Löjtnant Christoffer Habbe, från Narva till Njupingetorp

(Ny version som innehåller Habbes brev till Kungl. Maj:t)

Njupingetorp är en gård i Näshults socken. På 1700-talet bodde där en löjtnant Christoffer Habbe och hans familj. Christoffer Habbe var officer i Karl XIIs armé och hans levnadsöde sträcker sig från barndomen i Narva till fångenskap i Ryssland och slutligen livet med familjen i Njupingetorp.

Christoffer Habbe föddes i Narva 1684. Narva är ju mest känt som platsen för Karl XIIs stora seger över ryssarna år 1700.

Kanske en del av mina läsare liksom jag är lite vaga över var Narva ligger. Nåväl. Finska Viken går i väst-östlig riktning in till St Petersburg. På norra sidan av viken ligger Helsingfors. Mittemot Helsingfors på södra sidan ligger Tallinn. Halvvägs mellan Tallinn och St Petersburg ligger Narva.

Narva, som låg i dåvarande Ingermanland och numera ligger i Estland, var svenskt när Christoffer Habbe föddes. Narva och närliggande områden erövrades av Sverige redan 1581. Narva förblev sedan svenskt ända till 1704. Övriga svenska besittningar i området byttes mellan Ryssland och Sverige vid flera tillfällen.

Sveriges intresse i Ingermanland var strategiskt. Området skulle utgöra en buffertzon för ryska attacker mot Karelska näset och dagens Finland. Dessutom skulle rysk handel tvingas passera svenskt territorium. Sverige använde även Ingermanland som område dit man skickade dem som dömts till förvisning.

I slutet på 1600-talet låg flera svenska garnisoner förlagda i Narva.

Narvas garnison, med uniformer
Ingermanlands garnisonsregemente 1 400 man	Estniska kavalleriregementet 150 man 2 kompanier	Ingermanländska adelsfanan ”ett litet antal” 2 ryttmästare förde befäl

1690, när Christoffer Habbe var 6 år gammal, fanns det en provos (profoss) vid Estniska Kavalleriregementet i Narva vid namn Jacob Habbe. (Profoss är här en militär befattning, den lägst rankade underofficeren med eget boställe, motsvarande dagens militärpolis. Ett av uppdragen var att utdela spöstraff och andra kroppsbestraffningar.) Kan detta ha varit Christoffer Habbes pappa? Jacob Habbe ingick i Ryttmästaren Otto Zöges Compagnie och övriga officerare i kompaniet hade genomgående tyska namn. Det är väl därför möjligt och kanske också troligt att han också var tysk. Christoffer anger dock Sverige som sitt fädernesland (citat nedan).

Tyvärr har jag inte lyckats hitta Estniska Kavalleriregementets rullor för åren 1690-1700, så jag vet inte om Jacob Habbe var kvar i Narva 1700 när slaget vid Narva stod under det Stora Nordiska Kriget.

Det stora nordiska kriget 1700-1718

Kriget utkämpades mellan Sverige, Holstein-Gottorp och 1710–1713 även Osmanska Riket å ena sidan och å andra sidan en koalition bestående av Sachsen-Polen, Danmark-Norge och Tsarryssland. Här är inte platsen och jag är inte kvinnan att beskriva detta krig, men det var ett världskrig för den tiden.

Kriget startade när en allians bestående av Danmark-Norge, Sachsen-Polen och Tsarryssland förklarade krig mot det svenska stormaktsväldet, och startade en trefaldig attack mot Holstein-Gottorp, svenska Livland och svenska Ingermanland. Den ryske tsaren Peter I beslöt att börja med att anfalla Narva.

Som vi såg fanns det ett par tusen man i garnisonerna i Narva år 1700 och mot dem marscherade Peter med 20 000 man. Den unge svenske kungen Karl XII forslade raskt över en armé per båt och beredde sig att möta Peter.

Narva var inte rustat för anfallet. Så här såg det ut i staden, mechta eländigt och slätt.

1647 utstakades ett hakelverk (förstad), strax nedströms om det gamla Narva, och började 1649 förses med befästning. 1658 blockerades Narva för en tid av ryssarna, och 1659 brann hela staden ner. Den återuppbyggdes, och försvarsverken, som skadats av branden, började iståndsättas, men redan 1681 var de förfallna, och Erik Dahlbergh gjorde därför ritningar för ett nytt fästningsverk, varefter man genast påbörjade bygget. Av brist på medel gick arbetet emellertid långsamt, och 1697 ansåg generalguvernören Otto Wilhelm von Fersen Narva vara i ett ”mechta eländigt och slätt tillståndh”. När ryssarna nalkades år 1700 brändes därför hakelverket, och de ännu ofärdiga verken fullbordades provisoriskt och palissaderades, men fästningens besättning räckte inte till för att besätta konterskarp och utanverk, varför dessa helt utrymdes.

Det måste ha varit ganska nervöst för försvararna att se de otaliga ryssarna närma sig staden. Men som alla vet hann Karl fram i tid och vann slaget vid Narva. 12 000 ryssar och 667 svenskar dog. Om liken läggs tätt ihop och varje kropp upptar en yta av 0.45 x 1.7 m så täcker de ett helt hektar. Därtill kommer alla hästliken. Det är inte det lättaste eller trevligaste att tänka sig stanken av de döda och vrålen av de skadade. De svenske visade ingen pardon. Här är en boktitel (!) som jag kopierat från Libris.
Märk hur ryssarna på knä tiggt livet!

[Delineation Af Staden och fästningen Narfwa och opå hwad sätt den af Rÿssiske Czaren Peter Alexewitz ifrån den 12 Septembr in till den 20 Novembr Anno 1700 medh 8000 Mann warit belägrat, Bombarderat och Canonerat sambt bestormat, då den förmedelst den höchstens Bijståndh af den Stormechtigste Swea Konungen Carl den 12 oförlijkeligen hjeltemodh befrijat och allena medh 8000 infödde tapfre Swenska Soldater till häst och foot angripit; och fasta Läger och Retrenchement bestormat den Troolösa fienden deruth iagat, uthi hwilken och i manna minne aldrig föregångne oferlijkelige tapfere Action öfwer 22000 Rÿssar, Tartare, Calmucker Circasser och Cosaker massacrerara wordne fast alle des Generaler på knää tigdt Lijfwet, efterlembnandes 200 stora Metall Stÿken, 80 Mörsare, 220 fanor och Standarder sambt heela des Magazin och Pagage i Öfwerwinnaras händer. Swänska fältskrij war medh Guds hiälp.]

Var Christoffer med i slaget vid Narva? Han var bara 16 år, men det var inte ovanligt att så unga pojkar värvades.

Christoffer var i alla fall kvar i Narva år 1704, då han blev adjutant åt chefen för Narvas garnisonsregemente Henning Rudolf Horn, som efter slaget vid Narva 1700 hade befordrats till general och friherre. En adjutant är en person (oftast själv officer) med uppgift att biträda militär chef eller kunglighet i praktiska detaljer. Av bevarade instruktioner för en generaladjutant förstår vi att uppgiften var krävande, det framgår att ”en generaladjutants förnämsta kvalitet består därutinnan att han är oförtruten och flitig, samt dag och natt generalen en chef tillhanda är”. Generaladjutanten skulle i princip se till att hela styrkan fungerade som ledningen hade tänkt. Han skulle bland annat säkerställa att alla order var korrekt uppfattade av regementscheferna och att tillståndet i förbanden var gott. Arbetet innehöll alltså en kontroll av personer som oftast hade högre grad än adjutanten själv – en svår uppgift som säkert krävde takt och känsla för att den skulle kunna utföras.

Det låter som om den 20-årige Christoffer Habbe varit en ordentlig byråkrat med diplomatisk finess och stor auktoritet. Man skall dock komma ihåg att vid det tillfället det nog inte fanns så många att välja bland vid tillsättandet av tjänster.

Christoffer Habbe och de andra soldaterna såg ut så här. De står framför fästningen i Narva. Möjligen såg fästningen inte exakt likadan ut 1704.

Han var kvar i Narva 1704, då Peter I belägrade och intog staden. Peter var lika skoningslös mot de besegrade som Karl XII hade varit. De flesta i Narva slogs ihjäl. Christoffer Habbe klarade livhanken, trots svåra blessyrer, men de följande åren blev besvärliga. Christoffer Habbe blev fången och förd till Rysslandoch återvände först 1709 till Sverige.

Vi vet inte när han blev fången eller vart han fördes. 1708 förvisades resterna av Narvas befolkning till Wologda, som ligger omkring 80 svenska mil rakt österut från Narva. Om Christoffer blev fången i det sammanhanget fick han först gå till Wologda och fick sedan en nätt promenad på 146 mil från Wologda till Königsberg, nuvarande Kaliningrad, sedan han ”escaperat” och begivit sig hem.

Christoffer Habbe i Sverige

Sedan Christoffer rymt från Ryssland och kommit till Sverige placerades han i Uppvidinge kompani av Kalmar regemente. Det finns en anteckning om Christoffer i GMR 1711 för Uppvidinge kompani, vari han anges ersätta secund fendrik von Fittinghof som avlidit i november 1711. I GMR för 1712 upprepas beslutet att ersätta honom med Christoffer.

 

Då Christoffer Habbe tillträdde tjänsten och fram till 1716 tjänstgjorde kompaniet i garnison på Karlskrona skansar. De verkar inte ha deltagit i direkta krigshandlingar under de åren. Stenbock hade genom slaget vid Helsingborg 1710 kört ut danskarna ur Skåne och kompaniet fick några års andrum. Jag misstänker att Christoffer Habbe under dessa år gifte sig med sin första hustru, men jag har inte i kyrkoböckerna från Karlskrona hittat några uppgifter om detta.

1716 deltog Uppvidinge kompani i norska fälttåget. Där ingick de i general Dückers kolonn som inföll från Bohuslän över Svinesund. Habbe blev ”transporterad” till löjtnant för Östra Härads kompani 1717. (GMR 1718 Uppvidinge comp).

Christoffer Habbe anges också (av Rydeman) ha varit närvarande 1718 vid Fredrikshald, när Karl XII sköts.

Christoffer Habbe fick avsked ur tjänsten 1719.

Hans egen berättelse

Här ovan är en snabbskiss av Christoffer Habbes militära karriär. Det som är unikt med Christoffer Habbe bland Näshults soldater är att han själv har skrivit ner historien om sitt liv. Dokumentet finns nu i krigsarkivet. Hans ättling Roy Habbe i Virserum har vänligt ställt texten till vårt förfogande. Vi tackar varmt för detta. Det är nämligen inte ofta våra Näshultsbor från 1700-talet kommer till tals och man får lyssna på deras egna ord. Här är hela brevet, skrivet i Njupingetorp den 26 oktober 1726:

År	1684	är jag född i Narva stad
	1703	den 22 januari blev jag antagen till sergeant under herr generalmajor Horns regemente tillföll och kapten Menschers kompani.
	1704	förrättade jag adjutanttjänsten vid bemälta regemente till den 10 augusti samma år, då, jag vid Narvas övergång som skedde med stormande hand. med flera blev av fienden genomstucken i halsen med en bajonett, som ock i livet stucken och uti vänstra foten skjuten, vilket sedermera kurerades och blev läkt igen, såsom ock då fången blev bortförd till Ryssland, uti vilken fångenskap jag satt till
	1709	den 12 oktober. Ryssarnas hårda hanterande bragte mig till eskapera som den kärlek jag hade till mitt fädernesland med största hasard ransonerade mig själv och gick genom Ryssland, Polen, Kurland och sedermera till Königsberg, varest jag av den då därvarande svenske minister blev rekommenderad till deras excellenser där sammastädes som mig förpassade till kungliga senaten i Stockholm vilka mig med rekommendation och respass försedde till hans saliga höggrevliga excellens och fältmarskalk Stenbock som mig befordrade till sekundfänrik efter fullmakt daterad amiralskeppet Kung Carl
	1711	den 20 november under Kalmar läns regemente och Uppvidinge härads kompani varpå jag sedermera erhöll Kungl. Maj:ts nådigaste konfirmation av den 5 april 1717.
	1711	blev jag kommenderad på kungliga örlogsflottan till besättig att överföra transporten till Pommern.
	1712	kommenderad till Karlskrona i garnison, samt i augusti samma år på kungliga örlogsflottan och skeppet Riga och därstädes bevistat aktionen mot danska flottan.
	1713	kommenderad till Kalmar i garnison och därifrån samma år under kommendering av regementet som gick till Stralsund.
	1714	den 16 maj blev jag kommenderad, till besättig på örlogsskeppet Göteborg till Nyen.
	1716	på garnison i Kalmar och Karlskrona
	1717	den 1 augusti erhöll jag Kungl. Maj:ts nådigaste fullmakt på andra löjtnantsbefattningen vid Uppvidinge härads kompani och Kalmar läns regemente
	1717	den 25 oktober transporterad efter Kungl. Maj:ts nådigaste resolution och fullmakt till första löjtnant vidå samma regemente och Östra härads kompani.
	1718	kommenderad till Norge och bevistat belägringen för Fredrikshald, varest jag såväl som annorstädes där jag varit kommenderad hoppas troget hava förrättat vad mig blivit anbefallt i Kungl. Maj:ts tjänst.
	1719	den 11 maj erhölls hennes Kungl. Maj:ts drottningens avsked.
		Datum Njupingetorp den 26 oktober 1726 Christopher Habbe

Flytten till Näshult

Efter 1719 blir han under några år svår att följa.

Någon gång före 1725 flyttade Christoffer Habbe till Näshult och bosatte sig i Njupingetorp. Han var gift men barnlös. Hans första hustru, ”löjtnantskan Habbe”, namnlös och barnlös, dog och begravdes i Näshult 1725-01-26. Det finns en Elsa Ebba Rosenbielke, född 1701, från Västra Torsås som gifte sig med en fänrik Habbe och om hon gifte sig riktigt ung och före 1717 då Habbe blev löjtnant, kan det ha varit hon. Det är långsökt, samtidigt som det inte kan ha funnits särskilt många fänrik Habbe vid den tiden. (Svenska Adelns Ättartavlor, 461)

Christoffer Habbe hade det ganska påvert de närmsta åren. Enligt mantalslängden för 1726 bodde ”Lieut Habbe, Enkl”, på Njupingetorp. I marginalen står det helt lakoniskt ”Utfattig”. Det är väl lätt att tänka sig att han var ganska handikappad av alla sina blessyrer. På gården bodde också ett annat par som inte var tjänstefolk, så vi får hoppas att de hjälptes åt med arbetet.

Hans andra hustru, Lisken eller Elisabeth Colliander var dotter till kyrkoherden i Alseda. Hon var född 1692-06-24 i Växjö. Hon gifte sig i Alseda 1712-05-01 med löjtnanten Johan Ahlberg. Löjtnant Ahlberg dog 2 februari 1725 vid 48 års ålder, av okänt skäl. De hade tillsammans en dotter Elsa Catharina.

Den 21 november 1726 gifte sig Lisken Colliander och Christoffer Habbe. Den 3 september 1727 fick paret tvillingar, Carl Efraim och Dorotea Elisabeth. I födelsenotisen angavs de då vara bosatta i Byestad, Alseda, men jag kan inte finna dem i husförhörslängderna. Inte heller hittar jag dem i Näshult.

Christoffer Habbe fick avsked från tjänsten som löjtnant i Östra Härads kompani 1719. Han är med i listorna över de soldater som hade pengar att fordra av staten (likvidationslistorna), men det framgår inte hur mycket eller när de utbetalades.

Enligt mantalsskrivningslängd bodde Habbe inte på Njupingetorp 1730, däremot 1732. Då betecknades han som ”manhaftig” och betalade ingen skatt.

Christoffer Habbe verkar till skillnad från sina officerskamrater i Näshult inte ha tjänat särskilt mycket pengar på sitt deltagande i kriget. Leijonhielm, Fixenhielm, Michaëlis, Stuart, allesammans verkar ha kommit hem till en tryggad tillvaro, medan Christoffer Habbe verkar haft det ganska fattigt. Kanske kom han med för sent, när pengarna började ta slut.

Christoffer Habbe och Bänkstriden i Näshults kyrka

Christoffer Habbe gjorde ett litet inhopp i historien om bänkstriden i Näshults kyrka. De framstående sockenborna, de på Näshults säteri, Kullebo, Ödmundetorp och prästgården startade en mångårig strid om de främsta bänkarna i den 1732 nybyggda kyrkan. Övriga bänkar lottades ut. Njupingetorps bänk hamnade långt bak i kyrka, vilket naturligtvis inte gillades av Christoffer Habbe. För egen del och för Lilla Häradskögle klagade han på fördelningen och undrade om lottdragningen verkligen gått riktigt till. Frågan gick ända till tings. På sommartinget år 1738 stämde Christoffer Habbe tillsammans med övriga åbor i Njupingetorp in korpral Öfwerström i Höghult för att denna utan fullmakt uttagit deras lottsedlar. Christoffer Habbe anförde att han så mycket mindre kunnat ge korpral Öfwerström frihet att uttaga lottsedel för hans räkning ”som det aldrig blivit på predikstolen kungjort när samma lottning skulle ske utan håller vad korpral Öfwerström objuden härutinnan tillgjort av noll och intet värde, så mycket mer som han, som en gammal överofficer fått i nedersta bänkarna rum, bland det gemenaste folket”.

För eventuella icke Näshultsbor som läser detta kan i korthet anmärkas att striden mellan Christoffer Habbe och Öfwerström bara var en liten skärmytsling. Det verkliga, mångåriga kriget fördes mellan ägarna till Kullebo, Näshult och Ödmundetorp samt prästgården. Striden skildras i Rydemans bok, som kan rekommenderas.

Familjeliv på Njupingetorp

1733 bodde Christoffer och Lisken på Njupingetorp, tillsammans med sonen Carl Efraim och dottern Lena Gretta. 1736 bodde även Elsa Catharina Ahlberg, som var dotter till Lisken i hennes första äktenskap, där. Dottern Lena Gretta, som måste vara den Helena Margareta Habbe, som gifte sig med en Fagerberg i Älghult (Anbytarforum), är struken 1736. Hon kan inte varit äldre än några år, så vart tog hon vägen tills hon var giftasvuxen? Carl Efraims tvillingsyster Dorotea Elisabeth dog förmodligen som barn, eftersom hon inte finns med i några husförhör. Prästen Jacob Stocke brydde sig ofta inte om att anteckna små barn, så man vet inte riktigt hur det var.

Löjtnant Habbe var fadder till en av Jacob Stockes och Margareta Osanders döttrar, Christina Catharina, född 1742.

Christoffer Habbe dog 1748 och begrovs 20 december, men Elisabeth Colliander bodde kvar i Njupingetorp tillsammans med sonen Carl Efraim och Elsa Catharina Ahlberg. Hon angavs äga 1/3 av Njupingetorp. Lisken dog 1758-06-07.

Sonen Carl Efraim Habbe blev liksom fadern militär och fick titeln förare. Han tillhörde Östra Härads kompani av Kalmar Regemente och erhöll avsked därifrån 1759. Han gifte sig i Lemnhult 1762-12-28 med Brita Catharina Ekelund, född 1725-09-28, dotter till Samuel Hans Ekelund och Catharina Emerentia Ogilvie, som bodde på Horseryd i Näshult. Han och hustrun flyttade omkring 1767 från Njupingetorp i Näshult till Gerekulla i Lemnhult där han avled 1804-02-19. Dessa makar hade bara en son, Samuel Christoffer Habbe. Såvitt jag kan förstå av inlägg på Anbytarforum blev han stamfar för familjen Habbe i Sverige, men min historia om löjtnant Habbe slutar här.

 

// Eva Kornby, Haddarp, Näshult, september 2013

Källor:

• Näshults och Alseda kyrkoböcker
• Rullor
• Rydeman, Stig: Bänkstriden i Näshults kyrka. Tryckt i Växjö 2004. Finns hos Hembygdsföreningen i Näshult.
• http://www.tacitus.nu/karoliner/slag/Narva/svenskar.htm om slaget vid Narva
• http://www.algonet.se/~hogman/regementen_lnf.htm#Kalmar%20regemente
• Wikipedia om det stora Nordiska kriget, adjutanter, profosser,
• Anbytarforum, om familjen Habbe
• Svenska Adelns Ättartavlor, på nätet