Men nu har vi inte tid med Lumpepelle mer för der borta i kröken kommer de fyra fjädrarna fyra gamla systrar som äro 333 år tillsammans och alltid går i gåsmarsch till boa den äldsta med kararigul baskermössa på skullten. Nu passerar demimonden en ruskig stuga, der en skrumpen liten gumma sitter och grunnar öfver sin ungdoms lite svajiga år men hon lefver med sin tid också och har planterat ut skärfvor af kaklungsöfverstycke som prydnad i rabatten modet kreerades av Handlarens fru och har gått runt. Det är en bråd tid för jordens folk hela familjen ska ut på morgonen o rö räffsa ihop all bråte på ängen och man hinner inte ens kila efter posten men det kan just vara det samma för postkontoret aterakerar just inte, det påstås att inget af de igenspikade fönstren har öppnats på elfva år sen gamla Frun dog så der hade nog Lubbe N-m lite att lukta på för sitt reportage men postgumman bligar lika milt därinnanför luckan ofvan skylten Comptoir och när hon glömmer lämna rek och viktiga försändelser tar hon ljuft leende emot förebråelserna på sitt eget sätt ja si en kan ju inte hinna tänka på allt en kan väl inte unra på om ja glömmer lite och då näns man inte bli ond hon har sin hemtrakts mentalitet som roar en och ger vila för en vecka men som skulle få en att känna rödmyror öfver kroppen och själen efter en månad.
Vad är det för en liten ryslig stuga jo det är ortens varmbad som smålänningarna envetet stridit sig till mot socknens kulturbärare. Körkeherden som tyckte det var onödigt för si bara kröppen är fresker så håller han sig nog ren ändå.
***********************************************
Denna totalt betagande lilla småländska pastoral hittades i handskriven version bland Karl Petterssons efterlämnade papper. Det finns ingen antydan om vem som skrivit den. Det kan antas att det var en sommargäst, att döma av funderingarna kring postgumman.
Vi är nog tämligen säkra på att det rör sig om Näshult ändå och tidpunkten var nog 1938. De fyra fjädrarna, systrarna Sandvall i Solhem, var tillsammans 333 år just 1938. Lubbe Nordströms Lortsverige sändes som radioreportage just 1938.
Det är ingen alltför djärv gissning att Johan Hedberg är Lumpepelle.
Handlarens fru, som dekorerade rabatterna med kakelugnsöverstycken, var antagligen Karin Elg, gift med Per Claesson.
Postgumman kan ha varit fröken Ellen Andersson, 59 år 1938, född i Varberg. Hon hade efterträtt fröken Öhrwall redan före 1930. Jag minns henne från 1955 när jag var 6 år och bodde i Näshult. Hon var en mycket vänlig och snäll person, en ensamstående dam som tyckte om barn. Jag har fortfarande en liten träbägare med inskriften Minne av Ellen Andersson.
Men jag har gått bet på att identifiera den skrumpna gumman med de svajiga ungdomsåren. Inte heller hittar jag gamla Frun som vädrade och som dog för 11 år sedan.
”En frisk kropp håller sig ren själv” var ett vanligt lite skämtsamt ordspråk i byn och ingenting kyrkoherde Lindwall hittat på eller menade bokstavligt. Varmbadhuset låg strax nedanför familjen Miltons hus, på vägen ner mot kyrkan.
Och är det någon som vet vem som skrev detta? Snälla, hör av er i så fall.
Detta är de fyra fjädrarna – systrarna Sandvall
//Eva Kornby, Haddarp, Näshult. Juni 2013