskar är mycket mjuka handskar,gjorda av klippta lamm- eller killingskinn. Till skillnad från andra handskar hade de köttsidan utåt.
Kläde är ett slags ylletyg, valkat som vadmal men tunnare och finare. Jag tror också, utan att ha belägg för det, att det kunde betyda ett stycke tyg, som kunde användas som huvudduk eller sjal eller något annat. Jfr förkläde.
Livstycke. Ett livstycke är den snäva västen/korsetten som fortfarande finns i Östra Häradsdräkten.
Päls. Det verkar som om en ylle- eller sidenkappa kunde kallas päls.
Triumphant En slags tjockt siden med tryckt mönster, gärna med rosor!
Värdet av plaggen är här redovisat på ett icke korrekt sätt. Från 1776 gick det 48 skilling på en riksdaler, vilket innebär att man egentligen inte kan använda decimalpunkter för värdena. Det har jag gjort i alla fall, eftersom mitt intresse inte låg på klädernas värde. Man får läsa det som att till vänster om decimalpunkten är det riksdaler, till höger är det skilling. Anledningen till att värdena är med är att man genom dem kan avgöra vilket som var finkläder. De bör ha varit de dyraste.
Kommentarerna till höger i listorna är mina egna.
Bouppteckningarna
År 1776 Annika Larsdotter
Annika Larsdotter var bondhustru från Stora Svartarp. Död 1776 vid 46 års ålder, tämligen välbeställd. (FII:1 p 151 sid 84). Bouppteckningen är mycket svårläst, men Annikas finkläder var nog sidenkjol och sidenblus, som tas upp överst i förteckningen och är värda mest. Annika ägde ett Callmink livstycke och flera randiga kjolar, men verkar inte ha ägt blusar eller tröjor. Kanske ”Klofdre haråft” är en tröja av något slag, eftersom Annika ju måste ha haft något att skyla sig med.
| Aflidna hustrun Annikas gångkläder | ||
| 1 Swart sartinströja | 3 | satin |
| 1 D:o kjortel | 5 | |
| 1 grön walmarströja | 1.16 | vadmal |
| 1 Callmink livstycke | 2 | |
| 1 randigt d:o | 2 | |
| 1 gramal kjortel | 2 | |
| 1 Grön wallmars kjortel | 3 | |
| 1 Grönrandig d:o | 2 | |
| 1 D:o blårandig | 2 | |
| 1 d:o sämre | 1.6 | |
| 1 gl klofdre haråft röder | 1 | Ja, vad kan detta vara? |
| 1 bättre Bomulls Blå | 2 | |
| 1 D:o med bredt fåll | 2 | |
| 1 d:o mindre af Sertin | 0.24 | |
| 1 sating förkläde | 1.16 | |
| 1 Kartuns d:o | 0.24 | kattuns: tunn, glättad bomullsväv |
| 1 Läruft d:o | 0.16 | |
| 1 par halfhandskar | 0.8 | |
| 1 Blå Näsduk | 1.8 | |
| 1 Blå Klädeskappa | 6 | |
| 1 par röda dameskor | 0.16 | |
| 1 par skoor | 0.16 | |
År 1776 Maria Hermansdotter
Maria Hermansdotter från Horseryd dog 1776 vid 50 års ålder. (FII:1 p 161 sid 87). Hon efterlämnade maken Petter Persson Källberg och flera barn. De hade flyttat till Horseryd 1773 och efter Marias död fick familjen attest till Åseda. Bouppteckningen anger tillgångar på 530 riksdaler och en skuld till sonen Anders på 60 riksdaler.
Maria verkar ha gått in för värmande plagg. Bomull och siden var dyra tyger och Maria hade ingen lyx. Men hon hade inte heller en Östra Häradsdräkt.
| Aflidna hustruns gångkläder | |
| 1 Swart Klädeströja | 2 |
| 1 Kjortel swart d:o | 4 |
| 1 röd klädeskjortel | 6 |
| 1 gammal brun Klädeskjortel | 2 |
| 1 gammal kjortel | 3 |
| 1 swart wallmarströja | 1.10 |
| 1 grön wallmarströja | 4 |
| 1 Brun Klädeströja | 1.16 |
| 1 rött Callermink Lifstycke | 4 |
| 1 gl Callermink d:o | 1.16 |
| Anm: Dessa kläder äro dottrens | |
| 1 swart tröja sönder som ärvt efter sin avlidna mormoder | |
År 1779 Annika Eriksdotter
Annika Eriksdotter var hustru till Börje Jonasson i Idanäs Södergård. Hon avled 1779 vid 28 års ålder av lungsot. (FII:2 p 219 sid 116). Behållningen i boet var ca 450 riksdaler.
Bouppteckningsförrättare var Hans Nordberg, som då var gammal med en darrig handstil, och Wallentin Öfverström, med vacker, nästan 1600-tals, piktur. Båda återfinns i artiklar på denna hemsida och det var trevligt att stöta på gamla bekanta.
| Aflidna hustruns öfriga kläder | ||
| Swart Camlott klädning | 4 | |
| Tröja och Kjortell av grönt Camlott | 2.32 | |
| Tröja och Kjortell av swart Sertin | 1.32 | Satin |
| En grön tyg kjortell | 0.24 | |
| En röd hrannig kiortell | 0.16 | |
| En flanells kiortage | 0.32 | skjorta |
| Röd randig tyg kiortell | 0.24 | |
| En Blå randig kiortell | 0.16 | |
| En swart wallmarströja | 0.16 | |
| En sämre Blå randig kiortell | 0.8 | |
| En guhl randig kiortell | 0.6 | |
| Ett rött sertins livstycke | 0.24 | |
| Ett guhl rosigt d:o | 0.16 | |
| Et guhlt lärufts d:o | 0. 4 | |
| En gl swart wallmars randig tröja | bortskänkt | |
| En grön rosig Triumphants mösa | 0.12 | |
| En Rödrosig ruska?? Mösa | 0.12 | |
| En guhl siden väfduk | 0.24 | |
| En röd d:o | 0.16 | |
| En blårandig bomullsväfduk | 0.16 | |
| En hwit halsduk med spets | 0.16 | |
| Ett ullneduk d:o | 0.16 | |
| Ett hwitt linnedukkläde | 0.24 | |
| Ett hwitt ullende kläde med fål | 0.24 | |
| Ett hwitt lärftskläde | 0. 4 | |
| En rödrandig näsduk | 0. 8 | |
| En brunrandig näsduk | 0. 6 | |
| Ett cattuns förkläde | 0.32 | |
| Ett sämre d:o | 0.6 | |
| Ett hwitt satings förkläde | 0.16 | |
| Ett hwitt förkläde | 0.12 | |
| Ett rödrandigt d:o | 0.08 | |
| Ett gammalt blårandigt d:o utan band | 0 | |
| (omöjlig att tolka) | 0.16 | |
| Ett fåvävt? lintyg | 0.08 | |
| 4 sämre och bättre dito av blaggarn | 0.16 | Kortfibrigt lin, sämre kvalitet |
| 5 allnar foder till ?koftera | 0.10 | |
| Ett par gamla röda vantar | 0.12 | |
| Ett par hwita bomullsvantar | 0.12 | |
| Ett par bruna klippingshandskar | 0. 3 | |
| 3ne parrandigar? med spessar | 0. 6 | |
| 2ne par ullstrumpor | 0. 8 |
Här verkar listan på kläder sluta. Man undrar om hon inte hade några skor?
År 1781 Caijsa Nilsdotter
Här är utdraget ur bouppteckningen efter Caijsa Nilsdotter. Hon dog 1781, vid 56 års ålder. (FII:4 SVAR sida 132). Hon var hustru till Daniel Persson, torpare på torpet Hammarsten under Ödmundetorp.
| Öfriga kläder | |
| En röd Blå Kjortel | 0.16 |
| En tröja av swart roalinne? | 0.16 |
| Et gl Callmink lifstycke | 0.08 |
| Et lärftsförkläde | 0.08 |
| Et par klippings handskar | 0.02 |
| En brunt mössa | 0.02 |
Detta är den fullständiga förteckningen över Caijsas kläder. Sängkläder listas för sig, därav överskriften Öfriga kläder.
År 1787 Elisabeth Jonsdotter
Elisabeth eller Lisa som hon kallades var en av deltagarna i triangeldramat på Ödmundetorp (Skandalen på Ödmundetorp). I den artikeln beskrev jag henne som klädd i Östra Häradsdräkten, där hon stod på tunet och väntade på sin trolovade Wallentin Öfverström. Efter Wallentins snedsprång med Carolina Ulrica Ulfsax gifte sig Wallentin och Lisa och fick flera barn. Lisa dog 1787 (FII:10 p 237 sid 141). Men hon hade ingen Östra Häradsdräkt, den hittade jag på. Men jag gillar bilden av Lisa i dräkten så den får stå kvar, fast den är fel.
| En swart Cammelot kiortel och tröja | 2 |
| En röd klädeskiortel med tröja | 0.32 |
| En fiolät klädning | 1.16 |
| En röd tygkiortel | 0.38 |
| En flanels kiortel | 0.16 |
| En tygkjortel med trasiga våder | 0.16 |
| En grön snibb | 0.24 |
| En blårandig tygkjortel | 0.16 |
| 2 st vardagskjortlar | 0.16 |
| En blå satinströja | 0.20 |
| En grön Cammelott tröja | 0.20 |
| En swart satins tröja | 0.08 |
| Ett fiolätt lifstycke | 0.08 |
| Ett tyglifstycke | 0.04 |
| Ett ?? lifstycke | 0.02 |
| En swart mössa | 0.16 |
| Ett genombrutet Comenduk? kläde | 0.24 |
| Ett wit Clistungs? kläde | 0.08 |
| Ett bomullskläde | 0.10 |
| Ett dito | 0.08 |
| Ett brunt silkeskläde | 0.24 |
| Ett dito witt | 0.12 |
| Ett rödrandigt kläde | 0.05 |
| Ett lärfts kläde | 0.02 |
| Ett svart rosigt kartunskläde | 0.24 |
| Ett rödrosigt dito | 0.12 |
| Oläsligt | |
| Ett randigt tygförkläde | 0.12 |
| Ett par röda bomullsstrumpor | 0.08 |
| 2ne lärft lintyger | 0.16 |
| 2 blaggarns dito | 0.08 |
| Ett par bruna klippingshandskar | 0.02 |
| Ett par wita dito | 0.02 |
| 2ne mössa | 0.02 |
| Ett par skoor | 0.06 |
År 1795 Maria Elisabeth Stocke Wikbom
Pastorskan Maria Elisabeth Wikbom var dotter till kyrkoherden Jacob Stocke och gift med kyrkoherden i Näshult Steno Wikbom. Hon avled 1795 vid 67 års ålder och var då änka (FII:18 p 633 sid 354).
Här har vi en härligt klädtokig dame. Och hon var inte rädd för färger.
| Den aflidna fruns gångkläder | ||
| swart kamelåtts Klädning | 2 | |
| svart klädning, av Berkan | 1 | |
| En swart kamelåttströja | 0.08 | |
| Kartunströja | 0.08 | Kattunströja, dvs bomull |
| Witt tröja och Kjortel | 0.16 | |
| 1 witt tröja | 0.04 | |
| 1 brun kjortel och tröja | 0.16 | |
| 1 jus Brun Kjottrl | 0.12 | |
| 1 grön d:o | 0.12 | |
| 1 randi sticke | 0.12 | |
| 1 Blå Kjottel | 0.16 | |
| 1 randi d:o | 0.08 | |
| 1 Blå Sertut | 2 | Syrtut: En lång kroppsnära rock, |
| 1 Blå kaperud ?? | 2 | Kapperock? |
| 1 Grå tröja | 0.08 | |
| 1 Randi natt tröja | .04 | |
| 1 grönt lifstycke | 0.08 | |
| 1 grön päls | 0.40 | |
| 1 sidentygs kappa | 1.40 | |
| 1 swart sidensars Kjottel | 0.01 | |
| 1 swart masijestens Karpers | 0.32 | manchester? |
| 2 gl swarta karpiosen? | 0.02 | Vad är karpiosen? |
| 1 swart forkläde | 0.04 | |
| 5 st randiga förklär | 0.16 | |
| 1 witt bomullsförkläde | 0.16 | |
| 1 dito av lärft | 0.04 | |
| 1 witt BomullsKläde | 0.04 | |
| 2 st witta snipar | 0.04 | snibbar; dvs huvudduk, halsduk o dyl |
| 2 st wita lärftskläde | 0.08 | |
| 1 swart silkeskläde | 0.12 | |
| 1 randiger dito | 0.16 | |
| 3 st bomullsnäsdukar | 0.16 | |
| 1 rödrandig näsduk | 0.04 | |
| 1 gl swart visit Kapa med . | ||
| Et styke? | 0.12 | En visitkappa |
| 1 swart moers mösa med | ||
| Et stycke | 0.16 | Moers? Stycke? |
| 1 witt mösa med lin til | 0.04 | |
| 1 gl swart mösa | 0.02 | |
| 3 par handskar | 0.08 | |
| 2 par vantar | 0.04 | |
| 2 par wita handskar | 0.02 | |
| 1 par röda muddvantar | 0.04 | |
| 1 par för armar med lös Krås | 0.02 | |
| 1 swart muf | 0.04 | |
| 3 par ullstrumpor | 0.06 | |
| 1 par Linstrumpor | 0.04 | |
| 1 par gla regarnsstrumpor | 0.01 | |
| 1 par uga?skor | 0.12 | |
| 1 par kalosier | 0.04 | Kan ev vara kalsonger |
| 1 witt galon med gröna. | ||
| Fransar med gultagaloner | 0.04 | |
| Knytte putta | 0.04 | Låter trevligt, men vad ÄR det? |
| Hop med sacrata Kluttar | 0.08 | Antagligen kasserade klutar |
| 1 witt Somar Kapa | 0.04 | |
| 4 st särkar | 0.32 | |
| 7 aln randigt tyg | 0.08 | |
| 7 aln violett tyg | 0.08 |
Maria Elisabeth hade verkligen en rikhaltig garderob. Men jag kan inte hitta något som påminner om Östra Häradsdräkten
År 1799 Maja Stina Beckman Nordberg
Maja Stina Beckman var dotter till Monsieur Beckman och maka till Hans Nordberg, vilka efter varandra ägde Serarp Norregård och Gästgiveriet. Hon avled 1799, 80 år gammal. (FII:22 p 151). Hon hade då varit änka i fyra år och bodde kvar på Serarp Norregård som då ägdes av Johan Andersson.
| 1 swart Camelots Klädning | 2 | |
| 1 swart sartins Kjortel | 0,24 | |
| 1 wit Noptunds Klädning | 0,24 | Nanking?= Bomullslärft |
| 1 grön randig Kjortel och | ||
| 1 hrandig Kjortel | 0,20 | |
| 1 flarmad tröja och 1 Kattuns tröja | 0,05 | |
| 1 Blå Camelots Päls | 1 | |
| 1 ?? Sourteut | 0,24 | |
| 3 söndriga lifstycken | 0,3 | |
| 2 hröda förkläden och 1 blårandigt |
År 1807 Eva Jonsdotter
Min farmors mormors mor, Eva i Haddarp, dog 1807, vid 46 års ålder (FII:30 p 619, sid 417) Hon var bondmora och gästgiverska på Västergården i Haddarp och hade det nog jämförelsevis gott ställt. Men hon brydde sig uppenbarligen inte om kläder. Det mesta i hennes garderob är gammalt och slitet.
| Den aflidna hustruns gångkläder | ||
| 1 gl swart Kammelotsklänning | 1 | |
| 1 gl swart sidenkjortel | 0.2 | |
| 1 gl Blå satins tröja | 0.3 | |
| 1 gl swart 1 gl grön dito | 0.8 | |
| 1 gl tygs tröja | 0.3 | |
| 1 randigt kammelots lifstycke | 0.8 | |
| 1 gl dito af sating | 0.2 | |
| 1 dito tygs lifstycke | 0.8 | |
| 1 rödrandig kjortel | 0.24 | |
| 1 dito blårandig | 0.52 | |
| 1 dito svartrandig | 0.8 | |
| 1 gl Kaperåk | 1 | Kapprock |
| 4 alnar Bomulswäf | 0.59 | |
| 1 silkesnäsduk | 0.16 | |
| 1 wit bomuls näsduk med fål | 0.12 | |
| 1 dito dito | 0.10 | |
| 1 dito | 0.03 | |
| 1 dito | 0.02 | |
| 1 brunrutigt bomuls förKläde | 0.16 | |
| 1 trökt dito | 0.06 | |
| 1 wit moers mösa | 0.12 | |
| 1 gl treumfants mösa | 0.08 | |
| 2ne rödrandiga näsdukar | 0.12 | |
|
2ne dito dito |
0.12 |
|
|
2ne dito |
0.02 |
|
| 1 gl Blårandigt förkläde | 0.01 | |
| 1 par wita fingerwantar | 0.04 | |
| 1 par gla röda wantar | 0.04 | |
| 1 par ramskor? | 0.04 | |
| 1 par gla skor | 0.04 | |
| 1 par gla såcker | 0.01 | |
| 2ne lintyg af lärft | 0.12 | |
| 2ne dito av Blånegarn | 0.08 | Lingarn |
Brasklapp: Att läsa bouppteckningar från 1700-talet
Det är inte det lättaste att läsa de handskrivna bouppteckningarna från 1700-talet. Inte nog med att bokstäverna såg annorlunda ut, handstilarna var mer eller mindre slarviga, stavningen var individuell, texten har blekts och ovanpå allt har tyger och klädesplagg annorlunda beteckningar än vad vi är vana vid. Så jag har gjort så gott jag har kunnat, men min undersökning skulle nog inte stå sig i akademiska sammanhang. Om någon läser det här som är kunnigare än jag skulle jag bli mycket glad och tacksam för ytterligare information.
Jag har letat på Google, Lunds Universitetsbiblioteks Lovisa och i Libris efter böcker i ämnet allmogens kläder på 1700-talet. Det enda jag hittade var en bok som hette Vilse i vadmalen, som handlade om Lillhärdal från 1750-1850. Visst är det förvånande att det inte finns mer skrivet i saken?
//Eva Kornby, Haddarp, Näshult. December 2013
Källor:
- Skannade bouppteckningar på SVAR. Jönköpings län, Östra Härad. Se var och en av damerna för adressen.
- Wikipedia för tolkning av benämningar för tyger och plagg
- Närbild av kjoltyget: Jönköpings läns museum. Bilden på dräkten: Stockholms Auktionsverk
- Nordisk Familjebok, Uggleupplagan, uppslagsord folkdräkt. Finns på nätet.
- Linnés Skånska Resa 1749, W&W 1977
- Hyltén-Cavallius, Gunnar Olof: Wärend och Wirdarna. Stockholm 1868
- Övriga källor återfinns i texten