Följande årskrönika för året 1953 i Näshult har vi saxat ur Vetlanda-Posten 11 december 1953. Författare är kyrkoherde Sven Lindwall.
NÄSHULTSKRÖNIKA
Det har under senare år blivit alltmera vanligt, att man vid ett årsskifte söker ge en sammanfattning av vad som under det gångna året tilldragit sig i en församling och därvid ge en bild av de händelser, som varit av avgörande betydelse fÖr församlingens utveckling i såväl yttre som inre avseende.
Beträffande Näshults församling måste vi först konstatera, att den minskning av folkmängden, som ägt rum under senare år, fortsatt under det gångna året, dock icke i så stor utsträckning som förut. Församlingen hade vid 1953 års ingång en folkmängd av 713 personer och denna redan låga siffra kommer även i år att underskridas, på grund av att utflyttningarna fortfarande äro större än inflyttningarna. Orsaken till denna flykt från landsbygden får framför allt sökas i det förhållandet, att ungdomen icke anser, att den här kan finna den utkomst, som den anser vara av nöden. Många av dem, som nu beger sig hemifrån skulle säkert stanna kvar i församlingen, om det funnes flera och större industrier, som kunde taga dem i sin tjänst. Det visade sig tydligt, när ett större företag, som under de senare åren här drivit rörelse, på grund av lokalbrist m.m. flyttade verksamheten till den närbelägna staden. De anställda följde företaget och flera kommo efter. Förvisso var detta en stor förlust både för kommunen och församlingen.
En annan orsak till den stora utflyttningen får sökas i det förhållandet, att Näshult saknat en lokal, där ungdomen på fritiden kunnat samlas. Denna brist har under året avhjälpts genom att Näshults hembygdsförening av kommunen förvärvat Ålderdomshemmet, som nedlagts. Man står just i begrepp att där genomföra nödvändiga omändringsarbeten, och sedan har ungdomen en utmärkt fritidslokal. Ett gammalt önskemål blir härigenom realiserat. I över 10 år har hembygdsföreningen arbetat för denna sak, som nu fått en lycklig lösning. Om nu också arbetsmöjligheter kunde beredas för den uppväxande ungdomen, skulle förhållandena vara idealiska. Man kan kanske fråga, om icke jordbruket skulle funna absorbera den lediga arbetskraften. På den frågan kan man svara både ja och nej. Med ja, därför att det vid flera jordbruk råder brist på arbetskraft, men med nej därför att det inte skulle bära sig, att vid ett litet jordbruk betala höga löner till de anställda. Nu får man reda sig, så gott det går. I bästa fall stannar någon av barnen kvar hemma och övertar gården, under det att de andra bege sig till städerna oeh samhällena. Vid en folkbildningskurs, som under hösten varit anordnad i Näshult-Hultanäs, dryftades denna sak, och det framhölls, att något måste göras för att bereda bättre utkomstmöjligheter för ungdomen i den egna hembygden.
För Näshults vidkommande har under det gångna året stora förändringar inom skolväsendet genomförts. Lövhults B3 skola har indragits och lärarinnan därstädes överflyttats till annan tjänst inom kommunen. Sedan Hillhults skola redan förut indragits finnas nu i församlingen endast två skolor nämligen Kyrkskolan och Kejsarekulla skola. Pendelskjutsar har införts mellan dessa båda skolor, så att i kyrkskolan undervisas klasserna 1 och 2 samt 5 och 6. I Kejsarekulla undervisas klasserna 3 och 4. Sjunde klassen har centraliserats till Nye. En så genomgripande omorganisationn av en församlings skolväsende har givetvis både sina fördelar och nackdelar, men man måste nog anse, att fördelarna äro övervägande. Skolformen blir bättre och läraren får mera tid och möjlighet att ägna sig åt sina elever. Lärarna äro också mycket tillfredsställda med de genomförda förändringarna. En olägenhet är de långa skolvägarna och de därav föranledda skolskjutsarna, som draga stora kostnader. Tråkigt är också, att det för denna omorganisations genomförande varit nödvändigt att indraga två av församlingens skolor. Förutom att dessa skolor tjänat skoländamål ha de också utgjort en samlingsplats för bygdens befolkning. Bygdeskolorna ute i våra församlingar ha förvisso fyllt en stor uppgift, och när de nu på många platser tjänat ut, känna vi stor tacksamhet över vad de på olika sätt fått betyda, framför allt för den fostrargärning, som i dem utförts.
Som förut nämnts har under den gångna hösten en folkbildningskurs varit anordnad i Näshult och Hultanäs, och densamma har varit talrikt besökt. Föreläsningar ha därvid hållits i skilda ämnen. Såväl föreläsare som arrangörer ha kunnat glädja sig åt att kursen omfattats med stort intresse. Av stor betydelse skulle det vara, om det även i denna församling kunde bildas en föreläsningsförening. När nu en samlingslokal snart blir en verklighet i Näshult, är det största hindret för en sådan förening med regelbundna föreläsningar undanröjt.
Byggnadsverksamheten i församlingen har dominerats av kyrkorenoveringen och lärarbostadsbygget i Näshult. Renoveringen av församlingskyrkan påbörjades i september månad förra året och har pågått under hela detta år. Även om inte arbetet blir fullt färdigt i år ämna vi dock fira julotta i vår gamla kyrka. När kyrkan en gång blir färdig kommer den att framstå som en av stiftets märkligaste och vackraste kyrkor. De synnerligen vackra 1700-talsmålningarna i taket, å läktarbröstet samt i koret ha framtagits och konserverats. De framstå nu i sin ursprungliga skönhet med rena och klara färger, och man kan tydligt se, att här har penseln förts av en mästares hand. Altarskåpet, som under restaureringen blivit föremål för översyn hos konservator i Kalmar, återfår instundande jul sin gamla plats vid kyrkans altare. När kyrkan nästa år återinviges kommer detta förvisso att bliva en stor och minnesrik högtid för hela församlingen.
Lärarbostadsbygget i Näshult står nu inför sin fullbordan. I många år har lärarpersonalen här fått nöja sig med otidsenliga och kalla bostäder. När därför beslut fattades om nybyggnad, hälsades detta med stor tillfredsställelse. De bostäder, som nu iordningställts, fylla alla de krav, man kan ställa på trivsamhet och modernitet. I mitten av denna månad kommer arbetet att vara slutfört och färdigt för avsyning.
När man ser tillbaka på det gångna året, så kan man som en sammanfattning säga, att det varit ett gott år. Vi ha varit förskonade från de olyckor och hemsökelser, som drabbat så många andra. Skörden har givit ett gott utbyte och väl kunnat bärgas. Sommaren har varit den vackraste på många år, och hösten osedvanligt mild. Allt stämmer sinnet till tacksamhet. I detta tacksamma sinne gå vi nu också att fira den stora högtid, som står för dörren.